Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Skogman, Carl David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skogman
87
Skogman
näringarna successivt lossas. Ss. sekr.
i 1817 års finanskommitté
medverkade han till diskontfrågans lösning. På
befallning författade han 1818 en
broschyr om engelska och skotska
sparbanker, vilken jämväl innehöll förslag
till stadgar för en sparbank i
Stockholm. — Omkr. 1820 började liberala
åsikter göra sig gällande i de styrande
kretsarna, och S., som var fördelaktigt
känd av Karl XIV Johan, ansågs
nu mogen för rådgivarställning. I
april 1821 blev han tf. och i mars
1824 ord. statssekr. i Handels- och
finansexp.; på denna post kvarstod
han till 1838. Under sin tid som
statssekr. utarbetade S. personligen alla
viktigare propositioner, tillhörande
hans förvaltningsområde. Särskilt må
nämnas 1828 års statsverksproposition,
genom vilken vårt land för första
gången fick en statsbudget i modern
mening. Vid sidan av sin tjänst
innehade S. ett flertal offentliga
uppdrag. Sålunda var han led. av
Generaltulldirektionen från 1821 till
dess avskaffande 1824, tillhörde den
stora finanskommittén 1822—23 och
redigerade med stöd av Wirséns
åsikter huvuddelen av dess betänkande
samt deltog 1824—25 i den
sv.-norska kommittén ang. Sveriges och
Norges inbördes handelsförhållanden.
Vidare medverkade S. vid
utarbetande av förslag ang. Teknologiska inst:s
organisation 1826 och blev, då inst.
1827 konstituerades, led. av dess styr.,
som han tillhörde i tjugu år, de nio
sista ss. ordf. Efter Wirséns död i dec.
1827 engagerades S. än mer än förut
i utredningar och administrativa
befattningar. Han var led. av två bland
de 1828 förordnade
”styrelseverks-kommittéerna”, av vilka den ena
framlade förslag till ny instruktion
och stat för Kammarrätten, den andra
uppgjorde planer till en effektivare
organisation av Kommerskollegium
och Kontrollverket m. m. I två
repriser, 1829—30 och 1831—32,
uppehöll S. på förordnande överpostdir:s
ämbete: på hans föredragning
genomfördes reformer, innebärande dels
bättre och snabbare kommunikationer,
dels sänkta portosatser. I samband
med myntverkets modernisering
fungerade S. ss. chef för detsamma 1830
—35. S. fick även plats bland de 1833
förordnade kommitterade till en
förbättrad organisation av K. M:ts
kansli. För att S. icke skulle sakna
reträttplats vid avgång ur statsrådet
förordnades han i sept. 1833 att
t. v. förvalta presidentsämbetet i
Kommerskollegium. Denna syssla förde
med sig uppdrag ss. led. av
Tabellkommissionen 1835 och ordf, i
Konvojkommissariatet 1836, vilka
befattningar jämte chefsskapet i
Kommerskollegium S. behöll till sin död.
Carl David Skogman. Målning av G. U. Troili 1855 (Kommerskollegium).
Är 1835 överlämnades åt en
kommitté med S. som ordf, att utreda
frågan om Trollhätte kanals
försättande i ändamålsenligt skick.
Kommitténs arbete ledde till bildande av
ett nytt kanalbolag 1838, som mot
löfte om rikliga bidrag av statsmedel
förband sig att utföra ombyggnaden.
— Frågan om penningväsendets
ordnande stod omkr. 1820 främst på
dagordningen i sv. inrikespolitik.
Konungen och statsrådet hade skilda
åsikter om frågans lösning men voro
ense om att växelkursernas
stabilisering borde vara första steget.
Detta är bakgrunden till de omfattande,
för S. personligen ödesdigra
finanstransaktioner, vari han under
1820-talet invecklades. Åren 1821-—27
bedrev S. s. k. växeloperationer,
huvudsakligen med stöd av kredit hos en
bankirfirma i Hamburg. Genom att allt
efter kursens ställning utbjuda eller
efterfråga utländska växlar sökte han
dämpa fluktuationerna i den sv.
valutans värde. Verksamheten var
anbefalld och gillad av konungen men
leddes med stor självständighet av S.,
som handlade i eget namn. Under de
fyra första åren hade han framgång,
men kostnaderna hopade sig, och på
våren 1826 drabbades landet av
handelskris, okontrollerbar kursstegring
och stora förluster på
växeldragningarna. S. måste för konungen avslöja
ställningen, som var vida sämre, än
denne förmodat. Då man ej ville låta
saken komma till offentligheten, blev
det en svår fråga, varifrån medel
skulle tas för att täcka omkostnader och
förluster. Avvecklingen kom att
beröra snart sagt alla de speciella
fonder, som stodo regeringen till buds.
Till växeloperationernas likvidering
torde under åren 1827—33 ha
utbetalats bidrag på 140 000 rdr
Ham-burger banco. Därtill kommo
ytterligare stora räntekostnader. ”Kabi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
