Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Sparre, Axel - 7. Sparre, Ebba - 8. Sparre, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sparre
139
Sparre
Axel Sparre. Kopia efter äldre original av
okänd konstnär.
förlänades 1657 med lagmans ränta
i Tio häraders lagsaga. Hans insatser
i rådkammaren höra icke till de
mera framträdande. Närvarande vid
Karl X Gustavs dödsbädd bevittnade
han undertecknandet av konungens
testamente; vid riksdagen i Göteborg
1660 företrädde han den adliga
oppositionen mot testamentets antagande
som norm för förmyndarstyrelsen.
Under förmyndartiden stod han trofast
vid M. G. De la Gardies sida, vilket
förmodligen var den främsta orsaken
till att han, så länge rikskanslern höll
maktens trådar i sina händer, nådde
nya äreställen. Han blev 1664
president i Wismarska tribunalet och
upphöjdes följ, år till överståthållare i
Stockholm. Stockholms rådhus var på
S:s tid ett tummelfält för stridiga
viljor, och S. visade sig helt
oförmögen att bemästra situationen, som
genom hans hänsynslösa och oöverlagda
ingripanden i stället förvärrades. Han
stod i stark motsättning till
majoritetspartiet inom magistraten, vilket
leddes av den kraftfulle
justitieborg-mästaren Olof Thegner. Då genom en
förordning av 1672 Stockholms
förvaltningsorganisation nygestaltades,
fick S. finna sig i att skjutas åt sidan;
han avlägsnades 1673 från
överståt-hållarämbetet och återgick till posten
som president i Wismartribunalet. -—
S:s gärning som överståthållare
fläckades framför allt genom en konflikt
med generalinspektören över tullarna
och accisen Crispin Flygge, som 1670
av slottspersonal överfölls på Norrbro
med hugg och slag. Enligt allm.
uppfattning stod S. bakom dådet, vilket
även hovrätten fann ådagalagt, men
på högsta ort, dit målet förvisades,
fälldes i partiskhetens tecken ett
intetsägande domslut. Reaktionen blev
utomordentligt häftig bland Flygges
lågadliga ståndsbröder vid 1672 års
riksdag, och den tidigare klyftan
mel
lan denna samhällsgrupp och den
härskande högaristokratien vidgades
därigenom än mera. Förtroendet för
S. undergrävdes ytterligare, sedan
det 1673 kommit i dagen, att han
orätt omhänderhaft vissa, till
iordningställande av Karl X Gustavs grav
anslagna medel. — Gift 1) 1645 med
Margareta Oxenstierna af Korsholm
och Wasa, f 1653; 2) 1659 med
Beata Stenbock. C.-F. C.
7. Sparre, Ebba Larsdotter,
friherrinna, hovdam, f. 1626, f 19 mars
1662 i Stockholm. Dotter till S. 4 i
hans första gifte. — S., som var känd
under namnet ”la belle comtesse”,
tillhörde som hovfröken drottning
Kristinas närmaste vänner och
spelade en framträdande roll i tidens
brokiga hovliv ss. deltagare i baletter
och andra förlustelser. Hon
upphöjdes i friherrligt stånd 1647. S. var
en tid förlovad med Bengt
Oxenstierna men bröt med denne och gifte sig
Ebba Sparre. Teckning (kopia} av
B. V. Woblfahrt.
1653 —• enligt en uppgift under
drottning Kristinas påtryckningar —
med riksrådet och generalen greve
Jacob Casimir De la Gardie (bd 2 s.
236). Ännu under sin Romvistelse
förde drottning Kristina
korrespondens med S. B. B-é
8. Sparre, A x e l Axelsson, greve,
fältmarskalk, f. 9 jan. 1652 i Visby,
f 31 maj 1728 på sin egendom
Brokind, Vårdsnäs skn, Östergötl. län.
Son till S. 6 i hans första gifte.
—-S. blev student i Uppsala 1662 och
volontär vid Livgardet 1671, trädde
följ, år i holländsk krigstjänst och
deltog bl. a. i slaget vid Sennef 1674.
Han återkallades s. å. och utnämndes
till kapten vid fältmarskalken
Henrik Horns infanterireg. i Stade. Efter
Stades kapitulation 1676 begav han
sig över Livland till Åbo, därifrån
över isen till Stockholm och vidare
till armén i Skåne, där han 1677
till
trädde en kaptenstj änst vid Livgardet
och var med i slaget vid Landskrona.
Han blev s. å. överstelöjtnant vid
Närke-Värmlands reg. och deltog följ,
år i försvaret av Bohuslän. Vid 1697
års riksdag var S. livligt verksam för
Karl XII:s myndigförklarande. Två
år senare befordrades han till överste
för Västmanlands reg., anlände i dec.
1700 till den sv. armén i Livland och
deltog under de följ, åren i Karl
XII :s fälttåg. Han utmärkte sig i
slagen vid Düna och Kliszow och i
talrika skärmytslingar, befordrades
1705 till generalmajor och hade stor
andel i segern vid Fraustadt följ. år.
I slaget vid Poltava 1709 anförde han
med lysande tapperhet en av de fyra
infanterikolonnerna. Han följde Karl
XII på flykten till Turkiet,
befordrades 1710 till generallöjtnant och
förde efter kalabaliken i Bender 1713
befälet över den sv. styrkan där, sedan
konungen bortförts i fångenskap. S.
utförde därvid ett omfattande arbete
på att utlösa de fångna svenskarna
och skaffa underhåll åt trupperna
samt åt konung Stanislaw och dennes
följe, varvid han ofta fick upplåna
medel mot sin personliga borgen. Han
utnämndes 1713 till general av
infanteriet och beordrades följ, år att
föra befälet över de från Turkiet
hemtågande trupperna, vilka åtföljdes
av en mängd turkiska fordringsägare.
Anländ till hannoverska gränsen
våren 1715 fick han konungens tillstånd
att för botandet av sin gikt bege sig
till de varma baden i Aachen och var
från 1716 ackrediterad som envoyé
extraordinaire hos lantgreven av
Hes-sen-Kassel. År 1717 avreste han i
särskilt uppdrag till konung Stanislaw
i Zweibrücken och återkom hem först
1719. S. var anhängare av det
hes-siska huset och verkade energiskt för
Fredriks val till konung 1720. Han
upphöjdes s. å. i grevligt stånd och
Axel Sparre. Målning (detalj) av
D. Richter d. ä. (Gripsholm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
