Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jätte-bebyggda
bjerta sal.
iötun-bygðr
vid iöfri1 gem.
46 Kap.
Om Vanlande.
Vanlande het Svegders son, som riket tog efter honom
och rådde öfver Uppsala öd. Han var en stor härman och for
vida om land. Han tog en gång vintervistelse i Finnland1 2
hos Snö3 den gamle, och fick der hans dotter Drifva3. Men
åt våren for han bort, men Drifva var qvar, och lofvade han
att komma åter efter tre vintrars frist; men han kom icke
på 40 vintrar. Då sände Drifva efter seid-qvinnan Huld,
men sände sin och Vanlandes son Visbur4 till Svithjod.
Drifva tillköpte sig af seidqvinnan Huld5, att hon skulle med seid
trolla Vanlande till Finnland, eller döda honom i annat fall.
1) Isl. iöfurr, konung, sikling. Detta iöfurr, Sv. Run-form iofur, iufur,
iafur ocb (den fornaste) ifur, blef i forntiden med förkärlek användt både
som namn och benämning på konungar ocb hjeltar. Ordet betyder likväl
ursprungligen: vildsvin, vildgalt, likasom de motsvarande A.-Sax.
eofor, eafer, Forn-Tysk. epar, T. eber, Lat. aper; men det var fullkomligt
i den tidens anda att på sådant sätt använda starka djurs namn; jf. Björn,
Örn, Hjort, ja, äfven andra, såsom Mård, Utter, Orm, T. Genserik
(gåskarl!), utmärkande kraft, snabbhet eller list, utan att man deri såg något
förnedrande. — Detta Isl. jöfurr, Sv. «jofur,« har likväl. till trots för sio
numera^ så litet ärorika urbetydelse, blifvit utsatt för det löjliga misstaget
inom vår (äldre) Svenska poesi att förvexlas med Jupiters namn, hvilkets
gen. Jovis väl är orsaken till, att det blifvit uppböjdt på sjelfva den
högklassiska Olympen! — Við iöfri gein, eg. gapade öfver konungen.
2) Finnland; ordet antages vanligtvis komma af Isl. fen, n., kärr,
moras, hvilken förklaring får stöd af landets Finska namn Suomi, af
8uo, kärr, och Finn-land vore då en öfversättning af Siwmi, kärrens,
sjöarnes land. En annan förklaring är, att folknamnet Isl. Finnar är det
äldre, i sg. Fmnr I. Fidr, d. ä. Findr, Finpr, en fintlig man, en finnare,
af Isl. finna, Got. fnpan: detta är nästan sannolikare, då Finnarne i våra
fornsagor alltid omtalas såsom sådanc, ocb deraf skulle sedan Finnland,
kommit.
3) Isl. Snidr och Drifa; då Finnland var ett obekant och af kölden
hemsökt land, med hvilkets innebyggare de Odensdyrkande Svearne jämnt
lågo i strid, ansågo desse Finnarne vara föga bättre än de gudahatade
jättarne, och derföre blifva de, liksom desse, ofta benämnde efter
ele-menterna och råare naturföremål; jf. namnen Gisl och Öndur, 17 kap., och
Frosti, 22 kap.
4) Isl. Vis-burr, d. ä. den vise afkomlingen eller ock helgedomens son.
5) Isl. Huldr, f., med detta namn kallas de flesta trollkunniga
spå-qvinnor, och det betyder äfven den höljda, dolda, hemlighetsfulla, jf.
Norsk. Huldren, skogsfrun; — ej af samma rot som Isl. hollr, adj., huld,
hvaraf Sv. Hulda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
