Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Thörnell, Olof - 2. Thörnell, Gösta - Tiainen, Olli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thörnell
545
Tiainen
stabilitet. — Ett av de första svåra
problem T. hade att ta ställning till
rörde sjöstridskrafternas blivande
sammansättning. I samförstånd med
marinledningen gav T. sitt förord åt
ett förslag att kustflottans kärna skulle
utgöras av starkt pansrade, relativt
långsamt gående kustpansarfartyg
men tillstyrkte senare, föranledd av
nya omständigheter, att dessa fartyg
ersattes med lätta kryssare, vilka i
gengäld kunde ges större fart; dessa
senare kommo småningom till
utförande under namn av ”Göta Lejon”
och ”Tre Kronor”. — Sin mest
observerade insats gjorde T. som
överbefälhavare under de fem första
världskrigsåren. Särskilt uppmärksammade
blevo hans överväganden och
åtgärder, då det gällde att förstärka
landets omedelbara försvarsberedskap
veckan före de tyska anfallen på
Danmark och Norge den 9 april 1940.
Alarmerande underrättelser hade
ingått från olika håll om förberedelser
till tyska operationer, vilka kunde
syfta mot Skandinavien och Danmark.
Enligt sin egen redogörelse — skriven
3/a år efter händelserna — framhöll
T. för utrikes- och
försvarsministrarna den 4 april, att mobilisering borde
anbefallas för en armékårstab, tre
arméfördelningar, som icke nyligen
hade varit inkallade,
kavalleribrigaden, infanteriregementet i Ystad,
värnbesättningarna i Skåne m. m. Om
regeringen ej ville omedelbart gå så
långt, fortsatte T., borde åtminstone
— tydligen som en första etapp —
ovanstående med undantag av I, III
och IV fördelningarna omedelbart
inkallas, likaså befälet vid I
fördelningen. Sina förslag grundade T. på de
senaste rapporterna om
trupptransport-förberedelser i nordtyska hamnar. T.
synes ha ansett troligast, att dessa
förberedelser inneburo tyska övningar
eller försök. Han fann dock inte
alldeles osannolikt, att det förbereddes
en invasion i England, men
sannolikare vore ett företag mot Danmark eller
Norge; minst sannolikt ett företag
mot Sverige. — Efter denna
föredragning av T. gav regeringen den 6 april
tillstånd att endast inkalla personalen
vid en armékårstab och befäl till
kavalleribrigaden. I själva verket blevo
på så sätt svenskarna mera
försvarslösa i Skåne och på Västkusten än
danskar och norrmän voro på sina
utsatta platser. Att T. under den
ovannämnda föredragningen och
därefter icke vidhöll sitt maximikrav
beträffande styrkan av de stridskrafter,
som omedelbart borde sättas på
krigsfot, har betraktats som en beklaglig
eftergift från hans sida. Ty alla de
militär- och civilpersoner, för vilka
följderna av detta vacklande
uppenbarades, visste icke vad de skulle tro
om vare sig ledning eller beredskap.
Denna verkan förstärktes genom att
T. alltid visade en utpräglad motvilja
mot publicitet. Han motsatte sig den
militära pressverksamhet vid vissa
förband, som sökte stärka andan och
motståndsviljan bl. a. genom eggande
paroller och genom analyser av den
tyska krigspropagandan. De allvarliga
verkningarna av T:s förhållningssätt
härvidlag ha, i viss mån med orätt,
påverkat omdömet om T :s fortsatta
insats som överbefälhavare; han
visade allt framgent ett orubbligt lugn
och kall klarhet. Under de år, som
följde på den tyska ockupationen av
Norge och Danmark och särskilt efter
det andra världskrigets vändpunkt
1942 blev T. föremål för mycken
kritik för sin påstådda tyskvänliga
hållning. Denna kritik accentuerades bl. a.
vid behandlingen i pressen av de
s. k. Lekvattnets- och
Skarpnäcksaffä-rerna, vid diskussioner om tyske
militärattachéns besök vid
beredskapsför-band i västra Sverige och
överhuvudtaget när det gällde eftergifts- och
samarbetsfrågor med tyskarna. — T.
torde ända till året för sin avgång som
överbefälhavare ha varit övertygad
om de tyska vapnens seger. Han dolde
icke heller sin uppskattning av tyska
arméns militära duglighet. Avgörande
härvidlag var helt säkert T :s
personliga inställning till de positiva
sidorna hos Tysklands gamla militära
institutioner. Den preussiska
ämbets-manna- och officersandan, sådan den
utformats sedan Fredrik Vilhelm I:s
dagar, med dess begränsning och dess
styrka, torde i många avseenden av
honom ha betraktats som förebildlig.
•—- Gift 1904 med Anna Henrika
Hal-ling. ■—■ Litt.: ”Förbindelserna mellan
chefen för Lantförsvarets
kommandoexpedition och tyske militärattachén i
Stockholm 1939—1945” samt
”Förspelet till det tyska angreppet på
Danmark och Norge den 9 april 1940”
(bådadera ingående i serien
”Aktstycken utgivna av Kungl.
Utrikesdepartementet. Handlingar rörande
Sveriges politik under andra
världskriget”, 1946 resp. 1947); O.
Sun-dell, ”9 april” (1950). K.
2. Thörnell, Per Gustaf (Gösta),
klassisk filolog, f. 7 april 1879 i
Trönö skn, Hälsingland. Bror till T. 1.
—- Efter mogenhetsex. vid Uppsala
läroverk 1897 blev T. i Uppsala fil.
kand. 1901, fil. lic. 1905 samt
disputerade för fil. drsgrad s. å. och
promoverades 1906. Han förordnades
sistn. år till docent i latinska språket
och litteraturen vid Uppsala univ.,
uppfördes 1924 i andra
förslagsrummet till latinprofessuren i Uppsala,
erhöll 1929 prof:s namn och
utnämndes 1935 efter kallelse till prof. där.
Han avgick 1944. — De flesta av
Gösta Thörnell.
T :s skrifter äro textkritiska studier
till latinska författare
(panegyriker-na, kyrkofäderna, Ammianus
Marcel-linus, Propertius m. fl.). Mest känd är
han för sina undersökningar av språk
och stil hos Tertullianus. I ”Studia
Tertullianea” (4, 1926) synes han ha
löst frågan om de bägge
textrecensionerna av dennes skrift
”Apologeti-cum”. Äktheten av Pauli brev till
Timotheus och Titus vill han på
stilistiska grunder styrka i
”Pastoralbrevens äkthet” (1931). T. har en
väsentlig andel i övers, av Olaus
Magnus’ ”Historia om de nordiska
folken” (1—4, 1909—25). — Om T:s
förtjänster som akademisk lärare
vittna de ovanligt många drsavh :ar,
som tillkommit under hans ledning.
—■ Gift 1921 med Hilma Elise
Westerberg. S. B-n
Tiainen, Olof (O ll i),
bondeledare, krigare, f. 2 juni 1770 i Tiilikka
by i nuv. Rautavaara (förut del av
Nurmes) skn, Karelen, f 27 febr.
1833 i Ylikylä by i Nurmes.
Föräldrar: bonden Hemming T. och Anna
Leveinen. — T. deltog som
gränsjägare i 1788—90 års krig, livnärde
sig därefter som skräddare och
bosatte sig 1793 i Ylikylä. I febr. 1808
valdes T. till ledare för allmogen i
Pielisjärvitrakten och förordnades av
J. A. Cronstedt till gränskapten. Tills,
med major C. W. Malm och
godsägaren I. Stenius tillbakaslog T.
ryssarnas anfall i juli vid Mönninvaara.
I sept. s. å. tvang han en till antalet
överlägsen rysk styrka att retirera till
Joensuu. Från sitt högkvarter i Eno
kyrkby företog T. ständiga strövtåg
och tillfångatog bl. a. den av
ryssarna utnämnde landshövdingen över
n. Karelen, O. von Fürstenberg med
stabspersonal. Efter konventionen i
Olkijoki i nov. 1808 upplöste T. sina
skaror och flydde till Sverige. Där
mottogs han i audiens av konungen
och erhöll tapperhetsmedalj i guld.
T. deltog därefter i kriget till dess
35 Svenska män och kvinnor VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
