Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Wirsén, Carl David af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wirsén
410
Wirsén
Carl David af Wirsén.
Stockholm, där han s. å. blev
litteraturkritiker i Post- och
Inrikes-tid-ningar. Från 1886 innehade han
samma ställning i tidn. Vårt land. År
1884 valdes han enhälligt till Sv.
akad:s ständige sekr.; han var
dessutom sedan 1883 medl. av
Psalmboks-kommittén och inträdde 1885 i Sv.
bibelsällskapets kommitté. År 1898
utsågs han till medl. av Nat. musei
nämnd. Intresserad frimurare sedan
sin ungdom erhöll han 1887 Karl
XIII:s orden. Han blev 1900
hedersled. av Vitt. akad. och 1905 led. av
Vet. akad. — Redan som student
började W. skriva vers. Han tillhörde
vänkretsen i sällskapet N. S. och
hyllade samma poetiska ideal som de
övriga unga diktarna i denna
sammanslutning. Senare framträdde han med
några dikter i månadsskriften Nu,
vilka väckte stort intresse. Sin första
självständiga diktsamling utgav han
1876, ”Dikter” 2:a uppl. 1877).
Redan här har han utformat den typ av
poesi som han skulle komma att
före
träda under hela sin långa vittra
verksamhet. Han söker en fast och
avslipad form och ingjuter i denna ett
innehåll präglat av kristen idealism,
färgad av tankegångar hämtade från
Platon och Boström. Motivvalet
förråder stark inverkan från romantiken,
som går igen särskilt i W:s starka
sympati för medeltiden och dess
kultur. Samma grundtoner återklinga i
hans följande diktsamlingar, ”Nya
dikter”, 1880, ”Sånger och bilder”,
1884, ”Vintergrönt”, 1890, ”Toner
och sägner”, 1893, ”Under furor och
cypresser”, 1896, och ”Visor,
romanser och ballader”, 1899. Dessutom
utgav han några samlingar religiösa
dikter, vilka utkommo som dyrbart
utstyrda illustrationsverk, bl. a.
”Från Bethlehem till Golgata”, 1882,
och ”Kristna högtids- och helgdagar”,
1889. W:s diktning, uppskattad av
samtiden, har under senare tid
sjunkit i anseende oeh ter sig nu i trots
av sina formella förtjänster som en
väsentligen epigonartad eklekticism.
Han håller sig med förkärlek till den
,ef terromantiska traditionen såväl när
han skriver tankelyrik som när han
ger sig in på idyllens område. Hans
naturstämningar utmynna ofta (som
hos hans beundrade lärare B. E.
Malmström) i symboliska idéer av
filosofisk och mystisk prägel. Den
rent verklighetsskildrande dikten är
honom främmande, och han betraktar
alltför gärna tillvaron i en
sentimentalt förskönande dager, som ofta
verkar fadd och oäkta. Hj. Söderberg
karakteriserade elakt hans poesi
genom att tala om ”dess sköna,
spiri-tualistiska nysilverklang”. Hans
religiösa lyrik har sin svaghet däri att
den övertygelse som ligger bakom
verkar alltför lättköpt; för det religiösa
livets inre problematik finner han
inga uttryck. Det alltjämt levande
och värdefulla i hans lyrik utgöres av
ett antal finstämda smådikter av
romantiskt och erotiskt innehåll, där en
utsökt musikalitet någon gång träder
i dagen. Hans många officiella
festdikter visa elegant form och säker
akademisk stilkänsla men sakna
djupare intresse och äro nu bortglömda.
Det fanns, säger riktigt G. Castrén,
hos W. en verklig skald, fastän han
jämförelsevis sällan kom till synes.
— Huvudsakligaste delen av sin
arbetskraft nedlade W. i sin kritiska
verksamhet. Genom hela sin läggning
var han förutbestämd att träda i
häftig opposition mot de realistiska och
naturalistiska strömningar, som
under 1880-talet bröto fram i den sv.
litteraturen. Genom sin officiella
ställning i Sv. akad., sin breda
journalistiska plattform och sin
framskjutna position i det allmänna livet
ägde han möjlighet att kraftigt
påverka den litterära smaken. Sitt
inflytande använde han i många fall att
upphöja fullständigt obetydliga
efter-klangspoeter, vilkas namn numera
ingen kommer ihåg. Att hans kritik
framkallade reaktion även på
akademiskt håll visas av ett brev från
Snoilsky till C. R. Nyblom 9 jan.
1888, där han säger: ”Den C. D. W.
vi kände för 20 år sedan var bra olik
den högmodige, ofördragsamme herre
som nu terroriserar i Posttidningen”.
W:s oerhörda härsklystnad åstadkom
att förhållandena inom Sv. akad.
under hans regim långa tider igenom
voro ytterst spända. Då H. Schück
var föreslagen till inval arbetade W.
emot honom på ett sätt som
föranledde G. Billing att skriva till C.
An-n,erstedt (5 juni 1906): ”W. har varit
i en sinnesstämning som synes vara
ett uttryck för både fysisk och
moralisk abnormitet. På många sätt har
han gått till väga så att det ej kan
försvaras eller förklaras, endast
möj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
