Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torstenson, Lennart - Torstensson, Gunnar - 1. Torulf, Helge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torstensson
20
Torulf
som efter hemkomsten kallades till
riksråd, blev emellertid efter Johan
Banérs död s. å. övertalad av Axel
Oxenstierna att övertaga befälet över
trupperna i Tyskland, och utnämnd
till fältmarskalk och generalguvernör
över Pommern anlände han på
senhösten till sin armé, där han med hjälp
av franska subsidier snabbt övervann
en förtroendekris, som uppstått bland
de värvade trupperna. Efter minutiösa
förberedelser företog han 1642 ett
stort upplagt fälttåg mot de
kejserliga arvländerna, varvid han bl. a.
hemförde den stora segern vid
Brei-tenfeld 23 okt. och intog Leipzig. Eölj.
är ledde han en ny attack mot Böhmen
och Mähren, vilken dock måste
avbrytas på grund av det svåra
livsmedels-läget. Sedan Sverige 1643 förklarat
Danmark krig, fick T. i sept. order att
anfalla Danmark, och i dec. bröt hans
armé in i Holstein. Jylland erövrades
under vintern, men i aug. 1644 måste
T. till följd av hotet från de
kejserligas fältherre Gallas bryta upp ur
sina danska kvarter. Efter en serie
ypperliga manövrer lyckades T.
triumfera över fienden i
livsmedelskri-get och tvinga Gallas att med
spillrorna av sin armé retirera till
Böhmen. I jan. 1645 företog T. ett nytt
anfall mot kejsarens arvländer. Vid
Jankow i n.ö. Böhmen vann han 24
febr, genom skicklig samverkan
mellan kavalleri och artilleri en lysande
seger över de kejserliga. Men segern
kunde icke helt utnyttjas, då det
utlovade understödet från fursten av
Siebenbürgen uteblev. Efter en
misslyckad belägring av Brünn måste T.
återtåga i sept. T., som redan i febr,
s. å. på grund av sin sjukdom bett att
få nedlägga befälet, fick i slutet av
året tillstånd härtill men kvarstod
dock till våren 1646 som ledare av
operationerna och återvände till
Sverige först i april s. ä. Han upphöjdes
1647 i grevligt stånd och blev följ, år
generalguvernör över Västergötland,
Värmland, Dal och Halland. T., som
gynnades av drottningen, uppträdde i
rådet på hennes sida mot Axel
Oxenstierna. Som generalguvernör ägnade
han stor omsorg åt städerna, lät
anlägga vägar och broar och var kraftigt
pådrivande vid avskaffandet av
skjuts-ningsbesväret. Läget i den nya
provinsen Halland sökte han på allt sätt
förbättra och övertog bl. a. 1651
personligen den finansiella förvaltningen
där till följd av nödtiden. — Som
härförare fyller T. mycket höga mätt.
Han älskade doek aldrig kriget för
dess egen skull och gladde sig åt att
hans segrar påskyndade
fredsförhandlingarna. På artilleriets område var
han banbrytande. Han gjorde detta
vapen till ett självständigt truppslag
med bestämda uppgifter. I slaget vid
Jankow fick sålunda artilleriet för
första gången i ett fältslag
stridsav-görande betydelse. T. lade vidare stor
vikt vid truppernas rörlighet.
Manstukten i hans armé var sträng, men
bland trupperna var han högaktad för
sin humanitet och rättvisa. Ständigt
var han upptagen med att avhjälpa
sina underlydandes bekymmer, ordna
pensioner åt de stupades efterlevande
och taga hand om unga
officersaspi-ranter från hemlandet. Hans sjukdom
hindrade honom dock från att leva
med bland sina soldater, och under
större delen av sin fältherretid var
han bunden vid sängen eller bären.
Trots att lidandet ofta gjorde honom
bitter, var dock hans själskraft
obruten till det sista. Med sin levande
gudsfruktan och tysta hjältemod
skiljer han sig fördelaktigt frän de flesta
av tidens härförare. — Gift 1633 med
friherrinnan Beata De la Gardie. —■
T:s brev till Axel Oxenstierna äro tr.
i ”Rikskansleren Axel Oxenstiernas
skrifter och brefvexling” 2: 8 (1897).
— Litt: L. Tingsten,
”Fältmarskalkarna Johan Banér och Lennart
Tors-tenson som härförare” (1932); B.
Steckzén, ”Johan Banér” (1939); A.
Åberg, ”De svenska fältherrarna
under trettioåriga kriget” (Studentfören.
Verdandis småskrifter, 1944); S.
Lundgren, ”Johan Adler Salvius”
(1945). A. Åg
Torstensson, Torsten August
Gunnar, jordbruksforskare, f. 22
juni 1895 i Gamleby, Kalmar län.
Föräldrar: lantbrukaren Torsten Alfred
T. och Amanda Sofia Nilsson. —• Efter
jordbrukspraktik i Sverige och
Tyskland avlade T. agronomex. i Leipzig
1921 och blev Dr phil. i Jena 1924. Han
arrenderade 1925—34 Haga gård vid
Knivsta i Uppland! och var därjämte
1928—32 konsulent samt 1932—34
försöksledare hos Sv. betes- och vall-
fören., Ultuna. Sedan 1934 är han
prof, i allmän jordbrukslära vid
Lant-brukshögskolan. T. har företagit
omfattande studieresor inom Europa och
Förenta staterna. •—Som självständig
praktisk jordbrukare började T. en
forsknings- och försöksverksamhet,
som efter hand ledde till hans
anställande hos Sv. betes- och vallfören. Där
liksom senare ha hans undersökningar
huvudsaki. gällt olika frågor på
jordbrukslärans område ss.
jordbearbetning, gödslingsfrågor och
mullbild-ning, och han har över dessa ämnen
publicerat en rad arbeten och
tidskr.-uppsatser. Han invaldes i
Lantbruks-akad. 1944 och blev agronomie
heders-dr vid Lantbrukshögskolan 1954. —
Gift 1934 med Ellen Åderman. S. L.
1. Torulf, Helge Gustaf, väg- och
vattenbyggare, f. 19 dec. 1870 i
Frig-geråkers skn, Skarab. län, t 28 febr.
Helge Torulf.
1948 i Stockholm. Föräldrar:
disponenten Johan Nilsson och Helga
Maria Fagerström. ■— T. avlade
mogenhetsex. i Skara 1890 och
utexaminerades från Tekn. högskolan 1894. Han
hade anställning i Sverige som
järn-konstruktör 1895 och som arbetschef
vid vatten- och avloppsanläggningar
samt vid bro- och
kraftstationsbyggnader 1896—99. År 1900 var han först
betongkonstruktör i Berlin och
tjänstgjorde sedan vid tunnelbyggnader och
pneumatisk grundläggning i Förenta
staterna. Från 1901 till sin död var
han konsulterande ingenjör i
Stockholm samt innehavare av och chef för
Allm. ingeniörsbyrån ab. därstädes.
— T. tillhörde 1896—1903
fortifikationens reserv, blev i Väg- och
vattenbyggnadskåren löjtnant 1900, kapten
1910, major 1919 och överstelöjtnant
1935 samt erhöll avsked sistn. år. —
T. var en skicklig och mycket anlitad
ingenjör, som konsulterades ej blott
i Sverige utan även i Norge, Finland,
Gunnar Torstensson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
