Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Koolau den spetälske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kunde se att de hade stora gevär med sig, från
vilka solstrålarna återkastades som ur speglar. Rakt
framför honom låg den knivvassa bergsryggen. Han
kunde se människor som små prickar röra sig på
stigen som ledde dit upp. Han visste mycket väl,
att det inte var soldater utan polis. Först om de
misslyckades, skulle soldaterna börja leken.
Han smekte ömt gevärspipan med den förvridna
handen och försäkrade sig om att siktet var i
ordning. Han hade lärt sig konsten att skjuta som
vildboskapsjägare på Niihau, och på den ön hade
man ännu inte kunnat glömma hans vackra konst.
I samma mån som människoprickarna nalkades och
blevo större, beräknade han avstånden, riktningen
av vinden, som gick i rät vinkel mot skjutlinjen och
svårigheten att icke missräkna sig på föremål som
befunno sig så långt under hans öga. Men han
sköt icke. Han röjde icke sin tillvaro förrän ,de
uppnått början av den farliga bergsryggen. Och
han visade sig inte heller, han bara ropade:
»Vad är det ni vill?» frågade han.
»Vi söka Koolau, den spetälske», svarade den man
som anförde de infödda polismännen. Själv var
han en blåögd amerikan.
»Vänd om», sade Koolau.
Han kände honom, — det var en undersheriff,
och det var han som infångat honom på Niihau på
andra sidan Kauai och fört honom hit till Kalalau.
»Vem är du?» frågade sheriffen.
»Jag är Koolau, den spetälske», lydde svaret.
»Kom hit då, det är dig vi vilja ha fatt i. Död
eller levande, det är tusen dollars på ditt huvud.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
