Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH SAMHÄLLSLIF UNDER UNIONSTIDEN.
129
som de
Enligt lagen egde konungen »tjenstemannom län läna». Såsom
län gåfvos åt konungens män befästa slott med kringliggande
landsorter; läntagaren var ursprungligen en konungens tjensteman eller
fogde, hvilken indref uppbörden i de honom anförtrodda landsorterna
samt hade vissa gods och en del af de influtna medlen som
vederlag för sin tjenst: än skulle med inkomsten af länet ett visst antal
krigare underhållas, än skulle en faststäld summa årligen öfverlemnas
till konungen, än var ett visst belopp anvisadt åt läntagaren, som
för det öfriga af länets inkomst skulle lemna redovisning till
konungen. I följd af konungamaktens tilltagande svaghet vårdade sig
länsinnehafvarne ej mycket om de dem egentligen åliggande
skyldigheterna, utan förfogade öfver sina län sjelfrådigt och egenmäktigt.
Genom flere unionskonungars osed att bortgifva länen åt utländingar
blef utom dess denna inrättning för folket förhatlig.
Engelbrekt och Sturarne kunna på visst sätt anses
egentliga grundläggarne af Sveriges riksdag. De forna herredagarne
fingo nämligen genom dem en ändrad sammansättning och en vida
större betydelse. Menige allmogen och med den följande bergsmän
och köpstadsmän, hvilka fordom antingen icke inkallats eller ock ej
varit till städes för att göra sin mening hörd, infunno sig nu vid
sidan af herremännen och biskoparne, icke för att gifva konungen
råd och upplysningar, utan för att, äfven mot konungen och höge
herrar, om så behöfdes, lag styrka och rätt kräfva. Sådant var
riksmötet i Arboga 1436, hvilket dömde Erik af Pommern från krona
och konungadöme, samt mötena i Arboga och Stockholm, hvilka
fälde dom öfver Gustaf Trolle. Så började småningom riksdagen
blifva för riket, hvad landstingen fordom varit inom trängre kretsar.
I förkänslan af svårigheten att mot mäktige förbrytare upprätthålla
lagen, förpligtade sig mötets deltagare att ”en för alla och alla för
en» svara för den fälda domens verkställighet. Detta domarekall var
under den närmast följande tiden länge en af riksmötets
hufvuduppgifter.
Sjögren, Svensk hist. läsebok.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
