Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon bade stigit upp och gått fram till honom. Han
fattade en af hennes händer.
— Tack, sade han, — för att du i detta ögonblick
egde mod att öfvervinna din skygghet. Förstode Berta
mig rätt, skulle hon inse, att fruktan alls icke är af
nöden.
Liedgren kysste Bertas hand. Dervid flög å nyo
en mörk rodnad öfver hennes ansigte, och
häradshöfdin-gen släppte genast den lilla handen.
KAPITLET.
— Ja så, det kommer flere herrar till middagen,
yttrade Gertrud, der hon stod framför spegeln i Bertas
lilla förmak. — Då lär jag väl blifva tvungen att utbyta
den här musslinskläduingen, som kommit på för den nye
notariens skull, emot min blårutiga sideuklädning. För
en notarie kan musslin duga, men för grefvar, baroner
och löjtnanter är det alldeles för simpelt.
— Jag skulle likväl råda dig till att behålla den,
sade Berta och kom ut till Gertrud. — Enkelheten
kläder dig så bra.
— Vill du dermed säga, att mitt utseende är
simpelt! utropade Gertrud skrattande.
— Ingalunda; men då man är aderton år .. .
— Bör man gå klädd i säck och asko. Den der
visan kan jag utantill; men vid tjugufem år då. ..
— Bör man gå i en askgrå klädning med svarta
smycken, afbröt Berta leende.
— Ja, den som vore så vacker som du! utropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
