Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BÅDA YNGRE STURARNE.
119
till och med afsätta riksföreståndaren, men denne vägrade nedlägga
sitt ämbete, och ett inbördes krig tycktes förestå. Herr Svante
drog nu (jan. 1512) till Vesterås för att rådslå med bergsmännen.
Kort efter rådplägningens början kände han sig illamående, hvarför
han steg upp och gick ut, men han nedföll sanslös, och då han
bars in, var han redan död; ett slaganfall hade gjort ända på hans
lefnad.
Sten Sture den yngre. Efter herr Svantes död valde rådet
Erik Trolle, en lärd och kunnig, men orkeslös och danskt sinnad
man, till riksföreståndare. Dennes välde blef dock kort, ty allmogen
i landsorterna uttalade sig med enhällighet för den hädangångnes
son Sten, åt hvilken äfven flere af rikets slott genast höllos till
banda. Sten Sture den yngre, som då blott var en tjuguårig
yngling, hade redan genom hurtiga krigsbedrifter gjort sig omtalad;
för sitt milda sinne, sitt ridderliga väsen och sina ädla tänkesätt
var han allmënneligen aktad och älskad.
Nästan samtidigt afled konung Hans, och på Danmarks tron
uppsteg hansson Kristian II, en med rika naturgåfvor utrustad,
men vildsint, högmodig och sedeslös furste. Rastlöst verksam och
aldrig nogräknad om medlen, arbetade han på att nedbryta alla
skrankor för den kungliga envåldsmakten. Derför sökte han genom
blodig framfart betvinga stormännen och uppträdde som beskyddare
för Danmarks lifegne bönder. Biskoparne sökte han förödmjuka,
utan att derför uppträda mot katolska kyrkans vantro och missbruk,
hvilka han tvärt om brukade till sin fördel, då så föll sig lägligt.
Att underlägga sig Sverige var nu ett mål, som han med ifver
sträfvade att hinna.
Samtidigt hade också den gamle ärkebiskopen Jakob Ulfsson
vedlagt sin värdighet och till efterträdare fått den nyss omtalade
Erik Trolles son, Gustaf Trolle, en öfvermodig och hatfull yngling,
som brann af begär att störta den nye
riksföreståndaren. Sten Sture
sökte i början på många sätt vinna prelatens vänskap. Medan
Gustaf ännu uppehöll sig i Rom för att af påfven insättas i sitt
ämbete, skickade honom riksföreståndaren en större penningesumma
och ett lyckönskningsbref. Båda delarne mottog han utan någon
erkänsla, hvilket deremot ej var fallet, då konung Kristian skickade
en penningesumma och lät denna åtföljas af uppmaningen
att hämnas den skymf hans fader lidit. Vid hans återkomst till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
