Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDER OCH SAMHÄLLSSKICK UNDER UNIONSTIDEN.
127
ligen i det bästa förhållande. Men på samma gång saknades ej
sträfvanden att grunda en sjelfständig svensk utförselhandel,
särskildt från Stockholm och Lödöse, samt öppna rikets hamnar för
främmande folk, synnerligen holländare.
Efter utländskt mönster byggdes och utvecklade sig i mycket
Sveriges större köpstäder. De omgåfvos af starka murar, öfver hvilka
höjde sig resliga vakttoru. Derinnanför slingrade sig trånga,
krokiga gator, längs hvilka ibland höjde sig stenhusens spetsiga, grant
utsirade gaflar, än oftare sammangyttrade träbyggnader med
framskjutande öfvervåning. I ärevördig ståt reste sig det tornprydda
rådhuset, från hvars »burspråk» ibland tal höllos till det nedanför
samlade folket; talrika kyrkor och kloster höjde, äfven i mindre
betydande städer, sina murar öfver de verldsliga byggnaderna.
Städernas inre lif utvecklade sig också efter utländskt mönster.
Handtverkarne voro indelade i »skrån» eller »ämbeten», af hvilka man
blott efter vederbörligen aflagdt gesäll- och mästarprof kunde blifva
medlem eller, som det bette, »vinna burskap», hvilket försiggick med
åtskilliga högtidligheter. Stor betydelse egde, synnerligen i
Stockholm, de af handtverkarne bildade gillena, hvilka voro samfund,
stiftade till åminnelse af något helgon, samt hade till uppgift att
öfva barmhertighetsverk och hålla gemensamma samqväm.
Äfven
prester samt högt uppsatte verldsliga herrar voro medlemmar af
dylika samfund. De förnämsta af gillena hade egna hus samt fingo
ofta stora inkomster genom gåfvor och testamenten. Samqvämen
höllos alltid med egendomlig ståt: gillesalen var klädd med löf,
blommor och granris; vid måltiden utfördes musik af gillets »lekare»,
medan man spisade af medförda rätter och den stora ölkannan,
hvars innehåll aldrig fick klandras, under muntert glam gick laget
omkring.
Kyrkan och herreståndet egde under denna tid en öfvermakt,
som ej var till rikets sannskyldiga nytta. Kyrkan hade genom gåfvor
och testamenten kommit i besittning af stora jordegendomar, för
hvilka hon enligt sina privilegier icke erlade någon skatt; genom
presterskapets vällefnad och girighet efter gods undergräfdes hos
folket aktningen för kyrkan. Biskoparne, hvilka alltid voro
medlemmar af riksens råd, togo vid alla tillfällen begärligt försteget
framför de verldsliga herrarne; de uppförde befästa slott, redo med
stort följe och underhöllo en talrik tjenareskara. Vanligen hörde de
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
