Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Westman, Carl - 1. Westman, Karl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Westman
307
Westman
och var därefter anställd på
arkitektkontoret för riksdagshusbyggnaderna
på Helgeandsholmen till 1897, då han
övergick till självständig
arkitektverksamhet. Han var Medicinalstyr: s
arkitekt 1916—34. — W. framträdde
först som möbelarkitekt i en
modifierad jugendstil, som även
anknyter-till sv. allmogetradition. Hans
förkärlek för sparsam dekor, betonad
materialkaraktär och
hantverksgedi-genhet framträder redan här; Nat.
mus. äger ett ekskåp tecknat av
honom. W. gjorde även under 1890-talet
en insats vid skapandet av en
konstnärlig affischstil. Ett spirituellt
exempel på denna hans verksamhet är
”Pst! Två glas Stora bryggeriets öl”
från 1895, i decenniets dekorativa
yt-stil. — Med sitt genombrottsverk som
arkitekt, Sv. läkaresällskapets hus
invid Klara kyrka i Stockholm (1906),
inledde W. den nationella romantiken
i sv. arkitektur. Han använder redan
här sitt främsta estetiska
uttrycksmedel, den släta osmyckade muren i rött
’’Tiandslaget” tegel. Endast ett
burspråk bryter den entoniga fasaden, som
verkar genom ädla proportioner. Med
sitt huvudverk, Stockholms rådhus på
Kungsholmen, skapade W. 1910—15
den nationella romantikens jämte
Ragnar Östbergs stadshus främsta
arkitektoniska uttryck. Med sin
ku-biska uppbyggnad, sina slutna
osmyckade murar i gråslammat tegel och
sitt mäktiga mittorn anknyter
rådhuset till Vasarenässansens kärva
monumentalarkitektur, främst Vadstena
slott. Även interiörerna återgå på
denna traditioni med sina låga valv
och kraftiga kolonner, pelare och
murelement. Anmärkningsvärt är, att
rådhuset saknar praktrum. Till det
traditionsberoende intrycket bidrar
även den skulpturala utsmyckningen,
främst av bröderna Sandberg, som
återgår på gamla
stenhuggartraditio-ner och som också vittnar om W: s
och den nationella romantikens
hant-verksmannaideal, som var ett uttryck
för reaktionen mot 1800-talets
materialförfalskning och
stilpastischeran-de. Som rörelsens andlige fader får
kanske William Morris räknas. I sin
strävan att skapa något nationellt
egenartat lyckades dock varken W.
eller Ragnar Östberg skapa något i
djupare bemärkelse nytt; därtill voro
de alltför bundna av
arkitekturtraditionen. W. kan dock i mindre
utsträckning än Östberg betecknas som
eklektiker. Till den nationella romantikens
viktigaste verk höra även andra av
W: s tegelbyggnader ss. tingshuset i
Nyköping (1911), Klas Fåhræus’ villa
Högberga i Lidingö, numera
konvalescenthem (1913), Röhsska
konstslöjds-museet i Göteborg (1914) samt kon-
Karl Gustaf Westman.
sul Bünsows villa i Diplomatstaden i
Stockholm. — En inte mindre
betydelsefull insats kom W. att göra som
sjukhusarkitekt i egenskap av
Medi-einalstyr:s arkitekt. Hans största
uppgift blev därvid Karolinska
sjukhuset, som påbörjades 1933 och som
efter hans död fullbordades av S.
Ahl-bom och S. Malm. Den som ett
H-format husblock utformade
huvuddelen i detta höghuskomplex stod färdig
1940. Av W:s övriga
sjukhusbyggnader märkas Romanäs sanatorium i
Tranås, Beckomberga sjukhus i
Stockholm, Sundby sjukhus i Strängnäs,
S:ta Maria sjukhus i Hälsingborg,
Norrköpings lasarett och Umedalens
sjukhus vid Umeå. I sina
sjukhusbyggnader närmade sig W. en senare
epoks mer rationella arkitektursyn
och han tog lärdom av
funktionalis-men. — W. tog 1908 initiativ till
av-bildnings- och uppmätningsverket
”Gamla svenska städer”. Han blev
led. av Konstakad. 1912. — Gift 1893
med Elin Cecilia Andersson. — Litt.:
I. Almén, ”C. W. som möbelarkitekt”
(Ord och Bild 1903) ; R. Östberg,
”Rådhuset. Handtverkets hus” (Sv.
slöjdfören:s tidskr. 1916) ; B. Palm.
”Arkitekten Carl W. 1866—1936”
(1954). R. S.
1. Westman, Karl Gustaf,
historiker, politiker, f. 18 aug. 1876
i Göteborg, t 24 jan. 1944 i
Stockholm. Föräldrar: postmästaren Karl
Johan W. och Tonny Josefina Axelina
Andersson. — Efter mogenhetsex. i
Linköping 1894 blev W. fil. kand.
1897, fil. lic. 1904 och (efter disp.
1904) fil. dr 1905, allt vid Uppsala
univ. Han blev docent i historia 1904
och var prof, i rättshistoria 1910—
41 vid samma univ. Han var
ecklesiastikminister 1914—17,
utrikesminister 1936 och justitieminister 1936—43.
Han blev jur. hedersdr i Uppsala 1917
och led. av Vitt. akad. 1924. — W:s
vetenskapliga produktion inleddes
med drsavh. ”Svenska rådets historia
till år 1306” (1904), en studie kring
problemet om den sv. stormannaklas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
