Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, Thora, du kan icke deltaga i ett dylikt lustparti,
utan att blottställa liv och hälsa.»
»Jag tycker herr doktorn är väl sträng, när patienten
själv känner sig frisk. Äro läkarna i Sverige sådana
tyranner?» inföll Axel.
»Mitt kall, herr överste, bjuder mig att vara, om ni så
tycker, en obeveklig despot, då patienten förglömmer sitt
eget bästa, säkert skall mitt råd nu åtlydas.» Henrik
talade med bestämdhet; när han slutade, mötte Thora hans
blick. I den låg ett något, som förjagade leendet från
hennes läppar och framkallade en flammande rodnad på
kinderna.
»Nå, Thora lilla, huru gör du?» frågade överstinnan.
»Jag måste väl lyda, efter min läkare envisas att anse
mig sjuk», parade Thora.
»Vi få då icke ditt sällskap?»
»Goda Julia, felet är icke mitt, utan doktorns.» Thora
vände sig bort.
Axel blev mörk i hågen och Thora förstämd. En stund
därefter steg hon upp och gick ut i salen, under det de
andra damerna avhandlade modena för sommaren. Thora
ställde sig vid ett av ifönstren, där en hög nerium hade
sin plats och lik ett träd utbredde sina grenar över hennes
huvud.
»Thora!» viskade en röst på andra sidan om blomman.
Hon såg upp och mötte Axels ögon.
»Thora, du följer således icke med i morgon?» Ur
Axels ögon framsköt en blixt.
»Nej», Thora såg ned.
»Du vågar icke?»
Thora teg.
»Nej, du vågar icke för Henrik}.» Axels röst
förrådde dämpad vrede. »Tror du icke, att jag -fullkomligt
uppfattade de blickar ni växlade? De inneburo en hel
bekännelse. Thora, jag har således älskat och väntat för
att, till min smärta, först se dig gift, och sedan ...»
»Och sedan?» upprepade Thora, lätt rysande.
»Att Henrik är vad jag varit och vad din man borde
vara för ditt hjärta.»
Vid dessa ord såg Thora på honom.
Axel var blek, och hans ögon vilade dystert på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
