Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östman, Carl Johan - Östman, Karl - Östman, Nils - Östman, Pehr - Östrand, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
östman
552
östrand
ges meteorologiska och hydrologiska
inst.), befordrades 1935 till
statsmeteorolog, 1942 till byrådir. (chef
för militäravd. 1942—44) oeh 1945
till förste statsmeteorolog samt
avgick 1954. I studiesyfte har Ö. besökt
flera europeiska länder. Han har haft
uppdrag bl. a. som led. av
Abisko-kommittén sedan 1930 och av 1944
års militära väderleksutredning. —
ö. har utfört undersökningar, bl. a. i
statistiskt hänseende och i syfte att
tjäna praktiska ändamål, över
stormar vid Bottniska vikens sv. kust
(drsavh., 1923) och vid Svealands och
Götalands kuster (1926), över vinden
i Sveriges högre luftlager (1933),
över isförhållandena vid vårt lands
kuster under vintrarna 1870/71—■
1934/35 (1937) och över den svåra
isvintern 1939/40 (1940). Han har även
studerat nederbördens fördelning vid
olika vindar i Svealand och Götaland
(1927). I talrika populära uppsatser
och artiklar har han bl. a. behandlat
möjligheten att inom sjöfart,
flygtrafik, jordbruk och flottning m.m.
praktiskt utnyttja meteorologiska rön och
resultat, ö. har också konstruerat
meteorologiska instrument ss. en
handvindmätare (patenterad 1935).
Åren 1930—54 har han varit
väder-lekskrönikör i Radiotjänst och sedan
1930 i Dagens Nyheter. Han var
styr.-led. i Sv. geofysiska fören. 1940—54.
— Gift 1921 med Astrid Margareta
Näsholm. S. L.
Karl östman.
östman, Karl Johan, författare,
sågverksarbetare, f. 12 okt. 1876 i
Nätra skn, Västernorrl. län, f 30 april
1953 i sitt hem Högom utanför
Sundsvall. Föräldrar: byggnadssnickaren
Nils Johan Ö. och Karin Magdalena
Björs. — ö. genomgick Brunnsviks
folkhögskola 1912—13. Från tidig
barndom arbetade Ö. i sågverken och
skogarna i Sundsvallsdistriktet. Han
debuterade med ”Pilgrimer” (1909),
som följdes av ”En fiol och en
kvinna” (1912) samt ”Hunger” (1916),
den konstnärligt främsta av dessa tre
novellsamlingar, ö. har själv angivit
medfödd fantasibegåvning och social
indignation som drivkrafter till sitt
författarskap. Fantasibegåvningen
ledde honom in i en
vildmarksroman-tik i Pelle Molins stil. Åtskilliga av
berättelserna äro episoder i obygden
med den för genren traditionella
uppsättningen av obändiga naturer,
romantiska kärleksäventyr och
stor-skogsmystik. Men något självständigt
och nytt i sv. litteratur betecknar ö:s
skildringar’ av sågverksarbetarnas
liv; till dem har den sociala
indignationen varit främsta
inspirations-faktorn. Det är kärva, övertygande
konkreta skisser av det hårda slitet
på arbetsplatserna, där
olyckshändelser hörde till ordningen för dagen, av
arbetarfamiljernas fattigdom, av de
våldsamma men fruktlösa
protestutbrotten mot bolagens lönepolitik, av
fackföreningarnas första svåra tid.
—• Romanen ”Den breda vägen”
(1923) är en uppgörelse med den
romantiska ansvarslösheten. Hjälten,
Johan Mark, släkt med Knut
Ham-suns vagabondgestalter, släpper allt
fast arbete och driver fattig och
trasig omkring i drömmar om kvinnor.
Först efter många vandringar och
äventyr kan han foga sig och finna
sig till rätta med arbete och familj.
Den psykologiska analysen är inte
ö:s styrka; romanens värdefullaste
partier äro de äkta
verklighetsbilderna från sågverksarbetarnas vardag.
Genom att ge den plats i vår litteratur
blev ö. en av de främsta vägrödjarna
för den senare så rika sv.
arbetar-diktningen. — Gift 1906 med Hilda
Margareta Sandström. M. R.
Östman, Nils Fredrik, arkivman,
f. 3 febr. 1882 i Stockholm, f 22 okt.
1934 därstädes. Föräldrar: revisorn
Adolf Fredrik Ö. och Emma Signe
Aura Möller. — ö. avlade
mogenhetsex. 1904 i Stockholm och studerade
1907—09 vid Uppsala univ. och 1912
—13 vid Stockholms högskola. Redan
1904 började han tjänstgöra vid
Stockholms stads arkiv, var bitr,
amanuens där 1909—12, amanuens 1912
■—17 och föreståndare för Stockholms
rådhusarkiv 1917—30. Vid den stora
omorganisationen av Stockholms
arkivväsen blev han sistn. år utnämnd
till arkivarie vid Stockholms stads
arkiv, i vilken befattning han verkade
till sin död. — ö. var en mycket
framstående kännare av Stockholms
person- och kulturhistoria. Han var
huvudred. för festskriften ”Stockholms
rådhus oeh råd” (1915—18), där han
bl. a. bidrog med de personhistoriska
uppgifterna fram till 1638. Bland
Nils östman.
hans andra arbeten förtjäna nämnas
”Lambertska arfvet” (1917),
”Rosenbad, Chri stoffer Thiels badhus och
andra historier” (1923), varjämte
han medverkat i ”Djurgården förr
och nu” (1925). Under många år var
ö. en flitig medarbetare i S:t Eriks
årsbok, där han bl. a. publicerat
”Förteckning över Stockholmsbilder”
(1—3, 1911—20), ”De förlorade
tänkeböckerna 1530—38” (1931) och
”Kalvariestenarna på Södermalm”
(1932). — Gift 1926—-30 med Helga
Beata Nordling. T. M.
östman, Pehr, lantbrukare,
politiker, f. 17 okt. 1805 i Viksjö skn,
Västernorrl. län, f 14 maj 1875 i
Nora skn, samma län. Föräldrar:
bonden Elias Hansson oeh Agneta
Månsdotter. — ö. var hemmansägare i Ry
i Nora skn samt tillika snickare,
smed oeh urmakare. Sin utmärkta
yrkesskicklighet ådagalade han dels
genom åtskilliga uppfinningar, bl. a. av
en maskin för hyvling av skeppshäl,
dels genom den lilla skriften
”Grunderna för handsmidet”, intagen i
”Allmännyttigt handbibliotek” 1870. ö.
var en högt betrodd man i sin hemort,
nämndeman och kyrkvärd samt repr.
i bondeståndet vid ett flertal
riksdagar från 1840 och i Andra K. 1867’—
72. Flitig talare ehuru knappast
vältalare gav han prov på liberala
tänkesätt och yttrade till försvar för De
Geerska ministären, att ”vi böra
ihåg-komma att denna regering icke finns
till endast för bönder och
jordbrukare”. I Andra K. slöt han sig också
till det ministeriella partiet. — Gift
1) 1832 med Sigrid Ersdotter, t 1857;
2) 1862 med Lisa Johansdotter. S. Sw.
Östrand, släkt, härstammande från
Älvkarleby skn, Uppsala län, där
äldste kände medl. Carl Jansson vid
1700-talets mitt var bruksarbetare
vid Älvkarleö järnbruk, även kallat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
