- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 6. P-Sheldon /
320

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Roos, Mathilda - 2. Roos, Anna - Roos af Hjelmsäter, släkt - 1. Roos, Carl Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Roos

320

Roos

och personskildring är träffsäker
men föga fördjupad eller originell.
—■ Vid mitten av 1880-talet
började R. lida av nervsmärtor, vilka
under hennes återstående liv alltmer
förvärrades. Under inflytande därav
samt av Tolstojs skrifter ocli Fr.
Robertsons predikosamlingar råkade
R. in i en religiös kris; från 1888 var
lion aktivt kristen, verksam inom
K. F. U. K. och red. för dess tidskr.
Hemåt 1892—90. Hennes nya
inställning fick så småningom ett avgörande
inflytande på hennes författarskap.
"Familjen Verle" (1889) är ännu
delvis av samma typ som hennes tidigare
böcker, men i fortsättningen får
hennes produktion alltmera prägeln av
uppbyggelselitteratur utan större
verklighetstrohet eller konstnärlig
syftning. Bland hennes böcker från
denna period, vilka ofta fingo stor
spridning, kunna nämnas "Genom
skuggor" (1891), "Helgmålsklockan"

(1896), "Från norrskenets land"

(1897)/’Djupets sagor" (1901),"Maj"
(1907) och "Hvit ljung" (s. å.); i den
sistn., antagligen hennes mest
uppskattade bok, skildras de sv.
småskollärarinnornas otillfredsställande
levnadsvillkor. Hon utgav också "Saulus
af Tarsus" (1890), ett försök till
paulustolkning, samt några
betrak-telseböcker och en rad barn- och
ungdomsböcker; postumt utkom
diktsamlingen "När bladen falla" (1909). —
Ogift. — Litt.: S. S[torckenfeld]t,
"M. B." (1908). U.D.

2. Roos, Anna Mathilda,
ungdomsledare, missionsledare, f. 3 april
1855 i Stockholm, † 28 juni 1927
därstädes. Syster till R. 1. — R. erhöll
en gedigen allmänbildning genom
privatundervisning och studier vid
Åhlinska skolan i Stockholm till 1871,
varefter hon fritt fick odla sina
språk-, musik- och teaterintressen.
Hon var anställd vid försäkringsab.
Skandia i Stockholm 1880—96. Är
1885 inträdde hon som frivillig
med-arb. i det nygrundade Fredrika
Bre-merförb., där hon 1887 blev sekr. Men
först sedan hon följ. år (genom
inflytande av Fredda Hammar) från
sin tidigare mera konventionella
religiositet nått fram till en kristen
avgörelse, kommo hennes
förutsättningar helt till sin rätt, särskilt som
hon ss. medl. i K. F. U. K. (från
1888) kunde fortsätta kampen för
lcvinnans frigörelse på det andliga
planet. Efter att ha innehaft några
smärre ledaruppgifter inom K. F. U. K.
valdes R. 1892 till dess centralfören:s
ordf. och var 1899—1916 ordf. i dess
förb.-styr. Är 1894 grundade R. jämte
Fredda Hammar fören. Kvinnliga
missions arbetare (KMA); hon var
:även en av initiativtagarna till Sv.

Anna Roos.

mongolmissionen 1897, i vars styr.
hon var ordf. 1914—27. Därjämte var
hon ordf. i styr. för Vita bandets
upp-tagningsliem 1908—27. Under R:s
förutseende och inspirerande ledning
vidgades K. F. U. K:s
verksamhetskrets till ständigt nya områden, bl. a.
genom understöd åt socialt
räddningsarbete och yttre mission. R:s
förkunnelse gav äkta uttryck för hennes
hängivna personlighet och präglades
av en med tiden ökad dragning mot
de aktuella problemen, vilka hon
betraktade i de bibliska profetiornas
ljus. — Ogift. — Litt.: Visen
Nyström, "A. R." (1931). G.W.

Roos af Hjelmsäter, urgammal
frälsesläkt, en gren av de norska
Haf-thorssönernas släkt och den enda av
Norges gamla stormannaätter, som
ännu fortlever. Den norske konungen
Håkan Håkanssons frände Jon af
Su-derheim, som levde vid 1200-talets mitt,
uppges lia varit farfar till ättens äldste
med visshet kände stamfar Jon Raud
Ivarsson till Suderheim, norsk
riddare, riksråd och baron (nämnd 1295
—1312). Dennes son, riddaren och
riksrådet Hafthor Jonsson († 1320),
som var gift med konung Håkan
Magnussons dotter Agnes, blev far till
riddaren och riksrådet Jon
Hafthors-son (levde ännu 1395), stamfar för
ättens sv. grenar, och riddaren Sigurd
Hafthorsson; med den sistn:s
sonsonsson Tymme Tymmesson utdog ätten i
Norge i slutet av 1400-talet. Erån Jon
Hafthorssons äldste son Ulf Jonsson
(† omkr. 1415) härstammar en sv. ätt,
som av genealogerna kallats Roos
avErvalla. Ulf Jonsson var ännu
13S8 norskt riksråd men flyttade
senare till Sverige, där lian bodde på
gården Ervalla i Ervalla skn,
öre-bro län. Med hans sonsons son,
riddaren Jöns Ulfsson (f. i slutet av
1400-talet), utdog sannolikt ätten Boos av
Ervalla på svärdssidan. — Jon Haf-

thorssons yngste son, norske riksrådet
Brynjulf Jonsson († före 1422), blev
farfar till Knut Knutsson (levde ännu
1496), som ägde gården Hjelmsäter i
Medelplana skn, Skarab. län, efter
vilken gård ätten alltifrån dess
introduktion på Riddarhuset (1625) kallades.
Knut Knutsson blev far till
liövits-mannen Gustaf Knutsson (nämnd
1527—37). — A. En yngre son till
denne, hovmarskalken Erik Gustafsson (†
1582), blev farfar till Erik
Gustafsson († 1670), som 1625 på ättens
vägnar introducerades på Riddarhuset
med namnet R. En sonson till denne,
generalmajoren Carl Gustaf R. (R. 1)
upphöjdes 1705 i friherrligt stånd
Under namnet Roos. Meddensistn:sson,
generallöjtnanten och landshövdingen
friherre Axel Erik Roos (R. 2), utdog
den friherrliga ätten Roos 1765 på
svärdssidan. — B. En äldre halvbror
till hovmarskalken Erik Gustafsson,
Knut Gustafsson (levde 1560), blev
far till Nils Knutsson R. (levde
1590) och Peder Knutsson R., som
var fogde på Dal 1604—08 och vars
ättling i sjunde led var red.
Herman B. (R. 4). Sonsons son till Nils
Knutsson R. var majoren Carl Gustaf
R. (f. 1694, † 1741), vars äldste son,
ryttmästaren Carl Christian R. (f.
1720, † 1754), blev stamfar för ättens
nu levande äldsta gren. Dennes bror,
bitr. över jägmästaren i Närke
Leonhard Adam R. (f. 1729, † 1796), hade
sönerna a) ryttmästaren Carl Adam
R. (f. 1757, † 1826), far till
konstnären Leonard Henrik R. (R. 3), b)
löjtnanten Olof Christian R. (f. 1759,
† 1836), stamfar för första yngre
grenen, samt c) protokollssekr. i
handels-och finansexpeditionen Jonas
Emanuel B. (f. 1791, † 1848), stamfar för
andra yngre grenen. Carl Christian
B:s och Leonhard Adam E:s yngste
bror, löjtnanten Johan Fredrik B. (f.
1738, † 1781), stamfar för tredje
yngre grenen, blev farfars far till
grosshandlaren i Stockholm Carl
Hindrik Hampus R. (f. 1844, † 1905).
En son till denne är prof. John R.
(R. 5).

1. Roos, Carl Gustaf, till 1705
Roos af Hjelmsäter, friherre,
arméofficer, f. 25 dec. 1655 i Västergötland,
† 2 maj 1722 i Åbo. Föräldrar:
kor-netten Gustaf Eriksson Roos af
Hjelmsäter och Christina Svinhufvud
i Westergötland. — R. började sin
militära bana 1674 i kejserlig tjänst
som volontär i markis de Granas reg.,
där han s. å. blev fänrik. Därunder
var han bl. a. med i slaget vid Trier
1675 och vid belägringen av
Filips-burg 1676. Efter hemkomsten 1677
utnämndes han till löjtnant vid
Riksänkedrottningens livreg. till häst,
förflyttades följ. år till Livgardet till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:32:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/6/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free