Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utom Civilisationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigaste i våra sadelpåsar, ty alla våra övriga grejor
jämte proviant för tre månader skulle dagen därpå, genom
Mr Bakers försorg, med »Bullock-dray» fraktas efter oss till.
vårt nya hem.
Det var med en lättnadens suck jag satte mig upp i sadeln
för att lämna Popokatewhenua, som nu, liksom den
föregående vintern, på sina ställen förvandlats till en samling av
små laguner. Vi slogo in på en genande skogsstig och sedan
denna tog slut togo vi oss med tillhjälp av kompassen och
Charleys lokalsinne fram genom en oländig mark, där
troligen ingen vit man satt sin fot sedan pioniärtidens dagar.
Jag hade under min vistelse på Popokatewhenua haft blott
litet beröring med maoris, ty deras närmaste Kainga låg mer
än 10 miles därifrån; fältlivet bar därför en alltigenom
brittisk-koloniell prägel. Men jag nästan längtade efter att
komma bland infödingarne, om vilka jag nu inhämtat så mycket
intressant och att få studera detta gamla, härliga
krigarsläkte på nära håll och i det verkliga livet. Mina tankar
sysslade just med detta, då vi kommo ut ur skogen och helt
plötsligt stötte på en väg, vara vi mötte en hel kavalkad av maoris.
Där kommo de i vildaste karrier, barbacka på sina magra,
oskodda hästar; vägsmutsen stänker högt omkring dem, och
detta bereder de yngre elementen bland dem ett obeskrivligt
stort nöje, i synnerhet då en bakom ridande får munnen
igenmurad.
Först komma två kraftigt byggda karlar, vilkas toalett
försatte mig i högsta förvåning: en urblekt kavaj utanpå
bara skinnet, trasiga pantalonger, räckande till knäet,
barfota och barhuvade; efter dem fyra unga flickor med
svällande former och det långa, utslagna, blåsvarta håret
flygande i behaglig oordning efter sig, klädda i korta
kattunskjolar och f. ö. ingenting annat än en Ka-ka-fjäder i håret.
(De voro synbarligen ej på väg till pakeha-settlementen, ty
där hade jag sett beridna Wahines i långa ridklädningar och
vita manschetter, iklädda manshattar och sittande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
