Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi stego ur karran, som fort oss till detta vårt liem,
erinrade sig Paul, att han nedgräft nyckeln. Vi kunde
således icke komma in utan att bryta upp dörren.
Det var långt lidet på sommaraftonen, ocli i de
båda granngårdarne bade man gått till hvila.
Paul gick omkring stugan och kände på luckorna:
de voro säkert tillskrufvade. Han såg orolig ut, och han
hade icke varit lugn, allt sedan han kom att bära så
mycket pengar på sig.
— Jag vet ej någon annan råd, än att vi ge oss
af igen, sade Paul. — Vi få vandra fram till
prostgården. Det är bara en knapp mil dit.
Men jag är så trött, invände jag, som icke var
särdeles hågad för en dylik promenad.
— Då får jag väl försöka bryta upp dörren,
menade Paul.
o
— Ah nej, jag kan gå ned genom skorstenen, i fall
spjellet icke är stängdt, föreslog jag.
Sagdt och gjordt. Jag klängde mig upp i ett träd,
som stod bredvid stugan, och derifrån kom jag på taket
och så till skorstenen. Just som jag skulle glida ned
igonom den, fick jag på landsvägen se ett åkdon, som
höll nedanför länsmansbostället. Ur åkdonet steg en
herre. Han gick upp till länsmannens gård.
Jag fäste i detta ögonblick ej någon vigt dervid,
utan var i det nästa nere i stugan, hvars dörr jag genast
öppnade.
Lukten der inne var unken, och det föreföll mig,
som om der luktat lik.
Luckorna öppnades, och sommarkvällens eller
rättare nattens ljus upplyste denna boning, der min mor tyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
