Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Sköterskan sade henne att hon drömt, men då svarade
hon med häftighet att det var rena sanningen och
alldeles icke någon dröm. Hon blef så ond öfver att
sköterskan icke ville tro henne att hon började skrika,
Jag föreställde henne huru orätt det var att söka
inbilla folk att en dröm var sanning, men det var förgäfves.
Hon påstod att sedan alla somnat hade hon
klädt på sig och gått till mormor. Hon beskref huru
rädd hon varit på vägen dit, huru mörkt det varit
på gatan och huru en trasig qvinna förföljt henne.—
Då hon oupphörligen fortsatte att narras, blef jag ond
och lofvade henne stryk om hon icke genast erkände
att alltsammans var en uppgjord historia. Hon vid-
blef envist att det var sanning, äfven sedan min mor
kommit och sagt henne att det var en dikt. Flickan
svarade då: »Mormor narras och det är rätt obeskedligt,
för nu får jag stryk.» Den der hårdnackenheten
att mitt i ansigtet på min mor drifva ett sådant
påstående, gjorde mig så förbittrad, att jag ganska
allvarligt agade henne; men jag kunde icke förmå henne
medgifva att historien var hopspunnen. Under tårar
utropade hon att mormor narrades, men att hon sjelf
talade sannmg. Än värre, då hon såsom en tillökning
i straffet blef dömd att hela dagen sitta instängd i
min mans kabinett, sade hon om aftonen åt sin äldre
bror:
»Vet du Carl, Eva D. har varit här hela eftermiddagen
och sjungit för mig, på det jag icke skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
