Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i dominon 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från Christchurch taga vi tåget till Dunedin, huvudstaden
i provinsen Otago, — en färd på 9 timmar. Större delen av
vägen går inom Canterbury, vars slättland med sina
välskötta farmer utgöra en fest för ögat och vars större och
mindre vattendrag, glittrande gröna, frambringa en
symfoni i smaragdens färgskiftningar. Vi passera genom den
lilla staden Timaru, nu en mondän badort — för 40 år
sedan var den blott en vanlottad sandrevlad lastageplats, utan
skydd för de ostliga vindarna. Vidare den lilla vita
sandstensstaden Oamaru, byggd på kullar vid havets strand.
Vi ha nu kommit in i Otago, och alplandskapets mäktiga
och solemna karaktär börjar framträda västerut. Ännu
dominerar dock det ovanligt vackra och pittoreska
agrikulturella inslaget i tavlan, men alltefter vi komma längre
söderöver växa bergmassorna i imponerande höjd.
Dunedin (det gaeliska namnet för »Nya Edinburgh») är
en välbyggd och vackert situerad stad, anlagd av skottska
presbyterianer 1850. Den bär sitt fordrande namn med
heder, och dess utseende vittnar om att de gamla skottska
pioniärerna sökt att motverka känslan av hemlängtan genom
att i det fjärran landet skapa fram en stad så mycket som
möjligt påminnande om den gamla huvudstaden i »auld
bonny Scotland». I stort sett äro Dunedins offentliga
byggnader de, arkitektoniskt sett, bäst tillkomna i landet.
Namnen på gator och torg äro i regel uppkallade efter sådana
i Edinburgh. Till och med klimatet tyckes de ha tagit med
sig »hemifrån», ty det är betydligt skarpare här än på norra
delen av Sydön, och påminner mycket om det skottska. Med
ett ord, skottarna här ha visat, att de ej vansläktats, att de
kommit på rätta platsen och att de trivas.
En känd skämtare uttalade sig på 90-talet om provinsen
Otagos befolkning som så: »Innevånarne äro skottar. De
stannade här under vägen till himlen och trodde att de voro
framme».
Och vi anse tankegången alldeles riktig. Ty försök ej att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
