Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upmark, August - Upmark, släkt - 1. Upmark, Gustaf - 2. Upmark, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upmark
108
Upmark
fastställde för dem åtskilliga normer,
vilka sedan nått internationellt
erkännande. Som Sveriges repr.
deltog han i internationella kongressen
i Wien 1907 för fastställande av
enhetliga normer på detta område. U:s
vetenskapliga arbeten behandla
spörsmål inom atomfysiken,
elektricitets-läran och solstrålningen; bland dem
märkas ”Termoelektrisk hysteresis”
(docentavh., 1902), ”Eine
elektrosta-tische Theorie des Atombaues” (1927)
och ”Eine Korpuskulartheorie des
Lichts auf energetischem Grunde”
(1930). — Gift 1898 med fil. kand.
Ida Maria Elisabeth Ask. —■ En son
till U. är Erik Ask-U. (f. 1901),
sedan 1946 prof, i praktisk medicin vid
Uppsala univ. S. L.
Upmark, släkt från Själevad i
Ångermanland, där Erik Pålsson var
bonde vid mitten av 1500-talet. En
sonsons son till honom, Erik
Hansson (f. 1612, t 1684), flyttade till
Uppsala och blev borgare och rådman
där. Dennes näst äldste son, Johan
(f. 1664, f 1743), antog efter
hemstaden släktnamnet Upmarck och
blev skytteansk prof, vid Uppsala
univ.; han adlades 1719 med
namnet Rosenadler (bd 6 s. 346). Hans
äldste bror Jöran (f. omkr. 1660, t
1696), som även kallade sig Upmarck,
blev stadssekr. och postmästare i
Uppsala. Släktnamnet ändrades till
U. av hans sonson, kamreraren i
Riks-gäldskontoret Johan Henrik U. (f.
1719, f 1779), som blev farfar till
kronofogden i Södertörns fögderi,
assessorn Frans Gustaf U. (f. 1785,
t 1838). Från dennes son, revisorn i
Kammarrätten Lars Gustaf Mauritz
U. (f. 1811, f 1880), härstamma alla
nu levande medl. av släkten. Hans
äldste son, konsthistorikern,
intendenten Gustaf U. (U. 1), blev far till
konsthistorikern, intendenten vid
Nord. mus. Gustaf U. (U. 2). En
brorson till U. 2. är generaldir. Erik
U. (U. 3).
1. Upmark, G u s t a f Henrik
Vilhelm, museiman, konsthistoriker, f.
29 febr. 1844 i Stockholm, f 29 maj
1900 därstädes. Föräldrar: revisorn
i Kammarrätten Lars Gustaf
Mauritz U. och Matilda Vilhelmina
Mollen. — Efter skolgång i Strängnäs
blev U. student vid Uppsala univ.
1861 och fil. dr 1869 på en avh. om
folkspråket i Södertörn. Sistn. år
tillträdde han en befattning som e. o.
amanuens vid Nat. mus. men fortfor
fram till 1874 med språk- och
litteraturstudier; han redigerade därvid
bl. a. ett engelskt lexikon, flera
språkläror och en dansk-norsk
litteraturhistoria. U. blev 1873 andre och 1875
förste amanuens vid Nat. mus. samt
efter J. Chr. Boklunds död 1880 in-
Gustaf Upmark (1). Målning (detalj) av
Carl Larsson 1894 (Gripsholtn).
tendent och chef. —■ U: s främsta
vetenskapliga insats faller på
arkitekturforskningens område. Han
bedrev ett vittgående studium av sv.
byggnadskonst från Vasarenässansen
och fram till och med
rokokotidevarvet, i grundlighet (arkivforskning,
uppritningar, fotografering) utan
tidigare motsvarighet och baserat på
god stilkritisk bedömning och direkt
anknytning till den stora europeiska
arkitekturen. Detta studium, genom
åren redovisat i en rad skrifter,
utmynnade slutligen i U: s
huvudarbete, ”Die Architectur der
Renais-sance in Schweden” (Berlin 1897—•
1900, sv. upplaga ”Svensk
byggnadskonst 1530—1760”, 1904), en
grundläggande översikt över nya tidens
arkitektur i vårt land med
karakteristiker av de olika stilfaserna och
detaljerade beskrivningar av ett stort
antal byggnadsverk. —■ Som chef för
Nat. mus. under tjugo år arbetade
U. med kraft för en systematisering
av samlingarna efter tidsenligare
principer. Personligen ägnade han
grafik- och handteckningsavd. samt
konstslöjdavd. speciell omsorg. Av
brist på medel hindrades han att
genomföra sina planer på en
genomgripande omgestaltning. U. har med
fog kallats den förste museimannen
i nutida mening i vårt land. Han
utvecklade även utanför museet en
betydelsefull verksamhet, såsom vid
Tekn. skolan, där han undervisade i
konsthistoria, och inom Sv.
slöjd-fören. och Sv. fornminnesfören. Han
stiftade 1887 Fören. för grafisk konst,
vars ordf, han var frän begynnelsen;
hans intresse för grafik resulterade
i ett flertal innehållsrika uppsatser,
ü: s omsorger om Gripsholms slott
föranledde honom att 1889 bilda den
s. k. Gripsholmsfören. med syfte att
rädda slottet från tidens pietetslösa
rcstaureringsiver, en tendens, som
han kraftfullt bekämpade och mot
vilken han författade en
uppmärksammad stridsskrift, ”Mot det
moderna restaureringsraseriet i
stilenlighetens tecken”. ”Valda skrifter”
av U. utkom postumt 1901. — Gift
1874 med Eva Dorothea Helena
Kindstrand. B. R.
2. Upmark, Gustaf Herman
Fabian, museiman, konsthistoriker,
f. 13 mars 1875 i Stockholm, f 3
okt. 1928 därstädes. Son till U. 1. —
Efter mogenhetsex. i Stockholm-
in-skrevs U. vid Uppsala univ., där han
som lärjunge till Harald Hjärne blev
fil. kand. 1897, fil. lic. 1901 samt fil.
dr 1912 på en avh. om Gustav Vasas
hov. Han var e. o. amanuens vid Nat.
mus. 1898—1902. Sistn. år tillträdde
han en amanuensbefattning vid Nord,
mus., där han 1906 blev intendent
för avdelningen för de högre stånden
och, efter Bernhard Salins avgång
1913, museets styresman. Han var
från 1903 till sin död överlärare i
konsthistoria vid Tekn. skolan i
Stockholm. —• U. avsåg
ursprungligen att välja historikerns bana.
Genom befattningen vid Nat. mus: s
konstslöjdavd. riktades hans intresse
mot konst och konsthantverk. Under
de första tjänstgöringsåren vid Nord,
mus. ägnade han de svenska möblerna
ingående undersökningar med
hänsyn till deras typologi och
tillverk-ningshistoria. I samband härmed
publicerade han ”Möbler i Nordiska
museet” (1912—13), en populär
introduktion i svenska möbelstilar.
Redan tidigt hade U. likväl valt ett
annat material som sitt speciella
forskningsobjekt, guld- och
silver-smidet i värt land. Han drog upp
huvuddragen för dess
formutveckling och hantverkshistoria och lade
därmed grunden för allt vidare
arbete på detta område. Särskild möda
Gustaf Upmark (2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
