- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
320

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag vill icke, kan icke säga, hvad min fader
brutit; men ni skall förstå mig, då jag förklarar, att icke
någon kärlek eller några lidanden kunna förmå mig
att åt den, jag af hela min själ älskar och beundrar,
räcka en hand, vid hvilken är fäst vanärans förbannelse.
Jag har just i dag lärt mig, huru grymma menniskorna
äro emot barn af föräldrar, som samhället brännmärkt.
Jag vill icke, att den tid skall komma, då ni med en
känsla af fruktan skall tänka på den qvinna, som med
ett enda ord kan upplysa verlden om, att jag är dotter
till en fästningsfånge. Ni skall aldrig genom mig
komma att på ert ädla stamträd inympa en ovärdig telning.

Om jag varit dotter af en aldrig så ringa och fat-

4

tig man, med obefläckad vandel, skulle jag utan
betänkande lydt hjertats röst. Nu fordrar samvetet, att jag
nedtystar den.

Bjud till att förstå mig; fffrsök att icke harmas,
utan låt den Berta, ni i dag erbjuder er hand, förblifva
er vän. Vi, barn af föräldrar, som lemnat oss att
försona deras missgerningar, vi böra vakta oss att draga
andra ’in i den cirkel af skam, som omgifver oss. Ari
hafva blifvit födda för att gälda hvad fädren brutit; vi
måste genom goda handlingar och glömska af oss sjelfva
betala den skuld, de efterlemnat. Det vore orätt att
klaga öfver, att straffet går igen på barnen. Tanken på,
*att ett enda begånget fel för med sig en hel kedja af
lidanden, icke blott för oss sjelfva, utan ock för våra
efterkommande, måste stå såsom en sköld emellan oss och
frestelsen. Den, som kastar denna sköld å sido, afviker
från den pligt, Gud ålagt botgöraren.

Som er vän önskar jag få lefva och dö; men er
maka får jag icke blifva. Det skulle srnärta mig, om ni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free