Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öhman, Einar, bergsingenjör, se s. 532 - Öhman, Gunnar, politiker, tidningsman, se s. 532 - Öhman, Isobel, sångerska, se nedan - Öhman, Ivar, tidningsman, se s. 533 - Öhman, Martin, operasångare, sångpedagog, se nedan - Öhman, Yngve, astronom, se s. 532 - Öhman, Isobel Ghasal- - Öhman, Martin - Öhman, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öhman
531
öhman
Öhman, Einar, bergsingenjör, se
s. 532.
öhman, G u n n a r, politiker,
tidningsman, se s. 532.
öhman, I s o b el, sångerska, se
nedan.
öhman, Ivar, tidningsman, se s.
533.
öhman, Martin, operasångare,
sångpedagog, se nedan.
öhman, Y n q v e, astronom, se s.
532.
öhman, Isabella (I s ob el)
Marguerite Joséphine G h a s a l -,
sångerska (sopran), f. 19 dec. 1896 i
Tri-polis. Föräldrar: med. dr S. Gazala
Bey och Sofi Kroumy. — ö.
studerade för Hertha Demlow i Berlin samt
i Paris och Milano. Hon debuterade
1928 som konsertsångerska i Berlin
och 1929 på operan i Hamburg som
Djamileh i Bizets opera. Därefter har
hon framträtt på operascener och
konserterat i Europa. Sin första
konsert i Stockholm gav hon 1930 och
har därefter ofta låtit höra sig i vårt
land. Tills, med sin dåv. make
Martin öhman har hon gästspelat på
K. teatern i två Verdioperor, 1935
som Aida och 1936 som Leonora i
”Trubaduren”. I tills, med Martin Ö.
företagna turnéer i Sverige på
1930-talet sjöng hon Santuzza i ”På
Sicilien”, Nedda i ”Pajazzo” och Mimi
i ”Bohéme” —■ partier som också
tillhört hennes partier utomlands. Sitt
konserterande har ö. senare utsträckt
till Förenta staterna, som hon 1947
—50 besökte i två omgångar, samt
1951 till Nordafrika. Hon är även
sångpedagogiskt verksam. —- Främst
har ö:s intimt finstämda, artistiskt
nyanserade föredragskonst kommit
till sin rätt vid konserter, speciellt i
program med klassiska arior och med
franska, inte minst impressionistiska
sånger; hennes repertoar omfattar
även iranska, turkiska och arabiska
sånger. Som Aida lyckades hon
särskilt väl i partiets lyriska avsnitt och
illuderade den egyptiska prinsessan
genom den exotiska timbre, varmed
hennes stämma fängslar. — Gift 1)
1915—27 med översten och chefen för
persiska gendarmeriet, kaptenen i sv.
armén Gustaf Laurentius Edwall; 2)
1928—43 med hovsångaren Martin
Öhman (senedan). H. G—t
Öhman, Carl Martin,
operasångare (tenor), sångpedagog, f. 4
sept. 1887 i Floda skn, Södermani,
län. Föräldrar: kyrkoherden Karl ö.
och Hulda Uddenberg. — Efter
studentex. i Stockholm 1905 avlade ö.
reservoffieersex. 1907 och blev
löjtnant i Norrlands trängkårs reserv
1916. Hans håg stod emellertid till
musiken och 1906 inledde han sina
sångstudier för C. Gentzel. I avsikt
ligt impulsiv, i veristiska uppgifter
effektfull scenisk
framställningskonst. Av hans Wagnerpartier
ihåg-kommas främst, jämte Tannhäuser,
Lohengrin och Walther i
”Mäster-sångarne”, medan Siegfrieds båda
partier i ”Nibelungens ring” ej lågo
riktigt väl till för honom. Inom
italiensk opera må framhållas
Verdipar-tierna Richard i ”En maskeradbal”,
Radamès i ”Aida” och Otello, vidare
Turiddo i ”På Sicilien”, Canio i
”Pajazzo” samt Puccinipartierna
Ro-dolphe i ”Bohème”, Cavaradossi i
”Tosca” och Prins Calåf i
”Turan-dot”. Minnesvärda äro även hans Don
José i ”Carmen”, Hoffmann i
”Hoff-manns äventyr”, Simson i ”Simson
och Delila” och Herman i ”Spader
dam”. Även inom operetten har Ö.
vunnit framgångar, under
Göteborgs-tiden som Eisenstein i ”Läderlappen”
och som Tiggarstudenten samt 1932
på Konserthusteatern i Stockholm
och senare som Prins Sou Chong i
”Leendets land”, vilken Lehåroperett
genom hans insats blev långlivad hos
oss. Även vid egna romansaftnar har
Ö:s musikalitet blivit uppskattad,
och han har flera gånger varit solist
hos Stockholms studentsångarförb.
Han har även framträtt som
filmskådespelare. Numera ägnar han sig
främst åt pedagogisk verksamhet, ö.
fick Litteris et artibus 1927 och blev
hovsångare 1933. — Gift 1) 1920—
24 med Anna (Annie) Kristina
Regina Elisabet Rydberg; 2) 1924—28
med Alexandra (Anna) Mitevitz
Robin; 3) 1928—43 med sångerskan
Isobel Ghasal-Öhman (se ovan). —
Litt.: uppsats av M. Pergament i
Scenen 1927. H. G—t
Öhman, släkt från Laxbro i
Kopparberg, där Mickel Hindersson på
1650-talet byggde den nu på Skansen
befintliga s. k. Laxbrostugan.
Släkten ö:s äldste kände stamfar,
gästgivaren vid Laxbro Erik Johansson Ö.
(t 1717), gifte sig 1700 med Mickel
Hinderssons dotter Brita
Mickelsdot-ter och fick efter svärfadern Laxbro
med den nämnda stugan, vilken sedan
beboddes av hans efterkommande i
flera led. En sonson till honom,
riksdagsmannen Erik Johansson ö. (f.
1733, f 1788), blev farfar till
handlanden Eric ö. (f. 1800, f 1846). Från
två söner till denne, grosshandlaren
i Stockholm Eric ö. (f. 1836, f 1921)
och bruksägaren i Sörvik, Dalarna,
Gustaf ö. (f. 1836, f 1920),
härstamma släktens båda huvudgrenar. Eric
Ö:s äldste son Emric ö. (f. 1863, t
1933) blev 1885 delägare i faderns
1861 grundade kolonialvaru- och
spannmålsfirma men ägnade sig
senare åt bankverksamhet och
grundade 1906 bankirfirman E. öhman j:r
Martin öhman.
att ta organistex. var han 1907—09
elev vid Musikkonservatoriet i
Stockholm. Sin slutliga utbildning som
sångare fick han 1911—14 i Milano.
Är 1914 gav han en löftesgivande
debutkonsert i Stockholm, men var
annars i flera år, efter utbrottet av det
första världskriget, inkallad i tjänst
vid sitt truppförband. Ären 1917—19
var ö. engagerad vid Stora teatern i
Göteborg, där han framträdde både i
opera, med Fra Diavolo som första
parti, och i synnerhet i operett.
Spelåret 1919—20 hade han sitt första —
och enda — engagemang vid K.
teatern i Stockholm. Från 1920 tillhörde
han åter Stora teatern i Göteborg,
där han 1922 — nu först riktigt
upptäckt av den nyblivne
chefen-regissören G. Bergman — gjorde sitt
egentliga genombrott som Tannhäuser. Sin
internationella karriär förberedde ö.
genom ett gästspel hösten 1923 på
Deutsches Opernhaus i Berlin; våren
s. å. lämnade han definitivt nämnda
Göteborgsscen. Spelåret 1924—25 var
han engagerad vid
Metropolitanope-ran i New York och 1925—37 vid
operascener i Berlin, först vid
Städt-ische Oper och från 1928 även vid
Staatsoper. Är 1927 gästspelade han
f. f. g. på K. teatern i Stockholm, där
han sedan gjort ett stort antal
gästuppträdanden. Under 1930-talet
företog han framgångsrika turnéer i en
rad europeiska länder. — ”Rösten,
som ansenligt vunnit i volym och
styrka, är genomkultiverad, jämn i
alla lägen, och timbren, som förr var
nordiskt ljus, har fått den mörkt
glänsande italienska patinan över
sig”, konstaterade en kritiker (S.
Söderman), när ö. 1927 åter
framträdde i Stockholm. Både för lyriska och
hjältetenorpartier har stämman
ägnat sig. Med ett såväl lyriskt
innerligt som energiskt dramatiskt
sång-föredrag har ö. förenat en konstnär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
