Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tessin, Nicodemus - 2. Tessin, Nicodemus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tessin
487
Tessin
dast sporadiskt kunnat göra sig
gällande bredvid Jean de la Vallée. I
ett flertal byggnadsföretag från
1650-talet synas båda arkitekterna ha varit
engagerade, T. dock mera som
full-följare av de la Vallées utkast. Detta
förhållande synes föreligga vid
Rosenhaneska palatset i Stockholm (fr. o.m.
1654), vid Skoklosters slottsbygge
(fr. o. m. 1654) samt ännu vid
Bondeska palatset i huvudstaden
(1662). Helt T:s verk äro däremot
det Wrangelska palatset på
Riddar-holmen (1653) och det Bååtska på
Blasieholmen (1662), det förra med
ålderdomliga torntillsatser i
uppdragsgivarens smak, det senare i stram
klassicistisk dräkt med pilasterklädda
fasader. Stockholms stadsplan
undergick under T :s tid som stadsarkitekt
inga ändringar av betydelse. Förslag
av hans hand till omgestaltning av
Stortorgsområdet i samband med
nybyggnad av rådhuset finnas bevarade
(1660-talet, icke realiserade), men i
huvudsak tyckes arkitekten ha fattat
sin uppgift som normgivare för den
individuella bebyggelsen. Han
uppgjorde sålunda ritningar till ett antal
borgarhus vid Skeppsbron —
däribland hans eget nu rivna Skeppsbron
20 (1670) — vilka i sin tur blivit
förebildliga för andra anläggningar
från tiden, och uppförde vidare
offentliga byggnader ss. stadshuset på
Söder (1667) och Riksbankens gamla
byggnad vid Järntorget (1680), det
senare med rent romersk
fasadutform-ning, som måhända inspirerats av
T. 2. Bland liknande uppdrag på
annan ort må nämnas att borgen i
Pär-nu under hans ledning ombyggdes
till universitetshus (c:a 1670) samt
att han gjorde den slutliga
utformningen av rådhuset i Narva, båda i
det sv. Estland. T. erhöll under sitt
sista levnadsår även uppdrag att
utarbeta stadsplan för Karlskrona; efter
hans död fullföljdes uppgiften av
Erik Dahlbergh. Särskilt kraftigt göra
sig romerska reminiscenser gällande i
arkitektens kyrkobyggnader: Kalmar
domkyrka (fr. o. m. 1660) och
omgestaltningen av Maria Magdalena
kyrka i Stockholm (1672—81). Den
förra gör anspråk på att framträda
som en centraliserad variant av
Vig-nolas II Gesü i Rom, den senare
bibehåller det traditionella västtornet
men upptager i korsarmarna romerska
kyrkfasadmotiv. Ingendera visar dock
den djärvhet och konsekvens, som
Jean de la Vallée förordade i sina
samtida centralkyrkoprojekt. I några
smärre byggnadsuppgifter, de under
denna tid så vanliga
gravkoranläggningarna, visade T. stark förtrogenhet
med klassicismens
kupolbyggnadspro-gram ss. i De la Gardieska gravkoret
i Veckholm (1658, icke fullbordat)
och Bondeska gravkoret i Spånga
(1667). Förslaget till Karolinska
gravkoret vid Riddarholmskyrkan i
Stockholm (1671) framträder åter i
barock formgivning; det har
sedermera omarbetats av Hårleman. Som
trädgårdsarkitekt framstår T. under
sin mogna tid som förespråkare för
Le Nötres idéer, sådana de tidigast
realiserats i Vaux-le-Vicomte. Lån
från den franska föregångsmannen
kunna spåras i T:s anläggningar vid
Ekolsund, Näsby, Karlberg och
Drottningholm, det senare efter arkitektens
död omgestaltat i konsekventare Le
Nötresk anda av T. 2. Trots sin
uppseendeväckande karriär vid det sv.
hovet synes T. som människa ha
förblivit trogen de borgerliga traditioner,
i vilka han vuxit upp. Utöver
adelsbrevet och en godsförläning, som
arkitekten aldrig i verkligheten kom att
tillträda, synes kungahusets nådebevis
gentemot honom inte ha antagit
större proportioner. Hans ställning blev
dock en god utgångspunkt för sonen
T. 2, som på ett mycket tidigt stadium
uppmärksammades och befordrades.
Tillfredsställande ekonomisk ställning
uppnådde T. i första hand genom
giftermålet med änkan till
handelsmannen Abraham Winandts. Av
hennes barn i föregående äktenskap blev
sonen Abraham Winandts, adlad
Svansköld, hans elev och medhjälpare
vid byggnadsföretagen. Bland andra
arkitekter från tiden, som stått T.
nära och tagit intryck av hans
stilsträvanden, må nämnas Matthias
Spihler. — Gift 1653 med Maria
Persdotter Swahn. —■ Litt.: O. Sirén,
”Gamla Stockholmshus av N. T.”
(1—2, 1912—13); M. Olsson, ”N.
T:s finska kyrka på Helgeandsholmen
och dess konsthistoriska ställning”
(Rig 1926); S. Karling,
”Trädgårdskonstens historia i Sverige” (1931);
E. Andrén, ”Mälsåker, ett tessinslott
vid Mälaren” (Nord. mus:s
handlingar, 21, 1945). Se även första
delen av Ragnar Josephsons biografi
över T. 2 (1930). M. L-n
2. Tessin, N i c o d emu s, arkitekt,
hovman, f. 23 maj 1654 i Nyköping,
f 10 april 1728 i Stockholm. Son till
T. 1. ■—■ T. fick sin första utbildning
i Tyska skolan i Stockholm åren 1664
—70. Där utvecklade han en
bråd-mogen begåvning. Bl. a. publicerades
en naturvetenskaplig uppsats av hans
hand liksom en hyllningsdikt till den
unge Karl XI i tryck. Jämsides med
skolstudierna utbildade sig T. under
faderns ledning till arkitekt och var
redan 1669 denne behjälplig vid
upp-mätningsarbeten på Strömsholm.
Hans teoretiska studier fortsattes 1670
vid Uppsala univ., där T. bredvid
matematikstudier lärde sig språk,
främst franska och Italienska. Han
uppmärksammades 1671 av
änkedrottningen Hedvig Eleonora, som
tog sig an hans utbildning till
konstnär. Följ, år lämnade han univ. och
kunde 1673 genom tillmötesgående
från kungahusets sida anträda en
flerårig utlandsresa till Italien. I sällskap
med drottning Kristinas sändebud
marchese del Monte, for han genom
Tyskland till Norditalien, där den
betydelsefulla arkitekturen i Verona och
andra städer studerades, och fortsatte
s. å. till Rom. Här vistades han med
korta avbrott till 1678. Genom
drottning Kristinas förmedling bereddes
han tillfälle att på ett helt annat sätt
än äldre sv. arkitekter träda i kontakt
med tidens ledande förmågor. Han
studerade Lorenzo Berninis
arkitektoniska och dekorativa verk — delvis
under mästarens personliga ledning
— arbetade som elev hos Carlo
Fon-tana, stiftade bekantskap med
Mar-tino Lunghis traktat och erhöll
genom Giovanni Pietro Bellori
betydelsefulla insikter i den aktuella
konstteoretiska diskussionen. I
överensstämmelse med renässanstraditionerna
satte sig T. under dessa år även in i
antikens formvärld, bedrev ingående
studier i mekanik, anatomi och andra
naturvetenskapliga forskningsgrenar
samt lade grunden till den
förtrogenhet med den romerska
arkitekturutvecklingen från högrenässans till
barock, som skulle komma att sätta sin
prägel på hans egna verk. Vid
hemkomsten 1678 trädde T. åter i
kontakt med Hedvig Eleonora, och det
var sannolikt efter diskussioner om
de vid änkedrottningens lustslott
planerade arbetena som beslut fattades
om ännu en studieresa, denna gång
till Frankrike, tidens ledande nation
på trädgårds- och inredningskonstens
områden. Resan bekostades av Karl XI
personligen, hos vilken T. för detta
ändamål erhållit företräde i Växjö
s. å. I Paris bereddes T. tillfälle att
lära känna de ledande gestalterna i
konstlivet vid Ludvig XIV:s hov;
hans introduktör var envoyén Daniel
Cronström, som förmedlade
bekantskapen med bl. a. Le Brun, Le Nötre
och Bérain och även framdeles blev
T :s förbindelselänk till den franska
konstnärsvärlden. Från denna resa
liksom från Italien medförde T. ett
utomordentligt värdefullt material av
originalritningar och gravyrer över
byggnadsverk och dekorativa
inven-tioner, som till större delen ännu
bevaras i sv. samlingar, främst Nat.
mus. Vid ett besök i England 1674
erbjöds T. en befattning vid Karl II :s
hov och uppmärksammades även av
Christopher Wren. Är 1680 var T.
åter i Sverige, där han följ, år
utsågs till ledare av Hedvig Eleonoras
byggnadsföretag. Som nyutnämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
