Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Bildhuggeri, av Ernst Sundbeck och Nils Boiardt - Bildhuggeriyrket - Bildhuggeriets teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bildhuggeriets teknik
En annan möjlighet att få lära yrket finnes numera, nämligen
vid Västerviks bildhuggarskola. Kursen där är endast treårig,
men den är en utmärkt grund för fortsatt praktik hos olika
mästare i den mån det finnes arbete.
De bildhuggare, som äro i besittning av tillräcklig kompetens,
kunna ganska lätt bli »sina egna» inom detta yrke. Det är då bara
att hyra en lämplig lokal samt att skaffa arbetsbänkar. Dessa
äro rätt lika en vanlig snickarebänk men kortare och högre.
Verkstaden bör vara hygienisk, ljus och varm. För närvarande
av-rådes dock både rekrytering och nyetablering, därför att
arbets-tillgången är mycket knapp, och yrket befinner sig i en
brytningstid innan en ny stil kommer fram, där även skulpturen kan pocka
på sin rätt. Vi vänta på moderna arkitekter, som ha mod nog att
bryta med den schablonmässiga »bygglådan» och de slätstrukna
möblerna. Vad är det som hindrar, att t. ex. en portal berikas
med någon vacker skulptur? Det kan bli som ett smycke på en i
övrigt lugn och monumental fasad.
Våra byggnader kosta numera så mycket pengar, att det endast
skulle behövas någon procent därav till skulptural utsmyckning,
som kunde bli till verklig glädje för ögat.
Samma är förhållandet med möbler och inredningar som mycket
väl behöva något som bryter av mot enformigheten.
Skulpturen kostar inte alls så mycket som folk tror.
Bildhuggarna vädja därför till herrar arkitekter, att de ville beakta
dessa synpunkter, samtidigt som de räkna med allmänhetens
reaktion mot smakförsämring och förenklad arkitektur. Slutligen får
man hoppas, att bildhuggeriyrket skall gå en ny blomstring till
mötes, och av allmänheten inte uppfattas som en lyx utan som
ett medel, att genom god smak och hög kvalité söka försköna
tillvaron och verksamt bidraga till den allmänna kulturens
höjande.
Bildhuggeriets teknik.
Bildhuggaren kan inte som de flesta andra yrkesmän använda
sig av några hjälpmedel i form av maskiner eller dylikt utan har
endast att lita till handen och ögat.
Olika material fordra olika yrkesteknik. Man skiljer sålunda
på stenbildhugggare, träbildhuggare och stuckatörer. De
förstnämnda arbeta i det hårdaste materialet, såsom granit, sandsten
och marmor, under det att stuckatören arbetar med lösare
material, såsom bruk (s. k. andragning som utföres i vanligt murbruk),
gips eller konststen, s. k. stengöt. Gemensamt för alla tre
grupperna är dock modellering, som varje god yrkesman bör kunna,
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
