Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Stobæus, Kilian - 5. Stobæus, Nils - 6. Stobæus, Kilian - Stobée, Lorentz Christoffer, krigare, politiker, se s. 243 - 1. Stockenström, Erik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stobæus
245
Stockenström
förde föreläsningar i sv. historia,
undervisade i källforskning, antikviteter
och numismatik. Till hans
naturvetenskapliga lärjungar hörde Linné
och Rosén von Rosenstein, till de
humanistiska Lagerbring. Som forskare
var S. en skarpsynt och kritisk
empi-riker med många forskningsobjekt.
Utom åt urkund sutgivning,
hembygds-forskning, numismatik och
paleontologi ägnade han sig med stort
intresse åt arkeologin, för vilken hans
insats var av banbrytande betydelse.
Med vetenskaplig framsynthet
tillämpade han komparativa metoder på
den arkeologiska forskningen. Han
var t. ex. en av dem som framhöllo
flintredskapens förekomst före
järnredskapen. De viktigaste av hans
skrifter utgåvos 1752—53 i Danzig med
titeln ”Kiliani Stobæi opuscula . ..”.
Otryckta skrifter finnas i Lunds
univ.-bibl. —• S. är det lokala sv.
museiväsendets grundläggare. År 1735
skänkte han ett kuriositetskabinett till
Lunds univ., som under namnet
Museum Stobæanum blev en stor
lundensisk attraktion. Samlingen
skingrades i början av 1800-talet, men i
Lunds univ:s hist. mus. har man på
senare tid sökt rekonstituera den. S:s
stora myntsamling inköptes 1745 av
univ. och utgör grunden för univ:s
mynt- och medaljkabinett. Som
personlighet var S. sällsynt sympatisk,
aktad och vördad. En byst av honom,
utförd av W. Runeberg, restes 1906
i Lund. ■— Gift 1725 med Florentina
Schubert. — Litt.: C. M. Furst, ”K.
S. d. ä. och hans brefväxling” (ny
följd, 2:2, 1907); B. Hildebrand,
”Om K. S. och hans samlingar”
(Meddelanden från Lunds univ:s
hist. mus. i Humanistiska
vetenskapssamfundets i Lund årsberättelse 1933
—34, 7, 1934); G. Regnéll, ”On the
Position of Paleontology and
Historic-al Geology in Sweden before 1800”
(i Arkiv för mineralogi och geologi,
1:1, 1949). B. H-d
5. Stobæus, Niklas (N i l s),
klassisk filolog, f. 20 okt. 1694 i Lund,
t 7 dec. 1754 därstädes. Son till S. 1
i hans andra gifte. — Efter studier i
Lund blev S. 1714 amanuens vid
univ.-bibl. där och tjänstgjorde efter
faderns död s. å. som bibliotekarie till
1716. Efter några års vistelse i
Stockholm, varunder han antogs som
lega-tionssekr. vid en tillärnad beskickning
till Konstantinopel, vilken emellertid
inställdes, återvände han till Lund
och förordnades 1723 till docent inom
filosofiska fakulteten samt
befordrades 1729 till akademisekr., vilken
befattning han sedan 1726 på
förordnande upprätthållit. Från 1735 till
sin död innehade han professuren i
romersk vältalighet och poesi. ■—■ S.
författade talrika poem på latin.
svenska och danska, bl. a. en satir
över amiralen Tordenskiold. -— Gift
1729 med Maria Ingelström. T. M.
6. Stobæus, K il i an, läkare,
gynekolog, f. 3 jan. 1717 i Malmö, f
11 mars 1792 i Lund. Son till S. 2
i hans andra gifte. —■ S. blev student
i Lund 1734, prosektor i anatomi där
1743, stadsfysikus i Malmö 1744 och
med. dr i Lund 1745. Efter studier
i obstetrik i Tyskland s. å. blev han
även intendent vid Ramlösa brunn
och 1757 provinsialläkare i
Kristianstad samt fick 1775 prof:s namn och
värdighet. Han erhöll 1778 den
nyinrättade posten som
barnmorskelä-rare i Skåne och blev 1783 prof, i
obstetrik vid Lunds univ.; sistn.
befattning innehade han till sin död. Är
1786 var han univ:s rektor. ■— S. var
högt ansedd både som läkare och
lärare. Han utbildade ett stort antal
barnmorskor, blev pionjär för
koppympningen i Skåne och inrättade
1769 Björkekulla hälsobrunn i
Verums skn, Kristianst. län. — Gift 1)
Kilian Stobæus (2). Målning (detalj) av M. D.
Roth 1786 (Lunds universitet).
1745 med Catharina Elisabeth
Quen-sel, f 1750; 2) 1759 med Margareta
Catharina Hasselin. P. H. T.
Stobée, Lorentz C h r i s t o
f-f e r, krigare, politiker, se s. 243.
1. Stockenström, Erik von,
före adlandet Stockenström, greve,
ämbetsman, politiker, f. 9 april 1703
i Örebro, f 23 febr. 1790 i Stockholm.
Föräldrar: bergmästaren Erik S. och
Emerentia Rokes. — Efter studier i
Uppsala, vilka huvudsakligen
ägnades kemi och bergshantering,
inträdde S. som auskultant i Bergskollegium
1723 och blev där e. o. notarie 1726.
År 1730 blev han geschworner i Stora
Kopparberg. Han studerade
bergshanteringen i Norge 1733 och tills,
med Anton (von) Swab i England
och på kontinenten 1734—36,
varefter han tills, med denne avgav en
Erik von Stockenström. Målning av
J. Björck efter G. Lundberg.
berättelse om de europeiska
kopparverken. Han började 1737 tills, med
Anton Swab och J. Alströmer
exploaterandet av stenkolsfyndigheterna i
Boserup utanför Hälsingborg. Är 1738
utnämndes han till bergmästare i
Södermanlands, Östergötlands och
Smålands bergslager, 1747 blev han
assessor i Bergskollegium, och 1749 blev
han revisionssekr. S. var delägare i
Hällefors silververk och Vedevågs
bruk i Västmanland och var en av
dem som 1744—47 arbetade för
tillkomsten av Jernkontoret; han var
fullmäktig där 1747—67. År 1749
medverkade han till Hällefors’
utbyggnad till stål- och manufakturverk. Ss.
industriman föll det sig naturligt att
S. sökte sitt politiska hemvist bland
hattarna, som på sitt program upptogo
ett kraftigt statligt stöd åt den unga
sv. industrin. Från 1755 framträdde
S. bland de ledande hattpolitikerna
och tillhörde under riksdagarna 1755
•—56, 1760—62 och 1769 sekreta
utskottet. Han var justitiekansler 1758
—69 och riksråd 1769—89. Han
adlades 1751, blev friherre 1770 och
greve 1771. Är 1740 blev han led. av
Vet. akad., och 1769 blev han
sera-fimerriddare. ■—• S. tillhörde den
moderata grupp inom hattpartiet, som
1762 motsatte sig ett fullföljande av
den förda krigspolitiken. Från sistn.
år arbetade han på ett närmande
mellan hovet och hattarna, vilket
ytterligare aktualiserades efter
mössornas seger 1765. S. var ej främmande
för projektet att genom en
statsvälv-ning skaffa konungen ökad makt. Vid
Adolf Fredriks tronavsägelse 1768
ställde sig S. också solidarisk med
denne, och med all sin myndighet
som justitiekansler yrkade han på
ständernas sammankallande. Under
mössregimen strävade han i sitt
juridiska ämbete att bevara
tryckfriheten. På kronprinsens enträgna
uppma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
