Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Wåhlin, Theodor - 5. Wåhlin, Hans - Wåhlstrand, Arne - Wållgren, Gunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wåhlin
449
Wallgren
och från 1903 arkitekt vid
Överinten-dentsämbetet, sedermera
Byggnads-styr. •—• Som Helgo Zettervalls
efterträdare som domkyrkoarkitekt tog
W. avstånd från dennes hårdhänta
restaureringsprinciper. W. ville i
stället likt sina generationskamrater
acceptera byggnadsverken sådana de
blivit under långa och
stildiverge-rande tidrymder. Bland hans många
restaureringar märkas S:t Petri
kyrka i Malmö (1904 och 1914),
Vege-holms slott (1905), Johannishus’corps
de logis (1909), monumentet över slaget
vid Lund (1930), Ystads kloster och
S:t Maria kyrka i Ystad samt ett
stort antal skånska lantkyrkor ss. de
i Gumlösa, övraby, östra Ingelstad,
Billeberga, Ottarp. — W: s egna
byggnadsverk vittna om hans
förtrogenhet med medeltida arkitekturformer.
En speciell förkärlek hade han för den
baltiska tegelgotikens stil. Främst
märkas Valieberga kyrka (1905),
An-nedalskyrkan, Göteborg (1910),
Gus-tafskyrkan, Köpenhamn (1911),
Kir-sebergskapellet, Malmö (1928),
ut-ställningsbyggnader för Malmö 1896
och Lund 1907 och 1922,
Frimurarehuset, Linköping (1911), Botaniska
museet och zoologiska och
medi-cinsk-kemiska institutionerna i Lund
(resp. 1911, 1915 och 1924) samt
Hip-podromen och fastighetsab. S:t
Jörgens hus i Malmö och ytterligare ett
stort antal bostads-, affärs- och
fabrikslokaler i Malmö och Köpenhamn.
—• W. utgav i samband med sina
restaureringar ett flertal skrifter ss.
”Ystads Mariakyrka” (1916) och
”Malmö S:t Petri kyrka” (1919).
Han rekonstruerade 1923 Lunds
domkyrkas märkliga medeltida konstur
■och publicerade i samband med
forskningarna därvid ”Lunds domkyrkas
gamla konstur” (1913), ”Lunds
domkyrkas medeltida ur” (1923, tysk
uppl. 1928, engelsk 1930) och
”Soluret på kapitelhuset i Lund” (1931).
— W. erhöll Litteris et artibus 1906
och blev fil. hedersdr i Lund 1944.
Han var 1904—39 ordf, i Skånes
konstfören. —• Gift 1893 med Calla
Antonia Stdhle. R. S.
5. Wåhlin, Hans, konsthistoriker,
f. 17 juli 1894 i Malmö. Son till W.
4. — Efter studentex. i Lund 1911
in-skrevs W. vid Lunds univ., där han
blev fil. kand. 1914, fil. lic. 1919 samt
fil. dr 1921 på avh. ”Fransk stil i
Skånes medeltida träskulptur”. W.
tjänstgjorde som e. o. amanuens vid
Lunds univ:s hist. mus. 1913—20.
Han var 1922—37 medl. av red. för
Nordisk Familjebok. Samtidigt
planläde han en serie
populärmonografier över svenska städer och utgav
själv ”Visby” (1924), ”Lund” (s. å.),
”Malmö” (1925), ”Ystad” (1928) och
29 Svenska män och kvinnor VIII
”Strängnäs” (s.å). Bland hans övriga
skrifter- märkas ”Boken om Skåne”
(1930, reviderad uppl. 1936), ”Scania
antiqua” (1931) och ”Landskrona
forna kyrka och dess minnesmärken”
(1939). W. har även varit kritiker i
dagspressen, i Nya Dagligt Allehanda
1920—27 oeh 1934—38 samt i
Aftonbladet 1929—32. Han var 1939—49
intendent för Liljevalchs konsthall i
Stockholm, vars verksamhet han ledde
efter dess nyöppnande 1944 efter
krigsåren. — Gift 1) 1921—41 med
Eva Lindgren; 2) 1942 med fil. kand.
Thyra Ingegärd Carolina Johanson.
B. R.
Wählstrand, Robert Arne,
stats-vetenskapsman, f. 12 mars 1903 i
Arne Wåhlstrand.
Härnösand. Föräldrar: köpmannen
Anders TV. och Tyra Petré. — W.
avlade studentex. i Härnösand 1922 och
blev vid Uppsala univ. fil. kand. 1929,
fil. lic. 1940 samt fil. dr och docent i
statskunskap 1941. Han hade
lärartjänst vid Fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala 1941—46,
Flygkadettskolan där 1944—46 och Krigsskolan
på Karlberg 1946. Sedan sistn. år är
han rektor och lärare vid Socialinst.
i Göteborg samt docent i
statskunskap vid Göteborgs univ. Sedan 1932
har han som föreläsare medverkat i
Folkbildningsförb:s verksamhet. Han
var sekr. i Sveriges docentförb. 1946
och ordf, i Göteborgs docentfören.
1947—53. Som sakkunnig deltog han
i utredningen av juridiska och
statsvetenskapliga examina 1949—53.
Sedan 1949 är han led. av kursnämnden
för utbildning av sysselsättnings- och
arbetsterapeuter samt sedan 1950
inspektor för Göteborgs praktiska
realskola. År 1945 invaldes han i
Samfundet för utgivande av handskrifter
rörande Skandinaviens historia. — W.
har i sina vetenskapliga arbeten
hu-vudsakl. behandlat centrala sv.
styrelseproblem. Hans huvudarbete är
drsavh. ”1905 års ministärkriser”
(1941, belönad med Geijerska priset
av Uppsala univ. och med Fahlbeckska
stiftelsens premium); den utgör den
viktigaste undersökningen över det
avslutande skedet av den sv.-norska
unionskrisen. Till samma ämneskrets
höra ”Statsminister Boström och
La-gerheimska krisen” (1941) och
”Regeringsskiftena 1900 och 1902” (1947).
Bland W:s övriga arbeten märkas
”Första kammarens valnämnd 1890—
1910” (1944), ”Allmänna
valmansför-bundets tillkomst” (1946), protokoll
-och aktstyckesamlingen
”Karlstads-konferensen 1905” (1953) samt
uppsatser i fackpress och dagspress. —
Gift 1932 med Svea Marcusson. K. L.
Wallgren, Gunnel (Gunn)
Margareta Haraldsdotter, skådespelerska,
f. 16 nov. 1913 i Göteborg. Föräldrar:
direktören Harald W. och Greta
Gim-berg. — W. genomgick 1934—37
Dramatiska teaterns elevskola och
var därefter anställd vid teatern till
1942. Sedan hon 1942—43 varit
engagerad vid Vasateatern oeh
Blanche-teatern knöts hon sistn. år till Nya
teatern, där hon var engagerad till
1954, då hon återvände till
Dramatiska teatern. Hösten 1948
gästspelade hon på sistn. scen. ■— Redan vid
de elevuppvisningar, vari W. under
sin utbildningstid deltog, lade man
märke till hennes ovanliga förmåga
att ge uttryck åt en spröd och
ömtålig, skälvande sensibilitet. Ett
inåtvänt och drömfyllt själslivs
hemligheter förstod hon att tolka med
konstnärliga uttrycksmedel som spände
över hela skalan av känslorörelser,
från hänförd och strålande lycka till
bitter resignation och mörk
förtvivlan. Det säreget fängslande i hennes
framträdande underströks också av
hennes apparition, den smala, nästan
bräckliga gestalten med dess
uttrycksfulla, ibland litet kantiga linjespel
och det rörliga ansiktet upplyst av två
strålande ögon. Rösten, till en början
en aning tunn och föga bärig, har
under årens lopp utvecklats därhän
att den nu villigt lånar sig åt de mest
skiftande stämningar och
känslolägen. Till W:s första framgångar
hörde ett par roller där hon fick
återge flickor i övergångsåren som
svikits i sina första lyckodrömmar:
Pernette i C.-A. Pugets ”Lyckliga
dagar” oeh den lilla systern i Dodie
Smiths ”Å, en så’n dag”. I bägge
fallen lyckades W. forma gestalter av
gripande äkthet men utan minsta
spår av sentimentalitet. Till samma
rollgrupp hörde också den
förtjusande bilden av den vanföra flickan Ed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
