- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 8. Toffteen-Ö /
453

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wärn, Tage - Värnlund, Rudolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Värnlund

453

Värnlund

tjänstgjorde W. vid ting ocli i Svea
hovrätt, där lian avancerade till
assessor 1929 oeh blev hovrättsråd 1936.
Han var sekr. i Statens
organisations-nämnd 1930—32 och blev sistn. år
tf., 1934 ord. expeditionschef i
För-svarsdep.; 1936—42 var han
stats-sekr. där. Han har därefter varit
verkst. dir. i Sv. bankfören. 1943—
53 och i Sv. personal-pensionskassan
sedan sistn. år. Han är bl. a. v. ordf,
i styr, för Nordiska kompaniet oeh i
styr, för ab. Sv. metallverken. ■— W.
blev tidigt uppmärksammad som en
skicklig utredningsman med snabb
uppfattning och praktiskt handlag.
Han var 1934—35 generalsekr. i 1930
års försvarskommission, vars arbete
blev grundläggande för 1936 års
för-svarsordning. 1941 års
försvarsutred-ning, som uppdrog grundlinjerna för
upprustningen under en femårsperiod,
verkställdes av W. ensam med biträde
av militära fackmän — ett
tillvägagångssätt som starkt kontrasterade
mot föregående tidskrävande försvars-

Tage Wärn.

beredningar. Sedan W:s chef i
För-svarsdep., statsrådet P. E. Sköld,
blivit finansminister, uppdrog han 1950
åt W. att företa en översyn av
statsutgifterna med besparingar som
syfte. I snabb följd framlade W.
resultaten av sin inventering,
omfattande besparingsmöjligheter på över 300
mill. kr. Ehuru W:s bedömning icke
avsåg att vara politisk, påvisade han
möjlighetei- till besparingar ej blott
genom rationaliseringsåtgärder utan
även genom beskärningar av
socialbudgeten. Av de föreslagna
besparingarna ha omkr. hälften tillgodogjorts
av statsmakterna, medan förslag som
ansetts äventyra den sociala
standarden avvisats. — Ogift. S. Sw.

Värnlund, Rudolf, författare,
f. 6 febr. 1900 i Stockholm, f natten
till 16 febr. 1945 i österskär,
österåkers skn, Stockholms län.
Föräldrar: koristen vid Operakören Edward
V. och Emma Erson. — Då V. var
fem år, lämnade fadern hemmet, och
modern fick försörja familjen som
tobaksarbeterska. Redan vid elva års
ålder började V. arbeta på halvtid vid
en kartongfabrik och efter avslutad
folkskola fortsatte han en tid detta
arbete. Han var därefter verksam i
skilda yrken, bl. a. som hissmörjare
hos Luth & Rosén samt en kort tid
som antikvariatsbokhandlare i
Stockholm. Längsta tiden arbetade han
inom typograffacket; han var 1917—■
20 tryckeribiträde på Dagens
Nyheter. År 1921 begav han sig till
Spanien, där han i Barcelona upplevde
svält och svårigheter, varpå han tog
sig hem över Frankrike och England.
Han ägnade sig därefter helt åt
författarskap. År 1923 upplevde han
tills, med Eyvind Johnson
efterkrigstidens uthungrade, revolutionära
Tyskland, och 1927 besökte han en
tid Johnson i Frankrike. — V., som
redan som mycket ung kom med i
arbetarrörelsen och bl. a. 1917 var sekr.
i Södermalms socialdemokratiska
ungdomsklubb, publicerade sin första
novell 1918 i Folkets Dagblad samt
medarbetade de närmast följ, åren i
tidskr. Studiekamraten och i den
anarkistiska tidn. Brand. År 1924
debuterade V. med novellsamlingen
”Döda människor”. Den är liksom
”Ingen mans land” (1925) ett starkt
pessimistiskt arbete, präglat av
efterkrigstidens ovisshet och splittring.
Kring det sociala problemet kretsar
där som framgent V:s diktning. Detta
är för honom främst ett personligt
problem, något som individen endast
inför sig själv och genom sig själv
kan lösa. I romanen ”Vandrare till
intet” (1926) tränger sig dock
människans maktlöshet inför tillvaron på
honom och bringar honom snubblande
nära en kapitulation: ”Var och en
som kämpar för något som ligger
bortom honom själv är sannerligen en
vandrare till intet.” Men också att
sträva enbart för sig själv blir för V.
ödesdigert. Detta resultat framträder
i romanen ”Ja och nej” (1926), vilken
liksom ”Ung fröken” (1927) och ”En
kvinnas leende” (1932) är en
skildring av kärlekens och
sammanlevnadens problem. Att ur förkomna,
vinddrivna människors läge få ett
perspektiv på livet är den möjlighet,
som utnyttjas i romanerna
”Upproret” (1927), ”Förbrytare” (1928) och
”Det druckna kvarteret” (1929), och
kampen inom människan mellan
jag-iskhet och osjälviskhet är motivet i

Rudolf Värnlund.

”De frias bojor” (1931). Slutligen
lyckades V. arbeta sig ur det
förtvivlade kaos, som dessa är konstnärligt
och personligt inneburit för honom.
Han fick grepp om arbetarrörelsens
finaste värden: solidariteten oeh det
sociala ansvaret. Dramat ”Den heliga
familjen” (1932; uppf. på
Dramatiska teatern s. å.) är en spegel
av den sv. arbetarrörelsen i en
enskild familjs öden; motivet är
Ådals-tragedien 1931. Också romanen ”Allt
börjar på nytt” (1934) är uppbyggd
kring en strejk och visar en tidigare
icke nådd förmåga till psykologisk
gestaltning. Den objektivitet och det
allvar, varmed V. såg på
samhällslivet, framträda även i
skådespelen ”Ledaren” (1935; uppf. på
Dramatiska teatern s. å.), ”Vägen till
Kanaan” (s. ä.) och ”Robespierre”
(1937); i den sistn. (uppf. på
Norr-köping-Linköpings stadsteater 1951)
framställes titelgestalten som en
demokrat enligt moderna begrepp, men
V. uttalar samtidigt sitt tvivel om
att den stora massan någonsin
kommer att visa sig vuxen de
demokratiska idealen. I romanerna
”Hedningarna som icke hava lagen” (1936)
och ”Man bygger ett hus” (1938) ■—•
den senare en av V: s mest betydande
—• förmådde han med konstnärlig
balans behärska sitt material.
Hedningarna som icke hava lagen är det
kroppsarbetande folket, vilkas
strävan främst måste gälla en livsform
och en kulturtradition. Konstnärlig
mognad visa även skådespelen ”U
39” (1939; uppf. på Sv. dramatikers
studio 1943) och ”Modern och
stjärnan” (1940; uppf. på Sv. dramatikers
studio 1941). Skådespelet ”Vår väg
mot framtiden” (1942; uppf. på Sv.
dramatikers studio 1944) är en
abstrakt framtidsvision, präglad av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:33:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/8/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free