Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommar, Magnus - Sommarin, Emil - 1. Sommelius, Gustaf Lorenz - 2. Sommelius, Malte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommarin
124
Sommelius
des han till domprost i Strängnäs.
Tills, med Erik Svensson verkade S. i
Rom som Sten Sture d. y:s ombud vid
påvestolen och lyckades utverka ett
påvebrev mot Gustav Trolle, riktat
till det sv. prästerskapet. Ett försök
att utverka Sten Stures kröning till sv.
monark genom en påvlig legat
misslyckades däremot. Är 1522 valdes S.
till biskop i Strängnäs och intog följ,
år sin plats i rådet. Av Gustav Vasa
fick han Tynnelsö slott. I
kyrkomännens interna rådslag före Västerås
riksdag 1527 förordade S., i
opposition mot Brasks konsekventa
mot-ståndslinje, eftergifter mot konungen
på det ekonomiska området med
fasthållande vid den gamla tron och
kulten, och i den avgörande slutkrisen
sprängde han det kyrkliga motståndet
mot konungen. Vid den följ,
ekonomiska uppgörelsen med biskoparna
drabbades S. lindrigast av alla. På
kyrkomötet i Örebro 1529 stred S.
tills, med skarabiskopen Sven Jacobi
för den reformistiska katolicismens
medelväg. Tills, med Peder Månsson
uppsatte han 1530 inför
uppsalateologen Peder Galle en hemlig
protestskrivelse mot lutherdomen och
rådande kyrkliga förhållanden; de
förklarade den förestående
ärkebiskops-invigningen för ogiltig och avlade en
ed om lydnad mot påven. I denna
anda bearbetade de också de övriga
biskoparna. •— S. var den siste
fungerande av biskoparna från tiden för
Gustav Vasas trontillträde. Hans
förhållande till konungen var länge i
huvudsak gott, men 1536 drabbades
han av konungens onåd, ej utan skäl
misstänkt för förbindelse med en
sammansvärjning i Stockholm. Han
avsattes och fängslades. Frigiven följ,
år var han sedan bosatt i Krokeks
utrymda kloster, som han erhöll i
för-läning. O. H.
Sommarin, Emil Fritiof Knut,
nationalekonom, f. 13 jan. 1874 i
Malmö. Föräldrar:
vagnmakarmästa-ren Nils Svensson S. och Kristina
Maria Larsson. — Efter mogenhetsex.
i Malmö 1891 blev S. fil. kand. 1893,
fil. lic. i nordiska och germanska språk
1899 samt i nationalekonomi och
finansvetenskap 1907, fil. dr 1908 (på
avh. ”Bidrag till kännedom om
arbetareförhållanden vid svenska
bergverk och bruk i äldre tid till omkring
år 1720”) samt jur. kand. 1913, allt
i Lund. Är 1909 blev han docent i
nationalekonomi vid Lunds univ. Han
var medarb. i redaktionen av Sv.
akad:s ordbok 1900—10 och lärare
i nationalekonomi,
ekonomilagfaren-het och kommunalrätt vid Alnarps
lantbruksinst. 1911—19. Sistn. år
utnämndes han till prof, i
nationalekonomi och finansrätt vid Lunds
univ., 1939 blev han emeritus. S. har
Emil Sommarin.
även utövat en omfattande
populärvetenskaplig föreläsningsverksamhet.
— S. har företagit omfattande
utländska studieresor, bl. a. till Greifswald,
Leipzig, Oxford, Bryssel och London,
men sina bestämmande vetenskapliga
intryck har han mottagit av Knut
Wicksell. Starkt intresserad av
praktisk nationalekonomi har S. tillhört
1917 och 1924 års bankkommittéer
(vilkas utlåtanden han delvis
utformat), 1920 års finanssakkunniga samt
1920 och 1935 års
sparbankssakkun-niga. Bland S:s skrifter märkas ”Om
arbetslöshet och
arbetslöshetsförsäkring” (1909) ”Vår ekonomi och
politik” (1912; belönad med Arnbergska
priset), ”Syndikalismen” (1915),
”Ekonomilära” (1—2, 1915—16),
”Det skånska jordbrukets ekonomiska
utveckling 1801—1914” (1—3, 1917
—39), ”Folkhushållningsvetenskap
och jordbruksekonomi” (1930),
”Befolkningsfrågan och jordbruket”
(1935), samt en historik över sv.
spar-banksväsen, uppdelad på volymerna
”Grundläggningen av vårt
sparbanks-väsen” (1940), ”Vårt sparbanksväsen
1834—1892” (1942) och ”Vårt
sparbanksväsen 1893—1945” (1945).
Dessutom har S. gjort en värdefull
insats genom att utge en förkortad
övers, av Adam Smiths ”Wealth of
Nations” (”En undersökning av
folkens välstånd, dess natur och
orsaker”, 1—2, 1909—11). Livligt
intresserad i den skånska
arbetarrörelsen representerade han
arbetarpartiet i Lunds stadsfullmäktige och
Malmöh. läns landsting 1910—12,
dock utan att inträda i någon
par-tiavd. Minnen från sin radikala
studenttid har han samlat i boken
”Studenter och arbetare” (1947). S. blev
led. av Humanistiska
vetenskapssamfundet i Lund 1920 och
avLantbruks-akad. 1926. -— Gift 1901 med Anna
Lindberg. Ldn
1. Sommelius, Gu st af Lorenz,
arméofficer, skald, f. 19 okt. 1811
i Mörrums skn, Blek, län, f 5 juni
1848 på Sundeved nära Dybböl,
Danmark. Föräldrar: kyrkoherden Johan
Reinhold S. och Carolina Gustafva
Trägårdh. — S. blev student i Lund
1829 och studerade några år juridik
där. Han slog emellertid om,
genomgick Krigsskolan på Karlberg och
inträdde 1834 vid Älvsbprgs reg., där
han 1837—48 var löjtnant. Är 1839
började han publicera dikter i pressen
och under 1840-talet, då han tidvis,
vistades i Stockholm, förekommer
hans pseud. Beppo, Quodlibet,
Dul-camara m. fl. flitigt i bl. a.
Aftonbladet, Freja och Göteborgs
Handels-och Sjöfarts-Tidn. Är 1846 utkom
diktsamlingarna ”Vallmoknoppar,
plockade på steppen af Beppo” och
”Silhouetter, klippta i papp, samlade
af doktor Dulcamara”. Hans samlade
dikter utgavs 1867 av C. Eichhorn.
Är 1848 tog S. avsked ur sv. tjänst.
Efter en resa till Frankrike uppehöll
han sig i Köpenhamn, då dansk-tyska
kriget utbröt. Han enrollerade sig
omedelbart i danska armén och blev
premiärlöjtnant vid femte danska
linjebataljonen; efter tre dagars
strider stupade han. ■— S. led under ett
olyckligt påbrå — fadern skildras som
inskränkt, excentrisk och i flera
avseenden olämplig som präst — och hans
liv blev disharmoniskt, präglat av
bristande själslig jämvikt och ängslig
sårbarhet. Därtill kom att han ständigt
plågades av ekonomiska bekymmer.
Som officer gjorde han sig skydd och
illa omtyckt, av soldaterna för sitt
översitteri, av de överordnade för sin
aggressivitet. Överhuvudtaget stod
han i skarp opposition till all överhet,
kanske främst den prästerliga. Han
deltog i den politiska oppositionen
med några tendensdikter i
Aftonbladet rörande tryckfriheten, men var ej
på långt när så politiskt engagerad
som många andra samtida skalder och
greps heller aldrig av den
skandina-vistiska sångaryran. I bombastiska
dikter skrivna i hetsig rytm och ej
helt utan stilistisk fyndighet
förhärligar han krigarens yrke, hyllar den
hänsynslöse äventyraren, frossar i
gräsligheter och spottar ut sitt förakt
för vekheten och borgerligheten. Hans
poetiska förebild var Byron. I
samlingen ”Silhouetter” öste han
giftigheter och sarkasmer över invånarna
i sin garnisonsstad Borås, varefter
den allm. oviljan mot honom drev
honom från staden. — Ogift. — Litt.:
C. Bååth-Holmberg, ” ’Frihetens
sångar-ätt’ i Sverige på 1840-talet”
(1889); O. Holmberg, "Litterärt”
(1924). Abg
.*2. Sommelius, M a 11 e Johan
Theodor, bank- och industriman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
