Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Skytte, Carl Gustaf - Skyttenhielm, Henning - Skånberg, se även Schonberg - Skånberg, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skyttenhielm
95
Skånberg
Carl Gustaf Skytte. Målning av okänd
konstnär.
vid överste Broddes reg., bevistade
även de följ, årens fälttåg men
återvände till Sverige vid krigsutbrottet
1675. Där tjänstgjorde han först som
generaladjutant hos konungen vid
armén mot Norge men blev 1676
överstelöjtnant vid Kronobergs reg.
samt deltog till fredsslutet 1679 i
striderna i Skåne. S., som 1677 blev
överste för ett värvat reg. dragoner,
utnämndes 1679 till kommendant i
Kristianstad och deltog 1680 i Johan
Gyllenstiernas ambassad till
Köpenhamn. Följ, år transporterades han
till kommendant i Landskrona, men
då hans reg. 1682 sammanslogs med
Livreg. till fot, blev S. tjänstlös och
kom icke att tillträda någon ny
befattning förrän 1697. Orsaken
härtill är obekant; enligt S:s egen
uppgift motarbetades han kraftigt av
skånske generalguvernören Rutger von
Ascheberg. — År 1697 utnämndes S.
till kommendant i Dorpat och överste
för ett värvat livländskt infanterireg.
S. arbetade energiskt på att förstärka
Dorpats fästning och försvarade den
under kriget med stor tapperhet mot
ryska angrepp. Sedan han 1703
besegrat en överlägsen rysk styrka vid
Wimarski, blev Dorpat emellertid
följ, år inneslutet av ryssarna, och
efter hjältemodig strid måste S.
kapitulera. Trots löfte om fritt avtåg
kvarhölls S. en längre tid i rysk
fångenskap, innan han frigavs. S.,
som 1706 utnämndes till generalmajor
av infanteriet, deltog även i
fortsättningen i Baltikums försvar. Är 1708
låg han i Kurland med ett värvat
reg., med vilket han 1709 sändes till
Litauen; s. å. utnämndes han till
viceguvernör i Riga. Efter att ha
befordrats till viceguvernör i Skåne,
över
reste S. i aug. s. å. till denna provins
och fick där till främsta uppgift att
leda Malmös försvar mot de danska
trupperna. Han utnämndes 1710 till
generallöjtnant, avgick 1711 som
viceguvernör och fick s. å. uppdrag
att utskriva ett reg., det s. k. Östra
skånska reg., vars chef han blev 1712.
S. upphöjdes 1715 i friherrligt stånd,
var med bland dem som s. å.
uppvaktade konungen vid dennes ankomst
till Ystad och utnämndes följ, år till
guvernör i Skåne och general av
infanteriet. Han förordnades 1717 att
deltaga i den skånska
indelningskom-missionen men insjuknade i kallbrand
och avled kort efteråt. ■—• S. var en
di ärv och skicklig militär och en
nitisk kungatjänare men kom ofta i
strid med sina överordnade på grund
av sitt egenmäktiga uppträdande.
Han var mycket mån om sina
soldater och tillvann sig med sitt
frejdiga humör även civilbefolkningens
förtroende. — S:s berättelse om
Dorpats belägring 1704 är tr. i
Karolinska krigares dagböcker (11, 1916).
—■ Gift med Anna Catharina Ulfeldt.
A. Åg
Skyttenhielm, Henning, före
adlandet Schütte (vilket namn han
själv även efter adlandet använde),
biskop, f. 12 okt. 1620 i Nyköping, f
31 dec. 1707 i Kalmar. Föräldrar:
handelsmannen Henning Nilsson
Schütte och Engel Danckuiardt. Om
S:s släkt se Skytte, ätter, s. 92. —
S. gick i tyska församlingens skola i
Stockholm, inskrevs 1633 vid univ. i
Dorpat och 1638 vid univ. i Uppsala
samt blev 1646 fil. mag. där. Med
ett årligt understöd av 200 rdr från
drottning Kristina begav han sig s. å.
på utrikes resor och studerade bl. a. i
Rostock, Wittenberg, Leipzig och
Paris. Efter hemkomsten 1652 blev
han arvprinsen Karl Gustavs
hovpredikant, prästvigdes s. å. och utnämn-
Henning Skyttenhielm. Miniatyr av okänd
konstnär.
des 1654 efter dennes trontillträde
till k. hovpredikant. Han stod i hög
gunst hos konungen, blev 1655 preses
i fältkonsistoriet och deltog i de
polska och danska fälttågen. Efter
Roskil-defreden 1658 utnämndes han till
superintendent i Trondhjem men
återvände s. å. till Sverige, sedan
danskarna återtagit staden och S. avslagit
deras anbud att kvarstanna i sin
befattning. S. var därefter tjänstlös till 1660,
då han blev superintendent i Kalmar
stift. Han adlades 1668 under namnet
S. och fick biskops titel 1678, då
superintendentian upphöjdes till
bis-kopsdöme. Under sin tid som
superintendent och biskop utförde han ett
nitiskt arbete på bl. a. skolväsendets
höjande, och på hans förslag inköpte
Karl XI ett stenhus i Kalmar, i vilket
både trivialskolan och gymnasiet
inrymdes. Är 1682 invigde S. Kalmar
domkyrka, som fullbordades under
hans tid. S. promoverades
(frånvarande) 1693 till teol. dr vid
jubelfesten i Uppsala. Han slöt själv sin
adliga ätt. •—■ Gift 1655 med Anna
Lindeberg. A. Äg
Skånberg, se även Schonberg.
Skånberg, Carl Emmerick,
målare, f. 12 juni 1850 i Norrköping,
t 24 jan. 1883 i Stockholm. Son till
tjänsteflickan Emma Christina
Hallbom. — S. kom i femtonårsåldern
till Stockholm, där han började som
lackerarlärling och skyltmålare. Är
1869 inskrevs han i Slöjdskolan i
Stockholm (nuv. Konstfackskolan)
och 1871 vid Konstakad. I januari
1875 for han till Paris, och de följ,
åren tillbringade han (med undantag
för kortare besök i hemlandet) i
Frankrike och Holland. Åren 1881—
82 vistades S. i Italien, främst på
Sicilien, i Venedig och i Rom. Hösten
sistn. år återvände han till Sverige.
—• Under akademitiden målade S.
huvudsakligen gatumotiv och
land-skapsstudier. I de förstnämnda kan
man se en utveckling från ett
topografiskt noggrant återgivande mot ett
valörrikare färgstudium. Inom
landskapet odlade han stämningsbilder,
månskensmotiv o. dyl., och A.
Wahlbergs inflytande är där märkbart.
Genom denne och Olof Hermelin kom
S. att ta intryck av det franska
fri-luftsmåleriet. ”Motiv från
Fontaine-bleauskogen” (1876) kan betecknas
som hans genombrottsverk; med sin
kraftfulla kolorism är den ett av den
sv. naturalismens första dokument. S.
å. målade han ”Hemvändande
fiskeflotta”. I studier till denna och andra
mindre arbeten spåras intryck från
Courbet, och i småstycken med motiv
t. ex. från Montmartre möter man en
finstämd, harmonisk kolorism i
mättade färger. De vid holländska kusten
tillkomna motiven (”Från Dordrechts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
