Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wicksell, Knut - 2. Wicksell, Anna - 3. Wicksell, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wicksell
336
Wicksell
nämnda undantag borde den privata
äganderätten respekteras och även
skyddas mot ingrepp i form av
överdriven beskattning. Principiellt borde
beskattningen av dte olika
samhällsklasserna hållas inom ramen för vad
de frivilligt ville åtaga sig. W. var ej
heller anhängare av socialisering i
andra fall än då utvecklingen
tenderade mot förtrustning och monopol.
Avsikten med ingripandet skulle i
främsta rummet vara att ernå vissa
tekniska och prispolitiska fördelar.
Någon mera väsentlig förbättring av
arbetslönerna kunde man däremot ej
förvänta ens om ett socialistiskt
samhälle hade helt förverkligats. W.
trodde ej heller, att fackföreningarna
hade stora möjligheter att höja
lönerna över den nivå, som bestämdes
genom företagarnas konkurrens enligt
gränsproduktivitetsprincipen. Men
han hade full förståelse för den
självhävdelse, som den fackliga rörelsen
inneburit för arbetarklassen, och
sympatiserade varmt med alla strävanden
att förbättra dess villkor. I fråga om
statens ekonomiska politik i övrigt
lade W. stor vikt vid en aktiv
penningpolitik för bevarandet av ett
konstant penningvärde. Detta krav
ansåg han motiverat ej endast från
rättvisesynpunkt utan också som ett
medel att utjämna
konjunkturväxlingarna. W. var en av de första, som
förordade penningens frigörande från
guldet. Om växelkurserna trots detta
skulle bibehållas fasta, krävdes
härför en samverkan mellan de olika
ländernas centralbanker. Den
organisation för det internationella
penningväsendet, som W. härvid skisserade,
påminner mycket om den som sedan
genomfördes under 1930-talet. W. var
i detta liksom i många andra
avseenden före sin tid. —På det politiska
och kulturella området kämpade W.
för yttrandefrihet och religionsfrihet,
likställighet mellan klasser och kön,
fredlig samverkan mellan staterna
samt mot nationalistiska och
militaristiska tendenser samt varje form av
förtryck. Han kom att framstå som
den mest utpräglade målsmannen för
dessa idéer genom vissa personliga
särdrag i det offentliga
framträdandet: han var omutlig i sitt krav på
sanning och rättvisa och
kompromis-sade aldrig med sin övertygelse, trots
att en obetydlig eftergift ibland hade
kunnat bespara honom personliga
obehag; han hade vidare, som han själv
skriver, tagit till levnadsregel att
aldrig tränga sig fram, när det som
borde sägas i en fråga redan blivit
sagt av andra, men att ej heller tiga,
hur litet och obetydligt hans bidrag
än var, när ingen tog till ordet i en
sak som låg honom om hjärtat; härtill
kommer, att han var en skicklig
debattör, som gärna med ironiska och
satiriska talesätt chockerade sina
motståndare för att därmed öka
effekten av sina ord. Den som
tillämpar dylika principer kan knappast
undgå att ibland väcka våldsam
förargelse. W:s rykte för
samhällsfar-lighet torde också ha mycket
influerats av det för honom karakteristiska
sättet att uppträda. Han tog
emellertid ej hänsyn till de personliga
risker han härvid löpte, och vid ett
tillfälle fick detta mycket allvarliga
konsekvenser för honom: då W. i ett
föredrag i Stockholm 1908 (med den
utmanande titeln ”Tronen, altaret,
svärdet och penningpåsen”) i
förbigående hade gjort några ironiska
anmärkningar om kyrkans lära om den
obefläckade avlelsen, åtalades han för
hädelse och nödgades undergå två
månaders fängelsestraff. För den nära
58-årige mannen måste detta ha varit
en hård påfrestning, särskilt som han
i grunden var en religiös natur. Vad
som här uppfattats som ett
lättsinnigt gäckeri var i själva verket blott
ett uttryck för hans strävan att även
pä det kyrkliga området få tanke- och
yttrandefriheten respekterad. Han
var upprörd över det för prästerna
gällande lärotvånget och hävdade,
att präster och religionslärare skulle
få följa sitt samvete och sin
övertygelse. Som radikal
kulturpersonlighet utövade han på det hela taget ett
mäktigt inflytande på den idépolitiska
utvecklingen i Sverige och har
därmed även medverkat i den
omdaningsprocess, som det sv. samhället
undergick under årtiondena omkring
sekelskiftet. — W. blev jur. hedersdr vid
Kristiania univ. 1911 och hedersled,
av American Economic Association
1923. I Sverige hyllades han på
sjuttioårsdagen med en festskrift (Ekon,
tidskr. 1921, h. 12) och invaldes i
Humanistiska vetenskapssamfundet
i Lund 1922. — Gift 1889 med Anna
W., f. Bugge (W. 2). — Litt.: E.
Som-marin, ”Minnesord över K. W.” (Hum.
vetenskapssamf: s i Lund
årsberättelse 1926—27); E. Lindahl, ”Till
hundraårsminnet av K. W:s födelse”
(Ekon, tidskr. 1951); T. Gårdlund,
”K. W. och åttitalet” (Sv. Dagbl.
12 dec. 1954). E. L—hl
2. Wicksell, Anna Kristine
Mar-grete Bugge-, förkämpe för fred och
kvinnorösträtt, f. 17 nov. 1862 i
Eger-sund, Norge, f 19 febr. 1928 i
Dan-deryd, Stockholms län. Föräldrar:
telegrafinspektören Jens Ulrik
Ferdinand Bugge och Anne Hermine
Bugge. — Efter studentex. 1885 och
fil. kand.-ex. 1886, båda i Kristiania,
var W. flickskollärarinna i Tönsberg
och Kristiania. Sedan hon tills, med
Anna Bugge-Wicksell.
sin make bosatt sig i Lund, avlade
hon jur. kand.-ex. där 1911. — W. var
en av de ledande i arbetet för
kvinnorösträtten i Sverige. Hon var ordf, i
Skånedistriktet av Landsfören. för
kvinnans politiska rösträtt och deltog
i samtliga internationella
kvinnoröst-rättskongresser. Invald på en
kvinnolista var hon 1912—16
stadsfullmäktig i Lund. Sin främsta insats gjorde
W. dock i arbetet för fredssaken. Hon
var sekr. i det 1911 bildade Sv.
freds-förb. och dess fortsättning från 1919
Sv. fören. för Nationernas förb.
Under krigsåren anlitades hon av
Utri-kesdep. som sakkunnig ang.
folkrättsliga uppgifter, och från 1920
tillhörde hon som suppleant den sv.
folkförbundsdelegationen. Från 1921
var hon medl. av NF:s permanenta
mandatkommission. — W., som
delade sin makes radikala åskådning,
ägde en betydande politisk begåvning,
och var den första av de sv.
rosträtts-kvinnorna, som tog steget över till
världspolitiken. Genom föredrag och
småskrifter, bl. a. den i Studentfören.
Verdandis serie ingående
”Nationernas förbund” (1—2, 1925), spred hon i
hemlandet kännedom om NF:s
verksamhet. •— Gift 1889 med professorn
Knut W. (W. 1). S. Sw.
3. Wicksell, Sven Dag, astronom,
statistiker, f. 22 okt. 1890 i
Stockholm, f 20 febr. 1939 i Lund. Son till
W. 1 och W. 2. — W. avlade
mogenhetsex. i Lund 1908 och blev vid univ.
där fil. kand. 1911, fil. lic. 1914 och
fil. dr 1915. Han tjänstgjorde som
e. o. amanuens vid astronomiska
ob-servatoriet i Lund 1913—15 och blev,
likaledes i Lund, docent i
matematisk statistik 1915, examinator i
statistik 1918 och tf. lärare i detta ämne
1920; därjämte hade han upprepade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
