Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sunnerdahl, Magna - Suremain, Charles Jean Baptiste de - 1. Svab, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Suremain
340
Svab
Magna Sunnerdahl.
Emil Peter S. och Hedda Ulrika
Francke. —- S. genomgick Ählinska
skolan i Stockholm. Är 1908 ärvde
hon efter sin far, som ägde
pappers-grossistfirman J. Lind, en mycket stor
förmögenhet, av vilken hon s. å.
donerade fyra mill. kr., avsedda att
komma skötsam ungdom till godo.
För avkastningen av dessa pengar
driver Stiftelsen Sunnerdahls
praktiska ungdomsskolor på landet sedan
1911 Sunnerdahlska hemskolan på
Säbyholm, Bro och Låssa skn,
Uppsala län. Denna internatskola är
avsedd för folkskolebarn från
Stockholm, som under tre—fyra år få gratis
uppehälle samt teoretisk och praktisk
undervisning. Stiftelsen ledes av en
av K. M:t utsedd styr. Genom
donationer till Stockholms stad 1914,
1928 och 1935 möjliggjorde S.
uppförandet av fem bostadshus å
Södermalm i Stockholm, där bostäder mot
rimliga hyror upplåtas huvudsakligen
åt barnrika arbetarfamiljer. Vidare
donerade hon på förslag’ av Verner
von Heidenstam 500 000 kr. till Sv.
akad. 1913 för inköp av Börshuset i
Stockholm. S. bekostade Seglora
kyrkas flyttning från Västergötland och
dess återuppförande på Skansen 1916
—17. Stora belopp skänkte hon även
till Sv. cancerfören., Fören. för
välgörenhetens ordnande m. fl. Hon
främjade på många sätt, ofta i det
tysta, sina stora humanitära och
kulturella intressen. S. var av naturen
en barnsligt livsglad människa med
relativt små anspråk för egen del.
Hon reste ofta och gärna utomlands.
Är 1924 erhöll hon Illis quorum.
— Ogift. T. M.
Suremain, Charles Jean
Baptisted e, arméofficer, f. 9 okt.
1762 i Auxonne, f 24 sept. 1835 i
Dijon. ■—■ S., som tillhörde en adlig
familj från Bourgogne, tjänstgjorde
från 1780 i det franska artilleriet och
avancerade där till kapten vid första
artillerireg. Han emigrerade våren
1792 till Tyskland och tjänstgjorde
en tid i prinsens av Condé armé men
sökte sig 1794 till Sverige, där han
blev guvernör hos familjen De Geer
på Finspång. Hösten s. å. trädde han
i sv. militärtjänst som kapten vid
ridande artilleriet. S. kom i hög gunst
hos hertig Karl och utnämndes 1795
till major samt lärare i artilleri- och
fortifikationslära hos den unge Gustav
IV Adolf. S., som från 1797
tjänstgjorde vid generalstaben, var en
omtyckt sällskapsmänniska och deltog
flitigt i hertigparets hovliv på
Ro-sersberg. Han var med i 1808—09
års finska krig som överstelöjtnant
och adjutant hos Klingspor och senare
hos Adlercreutz, till vilken han
trädde i nära vänskap. Han utmärkte sig
i slagen vid Sikajoki och Oravais, där
han sårades, och utnämndes 1809 till
överste. Han deltog i revolutionen 13
mars s. å. och sändes av Adlercreutz
att underrätta hertigen om
tronvälv-ningen. Han omhändertog konungen
efter dennes arrestering och skyddade
Charles Jean Baptiste de Suremain. Gravyr
av H. Chauvet.
honom för närgångenhet. Samma
månad skickades han till Frankrike
för att utforska Napoleons avsikter
mot Sverige men blev ej mottagen
av denne. S., som efter återkomsten
till Sverige utnämndes till hertigens
generaladjutant, sändes efter
kungavalet i juni s. å. som Karl XIII:s
hemliga ombud till den franske
kejsaren. Han kvarstannade i Paris till maj
1810 och fick där bekräftelse på att
Napoleon inte ämnade hjälpa Sverige.
S., som efter återkomsten till
Stockholm deltog i kronprinsens begravning
och förgäves sökte förhindra det
Fersenska mordet, befordrades 1812
till generalinspektör över artilleriet
och blev följ, år generalmajor och
chef för det sv. artilleriet vid den
tyska nordarmén. Han slapp på egen
begäran att strida på fransk mark,
kvarstannade som kommendant i
Ly-beck och deltog i 1814 års norska
fälttåg, varvid han skickligt ledde
be
lägringen av Fredrikshald. S. erhöll
efter freden tillstånd att bege sig på
en studieresa till Tyskland och
Frankrike men blev under sin frånvaro
föremål för intriger bl. a. av överste
Car-dell och begärde till följd av
kronprinsens misstänksamhet att få lämna
sin tjänst i april 1815. Han erhöll
generallöjtnants avsked och trädde
efter hemkomsten i fransk krigstjänst,
där han fick behålla denna rang. År
1817 tog han avsked ur armén och
slog sig ner i Dijon. — S. var en
tapper och skicklig officer och
omtyckt av sina underordnade för sin
redbarhet och trofasthet. Hans
memoarer, ”La Suède sous la
Républi-que et la première Empire” (1902)
äro övers, till svenska under titeln
”Generallöjtnant de S:s minnen från
hans anställning i sv. tjänst 1794—
1815” (1902) och äro av stort värde
på grund av sin exakthet och
opartiskhet. ■— Gift efter 1817 med
änkan efter franske generalen J. B. Éblé.
—• Litt.: L. Wahlström, ”Fransk
emigrant och sv. artillerichef” (i
”Gustavianska studier” 1914). A. Äg
1. Svab, A n d e r s Antonsson,
bergverksledare, f. 7 dec. 1681 i
Falun, f 2 juni 1731 i Stockholm.
Föräldrar: vågbokhållaren och
bergsrådmannen Anton S. och Helena Bergia.
— S., som inskrevs vid Uppsala univ.
1693, vände sig i enlighet med
familjens traditioner tidigt till
bergsmanna-banan, blev 1702 auskultant i
Bergskollegium och disputerade 1704 i
Uppsala på en avh. i sv.
bergslag’-farenhet. År 1709 reste han på
offentligt uppdrag utrikes tills, med
kollegan Nat. Ekman, besökte gruvor,
hyttor, manufakturer m. m. i
Tyskland, Böhmen, Frankrike, Holland
och England samt återvände först
1713. S. var 1714—30 bergmästare
vid Stora Kopparberget, blev
dessutom assessor i Bergskollegium 1716
och bergsråd 1730. Han adlades 1719.
Anders Svab. Kopia efter målning av
D. von Krafft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
