Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Tingsten, Herbert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tingsten
559
Tingsten
Herbert Tingsten.
detalj anmärkningssystemets
grundlagsenlighet” (1931). Stort anlagda
översiktsarbeten är ”Demokratiens
seger och kris. Den författningspolitiska
utvecklingen 1880—1930” (Vår egen
tids historia”, 1, 1933) och
”Utskotts-väsendet” (”Sveriges riksdag”, 11,
1935); på en gång introducerande
och idékritiska äro också ”Den
nationella diktaturen” (1936) och ”De
konservativa idéerna” (1939). T:s i
vidare kretsar mest kända
vetenskapliga arbete torde vara ”Den svenska
socialdemokratiens idéutveckling”,
1—2 (1941), vari särskilt
uppmärksammats hans nedgörande kritik av
marxismen och hans redogörelse för
hur socialiseringsideologien
uppmjukats inom den sv.
socialdemokratien. Ett standardverk i modern sv.
historia är ”Svensk utrikesdebatt
mellan världskrigen” (1944, engelsk
övers. 1949). T:s forskning
omspänner såväl den del av statskunskapen
som arbetar med juridisk analys och
vetter åt statsrätten som den till
historieforskningen angränsande
stats
kunskapen. En kvantitativ metod
till-lämpar han i ”Political behavior”
(1937). Mest originell som forskare
är han kanske i sin ideologikritik.
Enligt T. äro politiska ideologier
åtkomliga för vetenskaplig kritik; de bestå
väsentligen inte av värderingar utan
av verklighetsomdömen. Under
inflytande av Uppsalafilosofien har T.
kommit att särskilt ägna sig åt
be-greppsanalys. I synnerhet har han
påvisat den oklara innebörden i
politiska och statsvetenskapliga nyckelord
som ”frihet”, ”intresse” o. d. Särskilt
goda ex. ger ”Idékritik” (1941).
Stundom har detta T :s speciella
grepp betecknats som ensidigt
formalistiskt. I ”Demokratiens problem”
(1945) hävdar T., att
grundsvårigheten ligger i spänningen mellan de
båda huvudprinciperna
majoritetssty-relse och politisk frihet. Genom sina
argument för socialismens
oförenlighet med politisk frihet blev boken ett
tungt vägande inlägg i den samtida
socialiseringsdebatten. — Som ung
student under första världskrigets år slöt
sig T. till högerns nationella linje för
att därefter bli radikal verdandist.
Men liberalismen på 1920-talet syntes
honom alltför litet socialpolitiskt
inriktad, och han inträdde i det
socialdemokratiska partiet, där han blev en
uppburen teoretiker men synbarligen
inte hade något direkt inflytande på
partiets praktiska politik. I början av
1930-talet stod han åtskilligt till
vänster om partiledningen och krävde en
omedelbar, aktiv socialiseringspolitik.
Under hans forskningar rörande
socialdemokratiens idéutveckling
minskades hans respekt för socialismens
tankevärld. Samtidigt stärkte
utvecklingen i Ryssland T :s misstro till
möjligheterna att förena socialism med
medborgerlig frihet. Allt detta jämte
•—■ enligt T. själv -—■ osäkerhet om
socialdemokratiens motståndsvilja i
utrikespolitiken under kriget bidrog
till T :s beslut att lämna partiet. T :s
motsättning till detta blev särskilt
uppenbar under förberedelserna till
programrevisionen 1944, som
präglades av en skärpt
socialiseringspolitik; själv tillhörde T. revisionens
be-redningskommitté. T. tillkännagav
sitt ”avfall” i en uppmärksammad
radiodebatt 1945. -—■ I Dagens
Nyheter har T. fört en häftig kamp mot
den socialdemokratiska
regeringspolitiken. Socialismens oförenlighet med
demokrati och frihet är den
grundläggande tanken, och Dagens Nyheter
har noga följt aktuella socialistiska
tendenser. Särskild uppmärksamhet
väckte tidn:s beskyllning mot
regeringen för otillbörlig påtryckning på
näringslivet i samband med det
sv.-ryska handelsavtalet. Detta avtal har
av Dagens Nyheter energiskt
motarbetats, väsentligen av utrikespolitiska
och ideologiska skäl. T. har starkt
kritiserat den kommunistiska diktaturen
och fört en häftig anti-rysk kampanj.
Han är motståndare till den nuv. sv.
neutralitetspolitiken liksom tidigare till
tanken på ett isolerat nordiskt
försvarsförbund och har i stället sedan
1948 propagerat för Sveriges
anslutning till Atlantpakten. Han har
därmed i hög grad aktiverat
utrikesdebatten i vårt land. Ett
uppmärksammat inslag i T:s politiska journalistik
är den våldsamma personkritiken. En
motvikt till denna journalistik är
T :s inlägg i författningspolitiska
principfrågor. I anslutning till bl. a.
Per Albin Hansson och med Schweiz
som förebild har han alltifrån
1940-talets början pläderat för en
permanent samlingsregering. Senare har
han även förordat införandet av ett
beslutande folkomröstningsinstitut,
mindre valkretsar och ordnade
nomi-neringsval för riksdagskandidater. ■—
Dagens Nyheter har under T:s
ledning varit mycket självständig i
po
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
