Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Elofsson - Sven Jakobsson, biskop, se Sveno Jacobi, s. 382 - Svendsén, Carl - Svengren, Johan - Svennberg, Tore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Jakobsson
379
Svennberg
hertigarnas uppror sände Erik honom
till dem med anbud om förlikning,
vilka dock avböjdes. Även Johan
använde sig av S:s tjänster och då
företrädesvis för diplomatiska uppdrag.
Är 1569 var han medl. i en
beskickning till Polen, och 1570 deltog han
i den stora fredskonferensen i Stettin.
Tre år senare lämnade han tjänsten
hos Johan och övergick till hertig
Karl, möjligen av religiösa skäl. Hos
denne fick han en ställning, som
närmast erinrar om den förtrogne
handsekreterarens. Han följde hertigen på
dennes friarresa i Tyskland 1577—78,
var medl. i furstendömets regering
under hertigens bröllopsresa året
därefter etc. Är 1593 drog han sig
tillbaka till sin gård i Västerås. Där
nedskrev han ”Paralipomena eller
bij-handlingar. . . till konung Göstafs,
k. Eriks och k. Johans regementes
handlingar” (tr. i Handl. rörande
Skandinaviens historia, 12, 1825).
Det är annalistiska anteckningar
rörande åren 1556—79, vilka tydligt
bära prägel av att framför allt återge
det, som förf, själv upplevat. Häri
ligger deras stora värde, ty just
genom sin ständiga och intima
beröring med Vasaättens fyra första
konungar fick S. om en rad händelser
och episoder en förstahandskunskap,
vartill knappast något motstycke
finnes i samtiden, och han återger
mycket, varom vi utan hans anteckningar
skulle ha svävat i ovisshet. Själv
uppger han, att han skrivit ned allt ur
minnet vid årsskiftet 1598—99, men
det är tydligt, att han vid
utskrivandet stöder sig på egna anteckningar
av klar dagbokskaraktär, vilket
givetvis ökar värdet av Paralipomena. •—•
Ogift. G. T. W.
Sven Jakobsson, biskop, se Sveno
Jacobi, s. 382.
Svendsén, Carl Johan,
affärsman, ämbetsman, f. 14 febr. 1862 i
Markaryd, Kronob. län, J 6 okt. 1933
i Minneapolis, Minnesota, Förenta
staterna. Son till Elna Niklasdotter.
— S. utexaminerades 1880 från Borås
tekn. skola och emigrerade följ, år
till lowa, Förenta staterna, varifrån
han 1886 flyttade till S:t James i
Minnesota. Han var under tjugu år
chef för firman Svendsén & Ranseen,
en affär för försäljning av såväl
klädes- som matvaror (general store). S.
deltog livligt i det politiska och
kommunala livet och tilldelades åtskilliga
förtroendeuppdrag. Bl. a. var han
ordf, i folkskolestyr. i S:t James och
1907—11 led. av Minnesotas
legis-latur (lagstiftande förs.). Är 1911
bosatte han sig i Minneapolis, där han
helt ägnade sig åt allmänna värv. Han
var till sin död ordf, i Minnesotas
kontrollstyr, över fängelser, uppfost-
Carl Svendsén.
ringsanstalter, asyler, sjukhus och
invalidskolor, där han utförde ett
betydelsefullt reformarbete, som tillvann
honom stort erkännande och 1929
medförde hans val till president för
den amerikanska fångvårdskongressen.
— S. var 1896—1933 led. av styr,
för Gustavus Adolphus college i S:t
Peter, Minnesota, och dess dir. under
mer än trettio år. Dessutom var han
led. av Sv. hist. sällskapet i
Nordamerika och Sv. kulturförb. i
Minneapolis. — Gift 1887 med Ida Benzon.
T. M.
Svengren, Johan, industriman,
järnvarugrossist, f. 4 nov. 1818 i Bergs
skn, Skarab. län, f 22 febr. 1905 i
Eskilstuna. Föräldrar: bonden Sven
Johansson och Maria Jonsdotter. —
S. kom efter att tidigare ha arbetat
i faderns jordbruk 1836 till Eskilstuna,
där han tillträdde en befattning hos
Christoffer Zetterberg. Där
avancerade han till kassör med särskilt
ansvar för den starkt expanderande
smi-deshandeln och efter Zetterbergs död
övertog han år 1853 dennes
handels-och fabriksrörelse, som redan då var
av för dåtiden betydande format.
Hans eget kapital var blygsamt, och
trots att företaget utvecklades
gynnsamt kom han under 1860-talets svåra
kriser att lida brist på likvida medel,
delvis beroende på hans efter ganska
frikostiga principer bedrivna
förlagsverksamhet. I ett märkligt dokument
gingo då 23 av stadens främsta män i
borgen för hans soliditet och
utverkade hos borgenärerna tre års
anstånd. Under denna tid lyckades S.
ombilda sitt företag till aktiebolag,
vars kapital till stor del tecknades av
hans kunder, järnhandlare landet
runt. Detta bolag skulle vara ”ett stöd
för manufakturen i Eskilstuna både
som leverantör från eget lager av
rå-materialier och avnämare till jämna
priser av dess färdigfabrikat”. Det
nya företaget, Eskilstuna Jernmanu-
faktur AB, Jernbolaget, vars förste
dir. S. blev, kom att spela en
avgörande roll för den framväxande
eskils-tunaindustrien både genom
grossiströrelsen och den omfattande
förlagsverksamheten, ur vilken en rad
sedermera betydande företag växte fram.
Under hans tid expanderade
företaget också på industrisidan genom
övertagande och ombyggnad av
Tuna-fors fabriker, som stodo färdiga 1876.
Ett par år senare lämnade S.
direk-törsposten. S. var i första hand
affärsman och hade svårt att förlika sig
med att medel drogos från
grossiströrelsen för att finansiera företagets
industriella expansion. Han kvarstod
dock i styrelsen, som han tillhörde till
sin död 1905. S. var en högt betrodd
man i Eskilstuna. Han tillhörde
Fristadens äldste och blev år 1863 den
förste ordf, i Eskilstuna
stadsfullmäktige, en post som han uppehöll i fyra
år. Senare var han under fjorton år
fullmäktiges v. ordf. Under många år
tjänstgjorde han som jourhavande i
stadens sparbank och var tidigare
biand annat led. av styr, för
kanalbygget 1855—60. — Gift 1844 med
Fredrika Vilhelmina Husberg. VI.
Svennberg, Olof Teodor (T o r e),
skådespelare, f. 28 febr. 1858 i
Stockholm, J 8 maj 1941 därstädes. Son till
Josefina Alfonsina S. —■ S. var i unga
år smedsgesäll i Stockholm och en tid
anställd vid gasverket. Vid 19 års
ålder debuterade han hos den danska
teaterdirektrisen Magda von Dolcke
som Landry i Charlotte
Birch-Pfeif-fers ”Syrsan” och fortsatte sedan sin
skådespelarbana vid olika sällskap
(Ahlbergs, Novanders, Lindmarks
m fl.). Ären 1888—91 var han
engagerad hos Aug. Lindberg. Sistn. år
företog han en utländsk studieresa,
som räckte i omkr. sex månader och
förde honom i kontakt framför allt
med tysk och österrikisk
skådespelarkonst; särskilt av den senare emottog
han intryck, vilka enligt hans egen
uppgift blevo av avgörande betydelse.
Hemkommen startade S. en
verksamhet på egen hand, som dels hade
formen av gästspel i Sverige och de
övriga skandinaviska länderna, dels
också utövades på egna turnéer i den
sv. landsorten. Hans främsta partner
var Julia Håkansson. Tidvis var han
också engagerad vid Alb. Ranfts
teatrar, längst under perioden 1905—19,
då han uppträdde omväxlande på
Vasateatern och Sv. teatern i
Stockholm. År 1920 övergick han till
Dramatiska teatern, vars chef han blev
två år senare. Sin chefsplats lämnade
han 1928, varefter han huvudsakligen
levde som privatman, dock någon
gång framträdande på scenen eller i
filmen. — Någon scenisk
skolutbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
