Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulander, Axel - Ulf Fasi, se Folkungaätten, bd 2 s. 549 - Ulf Gudmarsson - Ulf Karlsson, se Folkungaätten, bd 2 s. 549 - Ulfeld, Ebbe - Ulff, Gurli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulf Fasi
89
Ulff
samt deras odling och förädling.
Bland de utmärkta och för klimatet
lämpade sorter han genom urval och
omfattande sortprövning lyckades
åstadkomma märkas Vegakorn,
Ori-onhavre och Bottniatimotej, som
länge ha funnits i marknaden. U.
publicerade bl. a. ”Untersuchungen
über die Kohlenhydrate der
Flech-ten” (1905, drsavh.). — Gift 1907
med Signe Elisabet Bergh. S. L.
Ulf Fasi, se Folkungaätten, bd 2
s. 549.
Ulf Gudmarsson, lagman, riksråd,
f. 1298, f 12 febr. 1344. Son till
väst-götalagmannen Gudmar Magnusson.
—■ U. förmäldes 1316 med den då
13-åriga Birgitta (bd 1 s. 322), dotter
till den mäktige upplandslagmannen
Birger Persson. Som tillhörande
rikets högsta aristokrati hugnades U.
med höga värdigheter: han blev
riddare, lagman i Närke (1330) och
riksråd (1335). Av allt att döma spelade
han ingen framträdande politisk roll.
U. stod under starkt inflytande av sin
viljekraftiga gemål, som födde
honom åtta barn. Han synes mestadels
ha varit bosatt på den östgötska
gården Ulvåsa. Tills, med Birgitta
företog han 1341—43 en vallfärd till
Santiago de Compostela i Spanien.
Därifrån återvände U. med bruten
hälsa till hemlandet. Hans död kom
att få en avgörande betydelse för
Birgittas utveckling till en av
samtidens främsta religiösa
personligheter. U. begravdes i Alvastra
kloster ; hans gravsten har därifrån förts
till Stat. hist. mus. A. S—k
Ulf Karlsson, se Folkungaätten,
bd 2 s. 549.
Ulfeld, Ebbe, militär,
ämbetsman, f. 23 dec. 1616 på Råbelöv,
Fjäl-kestads skn, Kristianst. län, t 30 jan.
1682 i Stockholm. Föräldrar: danska
Ebbe Ulfeld. Målning (detalj) av P,
Rams-torp (Gripsholm).
riksrådet Christoffer U. och
Marga-rethe Urup. — Sedan U. en tid
undervisats vid Härlövsholms skola,
sändes han 1629 till adelsakad. på Sorö,
varifrån han 1632 begav sig ut på en
utländsk fyraårig resa. Återkommen
utnämndes han till hovjunkare hos
Kristian IV men gav sig snart nog
ut igen, bl. a. till Österrike och
Spanien, i vilkas arméer han tjänade.
Han hemkallades emellertid 1641,
blev guvernör över Kristianst. län
1642 och gifte sig inom kort med
Kristian IV: s dotter, något som mer
än allt annat förklarar den
nöjes-lystne, karaktärslöse och
medelmåttigt begåvade U:s fortsatta karriär.
År 1644 utnämndes han till
generalmajor och guvernör över ösel, som
dock redan följ, år avträddes till
Sverige. U. kompenserades genom att
1649 som förläning få Bornholm,
som han dock förvaltade illa och
redan 1651 tvangs att återlämna. Detta
jämte dåliga affärer — men helt
säkert även de politiska förändringar,
som hade lett till bl. a. svågern
Cor-fitz U:s fall —■ drev U. till att 1652
bege sig till Sverige, där han blev
väl mottagen av drottning Kristina
och av henne erhöll en årlig
pension; danska försök att få honom
utlämnad ledde inte till något
resultat. År 1658 vågade sig U.
emellertid till Danmark för att söka sina
”pretentioner” men arresterades och
spärrades in på Nakskov, där han
hölls fången ända till dess sv.
trupper följ, år befriade honom. År 1659
utnämndes han till general vid
kavalleriet samt erhöll i uppdrag att
organisera krigsväsendet i Skåne. Trots
det magra resultatet härav och trots
det mindre goda rykte han
genomgående synes ha åtnjutit i sitt nya
hemland fortsatte dock
utmärkelserna för U., detta främst på grund
av svenskarnas önskan att vinna
skåningarnas bevågenhet. År 1664 erhöll
U. som den förste skånske
adelsmannen introduktion på Riddarhuset,
s. å. blev han riksråd och senare både
riks jägmästare (1673) och lagman
över Östergötland (1678) samt
hedrades därutöver med flera andra
uppdrag. Under 1660- och 1670-talen
framträdde han, i kraft av sin börd
och sina ämbeten, som den främste
målsmannen för den skånska adelns
opposition mot svenskarnas
reduktions- och privilegiepolitik, dock utan
förmåga att samla och leda de
missnöjda. — Gift 1642 med Hedvig,
grevinna av Slesvig och Holstein.
S. S—s
Ulff, Gurli Johanna Carolina,
skådespelerska, f. 14 sept. 1843 i
Stockholm, f 2 juni 1922 därstädes. U.
föddes utom äktenskapet. Föräldrar
voro troligen tullförvaltaren vid
Sab-batsberg Carl Wilhelm Bergnehr och
traktörsdottern Johanna Christina
Berg. Bergnehr sköt 1847 mamsell
Berg och begick därefter självmord.
— U. upptogs som fosterbarn av
muraren Carl Johan Åberg och hans
hustru Anna Lovisa Lundberg, vilken
undertecknade hennes kontrakt, när
hon 1858 antogs till elev vid K.
teatern. U. visade snart en betydande
seenbegåvning och blev redan 1862
anställd vid teatern som
skådespelerska. År 1868 övergick hon till den
av Ludvig Josephson ledda Mindre
teatern, uppträdde sedermera sä-
Gurli Ulff.
songen 1869—70 i Göteborg och
återvände sistn. år till K. teatern, där
hon stannade till 1884. Hon tillhörde
därefter Nya teatern till 1887, då
hon drog sig tillbaka till privatlivet.
—■ U:s främsta tillgång var hennes
sällsynt fängslande apparition. Med
sin ståtliga figur, naturligt eleganta
plastik och behagliga röst vann hon
redan från början av sin bana en
utomordentlig popularitet. Särskilt
fängslade hon i roller som krävde
utveckling av flickaktig ysterhet och
gott humör, sådana som Beatrice i
Shakespeares ”Mycket väsen för
ingenting” och Susanna i
Beaumar-chais’ komedi ”Figaros bröllop”. Men
även roller med starkare
känslobe-toning kunde hon utföra med stor
kraft och äkthet. Hon var berömd
som Fenella i Aubers ”Den stumma
från Portici”, en roll som i hennes
framställning blev något helt annat
än vad den varit då den givits av en
dansös ur baletten. U:s utformning
av den övergivna sömmerskans roll i
Harald Molanders ”Vårflod” prisades
för sin sanning. Stor lycka gjorde
hon som Marguerite Gautier i Dumas
d. y:s ”Kameliadamen”. Som Regine i
Ibsens ”Gengångare” tycks hon mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
