Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Söderman, August - 2. Söderman, Carl August - 3. Söderman, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söderman
436
Söderman
Studieresans betydelse visade sig dock
i en alltmer utpräglat personlig stil,
som fick ett glänsande uttryck i den
1858 komponerade uvertyren till
”Or-leanska Jungfrun”, ursprungligen
avsedd som förspel till ett dramatiskt
utkast, ”Några timmar på Kronoborgs
slott” av prins Oscar (sedermera Oscar
II). S. hade vid denna tid blivit
alltmer uppmärksammad både av publik
och kritik, och man fäste stora
förhoppningar vid hans framtid. Själv
längtade han, även om han trivdes
bra vid Mindre teatern, till större
förhållanden och uppgifter, och han
hörde sig för om möjligheterna att bli
kapellmästare vid den nybyggda
teatern i Helsingfors. Emellertid blev
han 1860 utnämnd till kormästare vid
K. teatern, vilken befattning’ han
innehade till sin död och även erbjuden
hovkapellmästarebefattningen, men
med karakteristisk anspråkslöshet
avstod han den senare tjänsten till
förmån för Ludvig Norman. Han tog
dock emot posten som v.
kapellmästare, vilken han innehade 1862—68.
Flyttningen till K. teatern gav S.
någon lättnad i det rastlösa skrivandet
av scenmusik, och hans uppgifter av
denna art blevo i fortsättningen av
allvarligare slag. Med 1860-talet
inträder S. i sin mest fruktbara period,
och nu fullkomnas det nationella
draget i hans konst, som efter
Leipzig-tiden märkts allt klarare. Utan att
direkt använda folkmelodier lyckas han
träffa det genuint svenska både i
tonfall och karakteristik. Hans storverk
i detta avseende äro ”Ett bondbröllop”
för manskör (tr. 1868, till text av
hans svåger R. Gustafsson) och
musiken till skådespelen ”Folkungalek”
(1864) och ”Marsk Stigs döttrar”
(1866) av L. Josephson samt
”Bröl-loppet på Ulfåsa” (1865) av Frans
Hedberg. Särskilt ”Ett bondbröllop” är
ett oöverträffat mästerverk av folklig
realism och träffsäker skildringskonst.
S. har där inom sitt område givit
full-lödiga uttryck för den idealiserande
folklivsromantik, som har sin
motsvarighet inom måleriet bl. a. i B.
Nordenbergs och W. Wallanders
konst. Även framstående verk utan
denna nationella stil tillkommo under
detta decennium, ss. balladerna
”Mummelsee” (tr. 1871, för solo och
orkester) och ”Die Wallfahrt nach
Kevlaar” (solo, kör och orkester);
klaverutdrag utg. 1867). En
välförtjänt uppmuntran fick S. 1869, då
han utsågs till Jenny Lind-stipendiat.
Detta gav honom möjlighet till en
andra utlandsvistelse, som denna gång
fick karaktären av en resa genom
Danmark, Tyskland och Österrike.
Han sammanträffade med flera
betydande personer, bl. a. Grieg och Ib-
sen, och skrev musik till ”Peer Gynt”
(klaverutdrag utg. 1895). Balladen
”Hjertesorg” (solo, kör och orkester;
klaverutdrag och körstämmor utg.
1883) och ”Tre visor i folkton” för
manskvartett (tr. 1872) tillkommo
också under denna resa. Efter
hemkomsten 1870 växte S:s rykte stadigt
och han blev det representativa
namnet för Sverige liksom Grieg för
Norge. Under de sex återstående åren av
hans liv tillkommo balladerna ”Kung
Heimer och Aslög” (tr. 1883) och
”Der schwarze Ritter” (klaverutdrag
tr. 1886), musiken till ”Digte og
Sange” av Björnson (1, 1871; 2,
1873), ”Sex visor i folkton” (1873)
för blandad kör och som hans sista
stora insats ”Katolsk messa”
(klaverutdrag utg. 1881). Mässan är inte
kyrkomusik i sträng mening, och i
många avsnitt är den mera dramatiskt
praktfull än djupt religiös, men den
är ändå ett gripande och
monumentalt verk. Den fullbordades i mars
1875, men S. fick aldrig höra den
uppföras. ■— S. var en boren
musikdramatiker, som träffsäkert kunde
fånga en stämning eller karakterisera
en situation och som därtill hade
förmåga att ge sin musik episk bredd och
stora linjer. Men han hade också en
fin lyrisk ådra, som kommer fram i
hans solosånger och körvisor, och
många av de senare höra ännu till
den stående repertoaren. Det centrala
i hans produktion är dock balladerna.
Inom denna form är han oöverträffad
i sv. musikhistoria. Han förmedlade
stilimpulser från Schumann, Liszt och
Wagner. Till hans banbrytande
gärning som orkesterkolorist,
högromantisk programmusiker och skapare av
en nationellt folklig sv. stil ha senare
komponister ända fram till våra
dagar kunnat anknyta. S. blev led. av
Mus. akad. 1865. —• Gift 1860 med
Eva Christina Bergholm. — Litt.: G.
Jeanson, ”A. S. En sv. tondiktares liv
och verk” (1926); K. Nyblom, ”A.
S.” (1928). ’ B. Fr.
2. Söderman, Carl August,
operasångare (basbaryton), regissör,
f. 13 okt. 1860 i Stockholm, J 15
febr. 1916 därstädes. Son till S. 1. —
■— S. var 1876—84 anställd som
biträde i en musikhandel. Efter några
års förberedelse, bl. a. genom
sånglektioner för Axel Rundberg,
debuterade S. 1885 vid K. teatern som
Me-fistofeles i Boitos opera och var
engagerad där till 1887, då han erhöll
Jenny Lindstipendiet och begav sig
till Paris, där han studerade till 1891,
med Delle Sedie som lärare i sång och
Lagrange i dramatisk framställning.
Efter ytterligare studier i Milano och
en sejour 1891—92 hos August
Lindberg i Göteborg återengagerades S.
1893 som aktör vid K. teatern, där
han från 1898 även verkade som
förste regissör samt instruktör. Från
denna tid undervisade han dessutom
privat i rollinstudering och sång. Då
Albert Ranft lämnade K. teatern
1910, följde S. denne till
Oscarsteatern, där han var operettregissör till
sin död. —■ Med en repertoar av
omkr. 80 roller tillhörde S. K. teaterns
mest anlitade krafter. Bland rollerna
kunna nämnas Leporello i ”Don
Juan”, Mozarts och Rossinis Bartholo,
Telramund i ”Lohengrin”, Wotan i
”Valkyrian” (kreation 1907), samt
Jago i ”Otello” och Ford i ”Falstaff”.
S :s främsta tillgång var en utpräglad
musikalisk begåvning. Rösten avtog
tidigt i välljud. S:s allmänna
kunnighet gjorde honom även till en
uppskattad regissör. Bl. a. skedde
urpremiärerna för Sverige på ”Ragnarök”
(1907), ”André Chenier” och
”Spader Dam” (båda 1909) i hans regi.
— Gift 1891 med operasångerskan
Erika Kristina Bergenson. K. R.
3. Söderman, Sven Erik,
publicist, f. 12 juli 1866 i Stockholm, f 21
april 1930 därstädes. Bror till S. 2.
— Efter mogenhetsex. i Stockholm
1885 studerade S. i Uppsala, där han
blev fil. kand. 1889, fil. lic. 1893 och
fil. dr 1894 (på en avh. om Alfred
de Musset). Därefter var han
huvudsakligen verksam som kritiker och
essäist i dagspressen. Ären 1894—1901
var han teater- och litteraturkritiker
i Aftonbladet och från 1895 till sin
död operakritiker i samma tidn. Han
blev dessutom litteraturkritiker i
Stockholms Dagblad 1896 och var
chef för dess kulturavd. 1901—20.
Till sin död fortsatte han sitt
med-arbetarskap i tidn. Jämsides med
tid-ningsarbetet var han tidvis lärare;
han undervisade i filosofi vid
Stockholms latin- och realgymnasium 1894
—96 och i litteraturhistoria vid
Dramatiska teaterns elevskola från 1904
Sven Söderman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
