Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tigerschiöld, Hugo - 2. Tigerschiöld, Magnus - 1. Tigerstedt, Erik - 2. Tigerstedt, Georg Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tigerschiöld
551
Tigerstedt
30, omsatte han skickligt dessa
intressen i praktiken. Han var
initiativtagare till Lantbruksveckan (1911)
och Sveriges allm. lantbrukssällskap
(1917), numera Sveriges
lantbruks-förb. Han tog även initiativ till
Nyköpings kanal (1903). — T. erhöll
1886 Sv. akad:s stora pris för en liten
samling ”Dikter från skog och sjö”
(tr. 1887), och denna följdes av
”Dikter” (1888), ”Nya dikter”
(1891) och ”Dikter. Samling 3”
(1898). Är 1925 utkom ännu en
samling, ”Dikter 1900—1925”. T. skrev
även ett par högtidskantater, av vilka
”Järnbäraland. Kantat vid
Bergshögskolans hundraårsfest den 12 sept.
1919” (1919) tonsatts av Kurt
Atter-berg. T :s poesi präglas av kärlek till
den sörmländska hembygdens natur.
— Gift 1890 med Esther Mathilda
Augusta Neijber. — Litt.: biografi
i Landtmannen 1938. Ä. N.
2. Tigerschiöld, Kjell Magnus,
ingenjör, f. 24 nov. 1893 i Stockholm.
Son till T. 1. — T. avlade studentex.
i Stockholm 1912 och
utexaminerades från Tekn. högskolans avd. för
bergsvetenskap 1917. Han var
assistent vid Tekn. högskolans
material-provningsanstalt 1917, ingenjör vid
ab. Ferrolegeringar i Trollhättan
1918, driftsingenjör vid Vargöns
ki-selverks cyanidverk i Trollhättan s. å.
samt överingenjörsassistent,
masugns-ingenjör och stålgjuteriingenjör vid
Söderfors bruk i Uppland 1918—25.
Ären 1925—28 tjänstgjorde han som
martiningenjör vid Fagersta bruks ab.
och 1929—34 som forskningsingenjör
vid Fagerstakoncernen. Ären 1934—
51 var han överingenjör vid
Jernkon-toret och chef för dess tekn. byrå;
sedan 1951 är han i tjänst hos
Tra-fikab. Grängesberg-Oxelösund.
Därjämte var han 1935—43 prefekt för
Metallografiska inst., Stockholm, vars
styr, han tillhörde 1929—32 och 1935
—43. T. var led. av styr, för Tekn.
högskolan 1937—47 och är led. av
Överstyr, för de tekn. högskolorna
sedan 1947. Bland hans övriga
uppdrag må nämnas, att han är led. av
styr, för Statens provningsanstalt
sedan 1939, av styr, för ab. Sv.
torv-förädling sedan 1940 och av Statens
tekn. forskningsråd sedan 1942 samt
styr.-ordf. i ab. Axonit sedan sistn. år.
T. företog som Jernkontorets
stipendiat en studieresa till Förenta
staterna och England 1923. Han invaldes i
Ing. vet. akad. 1934 och blev fil.
hedersdr vid Uppsala univ. 1945. År
1947 erhöll han Bessemermedaljen av
The Iron and Steel Institute i
London, 1950 Rinmanmedaljen i guld
av Jernkontoret och s. å. Carl Lueg
medaljen av Verein deutscher
Eisen-hüttenleute i Düsseldorf. —• T. har
gjort en uppmärksammad insats för
Magnus Tigerschiöld.
utvecklingen av sv. järnindustri enligt
moderna linjer och i anslutning till
nyvunna metallurgiska
forskningsresultat. Han har verksamt bidragit
till järnsvampsmetodernas införande
i sv. järnindustri, och under hans
ledning har bl. a. metoden för
kulsint-ring av järnmalm utexperimenterats.
Han har publicerat ett flertal
metallurgiska skrifter, bland vilka
märkas ”Järnets oxider från
termodyna-misk synpunkt” (1923), ”Möjligheter
till förbättring av martinugnens
värmeekonomi” (1928), ”Nutida
svensk masugnsdrift” (1934),
”Metallurgiska metoder för höjning av
järnutbytet vid förädling av fattiga
malmer” (1944), ”Järnsvampens
användning vid svensk ståltillverkning”
(1947), alla i Jernkontorets
annaler, samt ”Kolpulvereldning och
dess användningsmöjligheter” (Ing.
vet. akad:s Meddelanden, 54, 1926)
och ”Järnsvampsproblemet” (Blad för
bergshandteringens vänner 1932). —
Är 1938 utgav T. i övers. ”Dikter”
av Sara Teasdale. — Gift 1) 1920
med grevinnan Alice Elin Agnes
Hamilton, f 1936; 2) 1938 med
grevinnan Elisabeth Hedvig Magdalena
W achtmeister af Johannishus. S. L.
1. Tigerstedt, Erik, före
adlandet Falander, ämbetsman,
universitetslärare, f. 21 mars 164Ö i Äbo, f
16 april 1697 därstädes. Föräldrar:
kyrkoherden Erik Falander och
Magdalena Hermainen. — Efter
studentex. vid Åbo akad. 1650 och fil.
kand.-ex. där 1665 blev F. följ, år
auskul-tant vid Åbo hovrätt och adjunkt i
filosofi vid Äbo akad. 1668. Tillika
utnämndes han till underlagman i
Närpes friherreskap och 1669 till
akademisekr. År 1671 utsågs han till
prof, i grekiska och hebreiska språken
i Äbo och tillika till lagläsare i
Rase-borgs grevskap 1673. Han var rektor
för Äbo akad. 1681 och blev juris
prof, där följ, år samt assessor i Äbo
hovrätt 1685, förestod 1690
landshöv-dingeämbetet i Äbo och Björneborgs
län och adlades 1691. ■—■ T. var den
förste, som vid Äbo akad. anslog tid
åt studiet av den klassiska litteraturen
på grekiska vid sidan av Nya
testamentet. Han publicerade fyra av
Iso-krates’ tal och Plutarkhos’ pedagogi
med latinsk övers, och utgav ett
flertal disputationer, behandlande
rätts-och moralfilosofiska ämnen. — Gift
1665 med Christina Wallenstierna.
E. B-k
2. Tigerstedt, Georg Fredrik,
arméofficer, godsägare, f. 17 juni
1729 på Häyrilä i Jorois skn, S:t
Mickels län, Finland, f 29 dec. 1790
vid Rantasalmi kyrka, samma län.
Föräldrar: premiärkaptenen Isak T.
och Lovisa von Brandenburg. Sonson
till T. 1. — T. blev volontär vid
Savolaks och Nyslotts läns infanterireg.
1739 och fänrik där 1756. Är 1778
befordrades han till sekundmajor och
erhöll överstelöjtnants avsked 1783.
— T. deltog icke i det politiska livet
men bevistade riksdagen 1769—70
för att bevaka sina privata
ekorio-miska intressen. Genom sin första
hustru hade han ärvt en mindre
förmögenhet, som han med alla medel
förkovrade, så att han ägde gods och
hemman i många socknar i Savolaks.
År 1772 upprättade han ett
järnmanufakturverk på det av honom
ägda Strömsdals järnbruk. Vid
krigsutbrottet 1788 gjorde T. till en
början de finländska trupperna en del
tjänster, men sedan den sv. offensiven
misslyckats och Anjalaförbundet
avslöjat svagheten på sv. håll, ansåg T.
det vara klokast att gå över på rysk
sida för att om möjligt skydda sina
vid gränsen belägna egendomar
undan förödelse. Då ryske generalen
Schultz i juni 1789 inföll i
Rantasalmi, reste T. fienden till mötes under
förevändning att söka utverka
försköning för socknen. Han erbjöd sina
tjänster åt ryssarna samt erhöll löfte
om riklig penningbelöning och andra
fördelar. T. bedrev spionage för rysk
räkning och försåg ryssarna med
förnödenheter m. m. Då ryssarna i juli
s. å. drogo sig tillbaka, låtsades T.,
vars förehavanden ingalunda
förblivit okända, att han blivit
tillfångatagen av ryssarna. Den 21 juli greps
han emellertid vid Parkumäki. Då
en stor del av det ryska fältarkivet
samtidigt föll i svenskarnas händer,
hade man klara bevis för T :s
förräderi. Vid rättegången dömdes T.
1790 mot sitt nekande av Vasa
hovrätt ss. skyldig till landsförräderi
för-lustig liv, ära och gods. Trots
upprepade nådeansökningar stadfäste
konungen domen och T. blev
halshuggen; den förbrutna egendomen
återgavs dock till de anhöriga. — Gift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
