Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
1319.
FOLKUNGAÄTTEN EFTER
Värmland tidigt en morgon gått ut på tjäderjagt och derunder skjutit
af sin pil på en tjäder; pilen hade då ej träffat, utan fallit ned på
en upphöjning, liknande en kulle. Jägaren hade då skyndat dit för
att tillvarataga sin pil och funnit en gammal kyrka, hvilken stod
der, sådan hon varit, då digerdöden gick.
Konung Albrekt.
För att i striden mot Håkan vinna biträde af de svenske herrar
och riksens råd, måste Albrekt genom en ”förening”, som ingicks
1371, bevilja dem rättigheter, genom hvilka all makt flyttades öfver
i deras händer: konungen förband sig att afstå alla slotten till rådet
och erkände sig ej hafva makt att vika från dess beslut; om någon
af rådsherrarne doge, egde ej konungen, utan de qvarvarande
rådsherrarne att utse dennes efterträdare.
Mäktigast bland de svenske herrarne var Bo Jonsson Grip,
hvilken blef rikets drotset. Han var så rik, att derutinnan hans like
icke måtte hafva funnits hvarken förr eller sedan. Öfverallt i riket
egde han slott och egendomar, hvarför det ock sades om honom,
att han kunde resa genom landet utan att någonsin behöfva hvila
under annat tak än sitt eget. Ett af dessa slott var det sedan så
märkvärdiga Gripsholm. Han var sniken efter gods och använde
många orättmätiga medel för att komma åt sådant. Åt konungen,
som ofta var i betryck, lånade han penningar, för hvilka han tog
rikets slott och län i pant. »Han styrde», heter det, »riket efter
sin vink, så att Albrekt ingenting förmådde mot honom, fast han
någon gång försökte det.» Fastän han skulle vara högste
lagskiparen, satte han sig genom sitt eget handlingssätt öfver lag och
rätt; ja, han gick så långt i våldsamhet, att han vid sjelfva
högaltaret i Stockholms gråbrödrakyrka (riddarholmskyrkan) mördade en
af sina ovänner.
Men om konungens maktlöshet mot de svenska sherrarne gjorde
honom föraktad, så väckte det olidliga öfvermod, som visades af en
mängd tyskar, dem han drog in i landet och på allt sätt gynnade,
den svenska allmogens harm och förtrytelse. I en gammal visa
skildras tyskarnes framfart i landet sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
