Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Skjöldebrand, Anders Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skjöldebrand
84
Skjöldebrand
Anders Fredrik Skjöldebrand.
Målning av P. Krafft d. y.
”konstitution först, kung sedan”. Han
insattes därpå i konstitutionsutskottet.
S. å. utsågs han att jämte C. von
Ste-dingk (vilken enligt mångas mening
var alltför konservativ och behövde
en ur radikal synpunkt pålitlig
medarbetare) vara sv. underhandlare med
ryssarna i Fredrikshamn.
Förhandlingarna fördes icke utan kraft från
de båda sv. underhandlarnas sida,
men utgångsläget var dåligt och
stödet från Stockholm svagt, varför
endast smärre lindringar i
fredsvillkoren uppnåddes. Med sorg i hjärtat
undertecknade S. fördraget den 17
sept. Vid samma tid befordrades han
till generalmajor. I dec. 1809
kommenderades han att föra den avsatta
kungafamiljen från Gripsholm till
Baden, ett uppdrag som han utförde
på ett finkänsligt sätt. I samband
med denna resa besökte han även
Paris och hade företräde hos
Napoleon. Kort efter S:s återkomst till
Stockholm inträffade det Fersenska
mordet den 20 juni 1810, och samma
dag förordnades S. till överståthållare
i stället för den svage Klingspor; han
ingrep med en viss kraft och deltog
personligen i aktionen mot
orosma-karna. Som rådgivare anlitade han
C. A. Grevesmöhlen, för vilket han
blev mycket klandrad. Han kvarstod
som överståthållare till 1812 (samma
tid var han dir. för K. teatern) och
blev generallöjtnant 1813. S:s
kunskap om ryska förhållanden
utnyttjades under 1813 års tyska
fälttåg, då han av Karl Johan sändes
till tsar Alexander med de förslag,
som sedan dryftades vid mötet i
Trachenberg. Han tjänstgjorde
därefter som chef för
kavalleridivisionen, vilken 7 dec. vann den vackra
segern vid Bornhöft i Holstein tack
vare en väl genomförd kavallerichock
mot numerärt mycket överlägsna
danska infanteristyrkor. Under 1814
års belgiska fälttåg sändes S. åter
till tsaren men föll före
framkom
sten i fransk fångenskap, dock blott
för en kort tid. Under det norska
fälttåget s. å. var han ånyo chef
för kavalleridivisionen och
undertecknade jämte M. Björnstjerna
konventionen i Moss 14 aug. Hans sålunda
förvärvade meriter öppnade vägen till
samhällets högsta utmärkelser: han
blev friherre 1814, statsråd 1815,
se-rafimerriddare 1817, greve 1819,
general 1820 och en av rikets herrar
1822. Någon mot de höga titlarna
svarande politisk roll spelade han
dock ej. Ur statsrådet tvangs han att
avgå 1828. •— S. var även verksam
som förf., kompositör och tecknare.
Hans litterära arbeten äro typiska
produkter av tidens sentimentala och
skräckromantiska strömningar;
särskilt kan nämnas skräckdramat
”Herman von Unna” (1795). S.
behandlade även historiska ämnen, bl. a. i
”Batailles de Charles X Gustave”
(1806). Om geografiska intressen
vittnar hans resa till Nordkap 1799
i sällskap med italienaren Acerbi; S.
skildrade sina upplevelser i
gravyrverket ”Voyage pittoresque au Cap du
Nord” (1801—02). — Sin största
insats gjorde S. som militär. Han var
en sällsynt nitisk och plikttrogen chef
samt därtill en god kavallerist. Hans
marina kunnande var också något för
en arméofficer ovanligt. Mindre
lyckad var han som politiker. Han
saknade blick för större sammanhang
och förleddes ofta till impulsiva och
oöverlagda handlingar. Hans
antagonist H. Järta har träffande
karakteriserat honom som ”egentligen artist,
lätt vilseförd och otjänlig till all
verksamhet såsom statsman”. Det
artistiska draget hos S. var över huvud
starkt framträdande, ehuru han ej
blev mer än en mångsidigt begåvad
dilettant. Över hans person låg något
romantiskt, som särskilt tycks ha
slagit an på det andra könet. En av
hans beundrarinnor var den 25 år
yngre Malla Montgomery (gift
Silfverstolpe, s. 24), som han själv var
häftigt förälskad i och 1805 friade
till. Hennes släktingar lade sig
emellertid i vägen under hänvisning till
S:s erotiska förflutna, som ansågs
alltför äventyrligt. —• En god bild av
S:s personlighet ge hans på
ålderdomen författade memoarer (utg. av
H. Schück 1903—04). I litterärt
avseende stå de högt med sin livfulla
och personliga stil. Men deras
källvärde är ytterst ringa. Den åldrande
S. hade ett sällsynt dåligt minne; han
överdrev dessutom genomgående sina
egna insatser och snedvred sina
motståndares. — S. blev led. av Mus.
akad. 1788, av Krigsvet. akad. 1796
(hedersled. 1811), av Konstakad.
1798, av Vet. akad. 1819 och av Sv.
akad. 1822 samt hedersled, av Vitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
