Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om jag undantager fruktan för min far, fans det ej
någon, för hvilken jag hade en sådan panisk
förskräckelse, som för svarta Stina. Det gafs icke något, som
kunnat förmå mig att träda inom grindarna till
hen-ues koja.
För min fantasi utgjorde denna boning något
rysligt. Der, innanför de söndriga och med trasor
tillstoppade fönstren, måste vara fullt med små, nakna barn, som
dagen i ända gjorde akrobatiska konster. Askådarne
bestodo naturligtvis af en hop ugglor, kråkor, kattor
och grodor, som sutto omkring väggarna och betraktade
de stackars små, hvilka stodo på hufvudet.
Huru jag fallit på dessa orimliga föreställningar,
kan jag icke förklara, om ej deraf, att jag hört byns
barn tala om, att Stina hade ugglor, kråkor och grodor
i samt tvenne stora, röda kattor, som aldrig visade sig
I utom hennes stugudörr. Att der funnos små barn, som
! hon plågade, var en produkt af min egen inbillning.
Summan af saken blef, att svarta Stina utgjorde
min skräck och fasa. När jag fick se henne träda ur
sin koja, sprang jag allt hvad jag förmådde, till dess
jag kommit i säkerhet in i vår. Om jag träffade henne
på vägen och icke kunde undvika att möta den fruktade,
aftog jag mössan och bugade mig så djupt, som om jag
fått se en kunglig person, väl ihågkommande mors ord
att vara höflig.
Denna qvirma och Franssons voro således våra
närmaste grannar. Medgifvas måste, att de icke hörde till
sådana, som man gerna har i sin närhet.
Sanningen fordrar likväl, att jag ger dem det
vittnesbördet, att de aldrig tillfogade min mor något ondt
eller på minsta vis ofredade henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
