Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Swedberg, Jesper - Swedberg, John - Svedberg, The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Swedberg
365
Svedberg
nen för en kristen folkupplysning. För
barn utgav han ”En gudelig barna
cateches . . .” (1723). Som pedagog
ivrade S. för en mildare
barnuppfostran. — Under sitt deltagande i
kyrko-boksarbetet utarbetade S. ett nytt,
mera ljudenligt rättstavningssätt, som
användes i kyrkohandboken och S:s
psalmboksuppl. Inför 1695 års
konservativa biskopsmöte framlade han
”Oförgripelige tankar om thet svenska
språkets förbättrande . . .”, vilket han
1701 utvidgade till ”Schibboleth.
Swenska språkets rycht och
richtig-het” (tr. 1716). S. fick röna mycken
ovilja för sin ”nagelnya, tokota
skrifart”. Från den i språkfrågor
konservative Urban Hjärne kom ett hetsigt
inlägg, ”Ortographia suecana”. S.
svarade med ”Rettmätigt heders
försvar . . .” av vilket dock endast andra
delen fick tryckas (1719). Såväl S.
som Hjärne voro dock purister och
ville även bevara de gamla
ordformerna. Ett avsnitt av ”Schibboleth”
utgöres av en satir över svagheten
för det utländska. År 1713 utgav S.
”Enchiridion lexici Latino-Svetici”
och 1722 ”En kortt svensk
gramma-tica”. En stor sv. ordbok, som S.
författade, blev på grund av
stavningssättet aldrig tryckt. — Till sina sex
barn överlämnade S. var sitt
handskrivet ex. av sin ”Lefwernes
beskrif-ning”, av vilka tre fullständiga och
ett fragmentariskt ex. bevarats. En
textedition utgavs 1941 av G.
Wetter-berg. Denna omfångsrika självbiografi
överflödar av intressanta och roande
fakta och ger en ypperlig bild av S.
och hans samtid. Han erkänner sig
vara benägen till ”hastighet,
hefftig-het och wrede och stickenhet” men
berömmer sig även av ”sinnets
hurtighet och rolighet”. Ur hela skriften
utstrålar det karolinska fromhetslivets
glada samvetsfrid, samtidigt som den
oavsiktligt ger en bild av dess
avigsida, den dryga självbelåtenheten.
S:s biografi är ”en enda lovsång över
den förtret han berett djävulen
genom ord och handling som
själasörjare, ämbetsman och framför allt som
författare” (Fr. Böök i Sv. Dagbladet
30 okt. 1941). — Gift 1) 1683 med
Sara Behm, f 1696; 2) 1697 med
Sara Bergia, f 1720; 3) 1720 med
Christina Arhusia. — Litt.: H. W.
Tottie, ”J. S:s lif och verksamhet”
(1—2, 1885—86); G. Lizell, ”S. och
Nohrborg. En homiletisk studie”
(1910); B. Wahlström, ”Studier över
tillkomsten av 1695 års psalmbok”
(1951); densamme, ”Den
swedberg-ska prinspsalmboken” (i Sv.
Gudstjänstliv 1950); densamme,
Ӏngla-psalmerna i den swedbergska
psalmboken” (i Sv. Gudstjänstliv 1951);
densamme, ”Biblisk historia i
karolinernas psalmbok” (i Karlstads stifts
julbok 1952); densamme, Ӏktenskap
—• himmel eller helvete” (i Göteborgs
Posten 23. 11. 1952); E. Liedgren,
”Sv. psalm och andlig visa” (1926);
H. Pleijel, ”Karolinsk kyrkofromhet,
pietism och herrnhutism. 1680—
1772” (”Sv. kyrkans historia”, 5,
1935); N. Jacobsson, ”Sv. öden vid
Delaware 1638—1831” (1938); E. N.
Tigerstedt, ”J. S. som satiriker”
(Nord, tidskr. 1948). B. W-m
Swedberg, John Alfred,
frikyr-koman, f. 20 sept. 1872 i Sköllersta
skn, Närke. Föräldrar:
trädgårdsmästaren Gustaf S. och Birgitta Kristina
Holm. — Efter att ha rest omkring i
landet som baptistpredikant
genomgick S. Betelseminariet i Stockholm
1894—98. Han tjänstgjorde därefter
som ledare för olika baptistförs:ar i
Ludvika 1898—99, Lysekil 1899—
1902, Malmö 1902—05, Linköpings
första förs. 1905—19, Sundsvall 1919
—25 och Stockholms fjärde förs.
1925—41. Som förkunnare var han
mycket uppskattad; Linköpingsförs.
nåddes under hans ledning av en
väckelse och blev en av landets
främsta baptistförs. Efter sin avgång
som församlingsföreståndare har han
varit verksam som lärare, predikant,
studieledare och förf. — S. har även
inlagt stor förtjänst inom
baptistsamfundets allm. verksamhet i Sverige,
bl. a. i fråga om
predikantutbildningen ss. styr.-led. 1899—1924, inspektor
1921—41 och lärare i homiletik och
bibelkunskap vid Betelseminariet.
Vidare har han särskilt intresserat sig
för den baptistiska sångbokens
omarbetning och var 1923—28 ordf, i
den kommitté, som utgav den nya
uppl. av ”Psalmisten” 1928. Åren
1914—41 var han medl. av
samfundets missionsstyr. (ordf. 1936—41).
Som sv. ombud har han deltagit i de
baptistiska världskongresserna i
London 1905, Philadelphia 1911 och
Berlin 1934. — Vid sidan av N. J. Nord-
John Swedberg.
ström har S. med stor villighet
samarbetat med övriga frikyrkosamfund
inom Frikyrkliga samarbetskommittén
samt med kyrkoorganisationerna i
stort inom Ekumeniska nämnden, där
han varit medl. sedan 1934. S. var
stadsfullmäktig i Linköping 1916—19
och i Sundsvall 1922—25. Bland S:s
utgivna skrifter märkas bibelstudier
samt personliga minnen, ss. ”Ur
minnets dagbok” (1936) och ”De sista
bladen ur minnets dagbok” (1943),
skrivna i en ledig och schwungfull
stil. — Gift 1899 med Märta
Köller-ström. J. J.
Svedberg, Theodor (The),
fysikalisk kemist, f. 30 aug. 1884 på
Fler-äng i Valbo skn, Gästrikland.
Föräldrar: bruksdisponenten Elias S. och
Märta Augusta Maria Alstermark. —
Efter några klasser i Köpings
pedagogi och Örebro högre allm. läroverk
avlade S. mogenhetsex. i Göteborg
1903. Han inskrevs följ, år vid
Uppsala univ. och blev där fil. kand. 1905,
fil. lic. 1907, efter disp. docent i kemi
s. å. och fil. dr 1908. Ären 1905—09
var han amanuens vid kemiska
institutionen i Uppsala, och 1909—12
hade han förordnande att föreläsa i
fysikalisk kemi samt leda
laborationsövningar. Han var prof, i fysikalisk
kemi i Uppsala 1912—49 och är chef
för Gustaf Werners inst. för kärnkemi
där sedan 1949. S. har företagit resor
till flertalet europeiska länder samt
till Förenta staterna, Kanada och
Sydamerika. Under sex månader 1923
vistades han i Wisconsin, där han
föreläste vid dess univ. S. är led. av
ett stort antal in- och utländska lärda
samfund; bl. a. invaldes han i Vet.
akad. 1913, Ing. vet. akad. 1941 och
Krigsvet. akad. 1946 samt Royal
So-ciety i London 1944. Sedan 1925 är
han led. av Vet. akad:s
nobelkommitté för kemi. Han blev med.
heders-dr i Uppsala 1932 och teknologie
he-dersdr i Stockholm 1944 samt är
he-dersdr vid Groningens, Wisconsins,
Harvards, Oxfords, Delawares och
Sorbonnes univ. Är. 1926 erhöll han
nobelpriset i kemi för sina arbeten
rörande dispersa system, och han har
dessutom erhållit flera vetenskapliga
belöningar ss. John Ericssonmedaljen
1942, Vet. akad:s Berzeliusmedalj i
guld 1944 och Franklininstitutets
medalj 1949. Sedan 1946 är han led. av
Atomkommittén och sedan 1947
styr.-led. i ab. Atomenergi. — Efter avlagd
kandidatex. i sept. 1905 började S.
sina forskningar över kolloider och
kunde redan i början av nov.
publicera resultat av sin metod att
framställa metallkolloider på elektrisk väg.
Med genialisk skarpblick fortsatte han
sina arbeten; hans drsavh. ”Studien
zur Lehre von den kolloiden
Lösungen” är ett epokgörande verk.
Un
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
