Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidemansson, Henrik - Tidén, Lars - Tideström, Gunnar - Tidholm, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidén
549
Tidholm
6 dec. \m i Fridene skn, Skarab.
län, f 1 sept. 1847 i Skara.
Föräldrar: byskräddaren Håkan Svensson
och Ingeborg Larsdotter. —•
Samtidigt som T. ägnade sig åt faderns
yrke, bedrev han självstudier med
resultat, att han kunde genomgå
Skara gymnasium med avgångsbetyg
1802. Därefter verkade han som
informator, tills han 1804 antogs till
kirurgie studiosus vid kirurgiska inst.
i Stockholm, där han 1810
promoverades till kir. mag. Han tjänstgjorde
1806—10 som underläkare vid Svea
artillerireg., därefter en tid som
fattigläkare i Katarina förs, i Stockholm
och 1811—13 som slottsläkare på
Karlstens fästning. Från sistn. år var
han till sin död adjunkt och andre
lärare vid Veterinärinrättningen i
Skara. ■—■ Under ledning av förste
läraren, lektor (sederm. överdir.) S.
A. Norling utbildade sig T. till en
utmärkt och framgångsrik
veterinärlärare. Då Norling utom under
somrarna vistades i Stockholm, uppehöll
T. 1819—34 mestadels ensam
undervisningen vid inrättningen. Trots
detta medhann han att utgiva dels
egna skrifter ss. ”Handbok i
boskapsskötseln” (1841; 2:a uppl. postumt
1850), dels översättningar av erkända
främmande författares arbeten inom
snart sagt alla veterinärvetenskapens
discipliner. Dessa arbeten och hans
periodiska skrifter, framför allt
Magasin för veterinärvetenskapen och
landt-hushållningen, som började utgivas i
Skara 1826 och fortsattes till 1840,
spredos över hela landet och även i
Finland samt bidrogo i hög grad att
göra veterinärvetenskapen känd och
beaktad av en större allmänhet. Till
allmänna prästmötet i Skara 1818
avgav T. en vacker och uttömmande
levnadsbeskrivning över
Veterinärinrättningens grundare, ”Minne af Pehr
Hernquist, professor och lektor”. -—
T. var sedan 1841 led. av
Lantbruks-akad. — Gift 1810 med Lovisa
Regina Laurén. N. F-m
Tideström, Lars Gunnar
Gabriel, litteraturhistoriker, f. 7 febr.
1906 i Folkärna skn, Kopparb. län.
Föräldrar: kontraktsprosten Hjalmar
Gabriel T. och Alma Bernhardina
Eriksson. ■— Efter studentex. i Falun
1924 blev T. fil. mag. 1931, fil. lic.
1937, fil. dr 1941 och docent i
litteraturhistoria s. å., allt vid Uppsala
univ. Han var 1938—48 lärare vid
Uppsala enskilda läroverk. Sedan
1948 är han prof, i litteraturhistoria
med poetik i Uppsala. Sedan 1951 är
han led. av Sv. inst:s råd. — T:s
drs-avh., ”Runeberg som estetiker.
Litterära och filosofiska idéer i den unge
Runebergs författarskap” (1941), är
det mest djuplodande verk över
Runeberg, som hittills utkommit, och belö-
vilja, en uppfattning i vilken han av
allt att döma stärkts genom påverkan
från ärkebiskopen. De följ,
decennierna engagerade sig T. föga i
riks-politiken och medverkade
huvudsakligen blott som ombud vid de
stereotypa dansk-sv. mötena om
upprättande av en union. 1490-talets latenta
inre-politiska kristillstånd lämnade
dock icke T. oberörd. Han tog djärvt
ställning vid ärkebiskop Jakobs sida
och framträdde som ett språkrör för
det av denne ledda riksrådet i dess
opposition mot Sten Sture. I
propagandistiska lärodikter gav T. ett
samlat uttryck åt sitt partis politiska
åskådning. De behandla bl. a.
reglerna för en konungs regemente och
rikta sig formellt mot Karl Knutsson
men angripa i realiteten
riksföreståndaren. Främst ägnade han sig åt
kyrkliga och allmänt praktiska ting. Han
sparade ingen möda, då det
gällde att skapa ordning och reda i
det genom de inre striderna
förvirrade kyrkliga livet. Under ständiga
vi-sitationsresor genomkorsade han i
detta syfte sitt stift. Med särskild iver
ägnade han sig åt att höja den allm.
bildningsnivån bland kyrkans män,
och typiskt för honom är, att han
ville, att nunnorna i Vadstena skulle
lära latin. Han kan vidare räkna det
som sin förtjänst, att Katarina,
Birgittas dotter, år 1489 förklarades för
helgon. Sina största insatser gjorde
T. som praktisk kyrkomän, främst
som byggherre. Tack vare hans
insatser fullbordades vid sekelskiftet
arbetet på Linköpings domkyrkas
korbyggnad. Vidare lät han ombygga och
utvidga biskopsresidenset etc. I
lycklig besittning av stor teoretisk och
praktisk begåvning var T. besjälad av
en outtröttlig lust att inhämta
vetande och lika outtröttlig i att sprida
detta, vilket skedde genom en serie
lärodikter, där han avhandlade allt,
såväl i andligt som i materiellt
hänseende. Han gav kloka råd och regler
om matlagning, ölbrygd,
timmerhuggning och trädgårdsskötsel med samma
kunnighet som i politiska och religiösa
ting. I sin allm. nyttighetskult och sitt
öppna sinne för allt nytt förebådar
han humanismen och har haft
avgörande inflytande på två senare
berömda medl. av Linköpings
domkapitel, Hans Brask och Olaus Magnus.
Efter T :s död sökte man i Linköping
åt honom förvärva helgonglorian.
Även om hans kult begränsats till
staden, står han som ett av Sveriges
yngsta helgon, ett vittnesbörd om det
senmedeltida, sv. fromhetslivets
livskraft. — Litt.: J. Svensson, ”Ett par
nyfunna dikter av H. T.” (Samlaren
1918), T. Lundén, ”H. T., biskop i
Linköping (Credo 1943). G. T. W.
Tidén, Lars, läkare, veterinär, f.
Gunnar Tideström.
nades av Vitt. akad. med Warburgska
priset. Med utgångspunkt från
Runebergs litterära polemik och mot
bakgrund av hans personliga utveckling
undersöker T. Runebergs poetiska
ideal och visar, att dennes estetiska
teorier till väsentlig del bygga på tysk
romantisk spekulation. T :s senare
forskningar har främst gällt modern
lyrik; han har således utgivit ett
urval, huvudsakligen för skolbruk,
”Lyrik från vår egen tid” (1945) samt
tills, med C. E. af Geijerstam, E.
Hörnström och G. Svanfeldt en
samling diktanalyser, ”Lyrisk tidsspegel”
(1947). Väsentliga sidor i Birger
Sjöbergs författarskap har han belyst i
en uppsats om dennes dikt
”Konferensman” (i ”Studier tillägnade
Anton Blanck”, 1946). Är 1949 utgav
T. det biografiskt och psykologiskt
grundläggande arbetet ”Edith
Södergran” jämte en uppl. av dennas
samlade dikter. Under senare år —•
framför allt efter en studieresa till
Förenta staterna 1951 —■ har T. ivrat för
en förnyelse av den litteraturhistoriska
metodiken med huvudvikten lagd på
innehållsanalys och estetisk värdering.
Som skolman har T. ivrat för att den
moderna dikten ägnas ökad
uppmärksamhet vid gymnasieundervisningen.
— Gift 1937 med Ruth Eva Helena
Lindström. E. Bf
Tidholm, Johan Gustaf,
industrimän, jordbrukare, f. 24 nov.
1869 i Västerås, f 8 juni 1934 på
Kvallsta säteri i Östuna skn,
Stockholms län. Föräldrar:
kakelugnsmaka-ren Olof Gustaf T. och Augusta Sofia
Norrlin. — Efter skol- och
lantbruks-studier var T. bruksförvaltare 1892
•—98 vid Gammelbo bruk i
Ramsbergs skn, Örebro län, och 1898—
1901 vid Rockhammars bruk i
Fel-lingsbro skn, samma län, samt
förvaltare 1901—04 vid Ribbingsfors i
Amnehärads skn, Skarab. län. Tills,
med J. Andersson i Lindesberg in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
