Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Således endast en bror! Betänk dig ett ögonblick,
innan du förskjuter mig! Du är den enda kvinna jag
älskat, den enda jag någonsin skall älska. Min lycka, Thora,
är — du. Mina studier och mitt kall bliva icke mera en
kär sysselsättning, utan en mödosam och tung plikt utan
dig. Men med dig vid min sida, huru annorlunda! Jag
vet, att du icke älskar mig, att dina känslor äro fästa vid
Axel; men jag skall betrakta dig såsom en sjuk, och min
omsorg bliva att läka det sår, varav du lider. Vad är det
väl jag vill vara för dig? — Ditt stöd, din vän och
trös-tare. Att skapa dig frid och lugn; — att leva för dig,
skall bliva min hela lycka. Säg, kan du även nu förskjuta
mig?» Henrik talade med värma; men Thora avhörde
honom stillatigande och med ett uttryck av sorg,
»Om du visste huru mycket jag lider av att förorsaka
dig all den smärta, jag nu måste göra, skulle du finna,
huru mycken tillgivenhet jag hyser för dig. Jag skulle
icke kunna sprida någon glädje över ditt liv; ty all din
ömhet förmådde icke att ur mitt hjärta utplåna min första
kärlek och dess föremål. Jag bleve endast ännu
olyckligare, ifall jag dömdes att vid min sida se en make, värd
ömmare känslor, utan att jag kunde ägna honom dem.
Vår* sammanlevnad bleve en ömsesidig och förtvivlad
kamp med onämnbara kval. Slutligen, vem vet till vilka
förvillelser mitt frihetsälskande och ombytliga lynne
kunde förléda, då kärleken icke gjorde äktenskapets boja till
ett rosenband? Nedtryckt av dina och av mina egna
sorger, skulle jag kanske handlöst störta oss båda i olycka.
Nej, den bedrövliga lotten skall jag aldrig bereda dig,
att du måste framsläpa ditt liv med en kvinna, som i
intet fall vore dig värdig.»
»Vartill denna målning, som aldrig skulle förverkligas,
om du bleve min? Sannerligen måste icke du finna mig
bra förhatlig, då du uppbjuder dylika medel för att
avskräcka mig; om även allt vad du sagt vore sanning,
underkastar jag mig detta öde och skall som en man bära
det blott du blir min! Beröva dig icke själv en trofast och
hängiven vän samt mig min enda jordiska lycka, även
om den i andras ögon skulle se ut som en olycka. Thora,
jag ber dig, för bådas vår framtid, skjut icke ifrån dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
