- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
73

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När man ska ritas af. Bilder från fotografiens barndomsår.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det finge bli sin sak, sa dansken. Men då vore
det nog bäst att vänta i fjorton dar, tills det skulle
bära samma väg tillbaka igen. Om inte någon ville
gå och hämta det i Gåsaberga, där »Australia» skulle
stå stilla en vecka, efter som byn var så stor. Men
det var ju sju fjärdingsväg.

Så frågade Fader, hvad det kunde kosta att få
»Lillen» afritad. Han var ju så liten – tre år bara.
Nog ginge han för lite billigare, hva? tyckte gubben.

Men dansken sa nej, han. För Vår Herre och
fotografen, sa han, ä människa som människa, hon
må vara stor eller liten. Och alla ä lika välkomna,
bara där inte ä några fläckar, som behöfva tas bort.

Nu kom mor fram med ett annat förslag. Den
lille kunde ju i alla fall inte sitta stilla utan att någon
hölle honom. Kunde hon då inte ritas af med pysen
på knä’t? Det kunde då på sin höjd räknas som en
och en half människa – knappt mer än en och en
fjärdedels för resten. Och i så fall kostade naturligtvis
mat och mjölk ingenting. Kanske far till och med
kunde söka fram lite foder åt kraken och en toddy
åt »afritaren» själf. Hva tycktes om det förslaget?

Jo, naturligtvis – det enades man strax om.
»Lillen» fick på sig sin dopdräkt, och så försvunno
gumman och han och den svartmuskige dansken i det
inre af »Australia».

Ingen kan tänka sig, hur hon jämrade sig, när
hon kom ut. På stackars »Lillen» kunde där då
aldrig bli folkafason: han hade vändt sig minst tre
gånger. Och som gumman själf skulle sitta »styf som
en pinal», hade hon inte vågat öppna munnen och
lugna honom. Nå, det kunde ju inte vara så galet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sockerpu/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free