Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Swedenborg, Emanuel - 2. Swedenborg, Jesper - Swedenstjerna, Eric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swedenborg
374
Swedenstjerna
framträdde aningar om hans
kommande stora mission. Från detta
ovissa och plågsamma pendlande
mellan helt motsatta stämningar
befriades S. genom kallelsevisionen. Han
hade om natten en uppenbarelse av
en gestalt, som var Gud själv.
Kallelsevisionen var en äkta
hallucination, saknade objektiv
verklighetskaraktär, hade varseblivningens form
och föreföll fullt verklig. Det eidetiska
och audetiska anlaget hos S.
framträdde tydligast efter kallelsevisionen.
Hans bildtänkande hade tydligt
symbolisk karaktär. Den audetiska
åskådligheten sammanhängde med svaga
motoriska ansatser i talorganens
muskler. Kärnan i visionerna voro troligen
de visuella elementen, vartill anslöto
sig dels ingivelser av
tankeinspirationens typ, dels auditioner, åtföljda av
de nämnda motoriska
automatismerna. Hans andeskådande ägde rum i
ett slags trancetillstånd med öppna
ögon. Härunder tyckes S. ibland
högt ha uttalat sina repliker i
samtalen med andarna. Innehållet i
visionerna visar en hög grad av
åskådlighet och en otvunget fabulerande
typ. Hans visioner stå i detta
hänseende nära dagdrömmen och sakna
därför den fantastiska och dunkla
symbolkaraktär, som utmärker det
hypnoida inspirationstillståndet. —
Mycket omdiskuterad är frågan, om
S. lidit av sinnessjukdom eller icke.
Den moderna forskningen synes
närmast böjd att instämma i samtidens
åsikt, att S. varit ”ej fullkomligen
klok.” Det oerhörda herravälde, som
hos S. den systematiserade
vanföreställningen om andarna fått över hela
själslivet, talar för att S. verkligen
varit sinnessjuk. Den otillgänglighet
för kritik, som S. visade i fråga om
andesynerna, och den hänvisning till
sin egen auktoritet han i dylika fall
gav erinra om paranoikerns
tvärsäkerhet. Andarna dominerade
faktiskt hela hans tillvaro. De voro
lokaliserade i och omkring hans kropp.
I sitt dagliga liv konstaterade han i
de trivialaste omständigheter deras
närvaro. Den med rent absurd
konsekvens genomförda systematiseringen
av hans demonomana föreställningar
tyder på sinnessjukdom: den har
uppenbara motsvarigheter hos
para-noiker och schizofrena. Den paranoida
karaktären framträder även däri att
den systematiserade
vanföreställningen hos S. upphävde alla andra värden
och förvandlade hans syn på
personer och förhållanden till en omåttlig
subjektivism. Hans motivering för sin
personliga osnygghet på gamla dagar
— det berättas, att han aldrig
tvättade ansikte och händer —, ”att ingen
damm eller orenlighet lådde vid
honom”, pekar i samma riktning. — S:s
karaktär hade många tilltalande
sidor. Samtida berättelser vitsorda alla
hans vänliga och tillmötesgående
väsen och hans stora kärlek till barn.
Påfallande är hans starkt erotiska
natur, som kommer till synes både i
drömdagboken och i läran om de
himmelska äktenskapen. — S:s
viktigaste skrifter utgåvos 1916 av
Swedenborg society. På svenska
föreligger bl. a. en övers, av C. J. Mannby
(1876—1914) samt ”Religiösa
skrifter i urval” (1925; med inledning av
M. Lamm) och ”Swedenborgs
drömmar” (utg. av G. Klemming 1859
under titeln ”Drömboken”; nya uppl.
1924 och 1952. — Ogift. — Litt.:
I. Tafel, ”Sammlung von
Urkunden betreffend das Leben und den
Charakter von E. S.” (1-—4, 1839
—45); R. L. Tafel, ”Documents
Con-cerning the Life and Character of
E. S.” (1—3, 1875—77); J. Hyde,
”Bibliography of the Works of E. S.
Original and Translated” (1904);
A. H. Stroh, ”Grunddragen af S:s
lif” (1908); Hj. Holmquist, ”Ur
S.-forskningens historia” (i Kyrklig
tidskr. 1909); A. H. Stroh och G.
Ekelöf, ”Kronologisk förteckning öfver
E. S:s skrifter 1700—1772” (1910) ;
M. Lamm, ”S.” (1915); E. Kleen,
”S. En lefnadsskildring” (1—2, 1917
-—20); R. Lagerborg, ”Fallet S.”
(1924); T. Andræ, ”Mystikens
psykologi” (1926) och ”S.” (i W.
Du-rant, ”De stora filosoferna”, 1928);
E. Benz, ”E. S. Naturforscher und
Seher” (1948); Signe Toksvig, ”E. S.
Vetenskapsman och mystiker” (1949).
G. Wn
2. Swedenborg, Jesper,
arméofficer, döpt 2 sept. 1694 i Uppsala,
f 4 maj 1771 på Stavskullen i
Borg-unda skn, Skarab. län. Bror till S. 1.
—■ S., som i yngre dagar tycks ha
varit en vildhjärna och saknat
studiehåg, sändes 1710 av sin far, biskop
Jesper Swedberg, till den sv.
krigshären i Pommern, där han blev
sergeant vid Södermanlands reg. och
1712 fänrik vid Jönköpings reg. Han
tog avsked 1713 och sändes av fadern
till England för att lära sjömansyrket.
Då han vantrivdes därmed, skickade
Jesper Swedberg, som var eforus över
sv. förs, i Nordamerika, honom till
Nya Sverige, där han drog sig fram
under svårigheter. Under fem år var
han skollärare i Racoon, där det
första sv. skolhuset uppbyggts.
Därefter for han som sjöman till
Västindiska öarna. Är 1724 kallade fadern
hem honom och tilldelade honom sitt
pastorat Skarke (nuv. Värnhem).
Han synes även ha utnämnts till
löjtnant. Från 1730 ägde han
Brandstorp i Hällestads skn, Älvsb. län och
från 1763 Stavskullen i Borgunda
skn, Skarab. län. — Sina rika
erfaren
heter av sv.-amerikanerna, indianerna
och negerslavarna delgav S. efter
hemkomsten sin far. S. utgav 1724 en
övers, av en 1664 tr. tysk bok, ”Then
sidste basun öfwer Tyskland til at
up-wecka verlden . ..” av okänd förf, och
försåg den med ett långt förord, som
dock saknade samband med den
översatta texten. I förordet
rekommenderar S. upptagandet av kollekt i rikets
alla, kyrkor, avsedd att användas för
understöd åt svenskarna i Amerika,
och gör sig även till talesman för
bildandet i Sverige av ett
missionssäll-skap, som skulle verka för evangeliets
spridning i främmande land och
bland vilda folkslag. Troligen är detta
förord utarbetat under medverkan av
Jesper Swedberg. — Gift 1727 med
Christina Silfverswärd. T. M.
Swedenstjerna, Eric Thomas,
bergsvetenskapsman, f. 26 april 1765
på Österhammars bruk i Fellingsbro,
Örebro län, J natten till 14 jan. 1825
i Stockholm. Föräldrar: bruksägaren
Eric Wilhelm S. och Christina
Charlotta Linman. — S. inskrevs vid
Uppsala univ. 1778 och avlade bergsex.
där 1783. Han blev auskultant i
Bergskollegium sistn. år och var
över-masmästare i n. distriktet 1792—
1808, arbetschef under E.
Nord(e)-walls överinseende vid Trollhätte
kanalbyggnad från 1797 till
färdigställandet 1800, dir. över
tackjärnsblås-ningen och stångjärnssmidet i riket
1805—11 samt övermasmästare i s.
distriktet från 1818 till sin död. Med
understöd från Brukssocieteten företog
S. 1800—03 en utländsk resa, under
vilken han studerade mineralogi och
kemi i Paris samt järn tillverkning i
England; för sina intryck och
erfarenheter redogjorde han i ”Resa,
igenom en del af England och
Skottland, åren 1802 och 1803” (1804).
Resebeskrivningen innehöll betr,
järnhanteringen dock ej så mycket nytt
som väntat, varför S. av Brukssocie-
Eric Swedenstjerna. Gravyr av K. L. Fehing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
