Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platån hade de inga utsikter att lyckas. Innan de
klättrat ner, kunde Koolau ha skjutit ned dem till
sista man. Men han sköt inte. Efter någon
överläggning drog en av dem av sig en vit skjorta och
viftade med den som flagga. Ätföljd av en kamrat
gick han så fram över bergsryggen till den sårade
kamraten. Koolau gav intet tecken ifrån sig men
såg hur de långsamt drogo sig tillbaka och blevo
små punkter, då de kommit ner i dalen.
Två timmar senare observerade Koolau ur ett
annat snår, hur en skara poliser sökte nalkas dalen
från motsatta sidan. Han kunde se de vilda
getterna fly framför dem där de klättrade allt högre
och högre upp, till dess han började tvivla på sina
egna ögons vittnesbörd och ropade till sig Kioliana,
som kravlade sig fram till honom.
»Nej, där finns ingen väg», sade Kioliana.
»Nå men getterna då?»
»De komma från den andra dalgången, men de
kunna inte komma upp hit. Det finns ingen väg
där. De där karlarna ä’ inte mera slipade än
getterna. De slå säkert ihjäl sig. Låt oss ge akt på
dem.»
»Det är duktiga karlar», sade Koolau. »Låt oss
ge akt på dem.»
De lågo utsträckta vid varandras sida i de
purpurröda konvolvelerna, medan h a u-trädens guldgula
blommor droppade ner över dem, och deras blickar
följde tåligt de klättrande männen, tills det som de
väntat inträffade och tre av dem förlorade fotfästet
och gledo ut och gjorde ett fall på minst fem hundra
fot.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
