Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Posse, Arvid - 17. Posse, Gösta - 18. Posse, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Posse
162
Possieth
vilka f. ü. antagligen skulle lia avvisat
ett anbud att inträda i regeringen.
Även om P. under de följ. åren sökte
tillvarataga Lantmannapartiets
intressen oeh sålunda överbygga den
klyfta, som alltid funnits mellan den
första statsmakten och andra
kammarens mäktiga majoritetsparti, visade
ban dock en betydande moderation
och försökte aldrig föra en extrem
partipolitik. I de viktiga
försvars-och grundskattefrågorna gick
ministären P. partiet till mötes, men, som
det till sist visade sig, icke
tillräckligt. Sedan tre stora parlamentariska
kommittéer, vari även flera
bonde-repr. medverkade, utarbetat ett
förslag till försvars- och
grundskattereform på grundval av
Lantmannapartiets program från 1878, framlade
regeringen P. detta förslag i stort sett
oförändrat för 1883 års riksdag,
ehuru bönderna i kommittéerna
reservationsvis fordrat betydande
modifikationer. Det visade sig nämligen,
att Lantmannapartiet avlägsnat sig
från 1878 års ståndpunkt och nu
endast var berett att godkänna
förslagets huvudprinciper, d. v. s. värvad
stam jämte beväring och avskaffande
av indelningsverk ocli grundskatter,
medan flera viktiga punkter i den
tilltänkta försvarsorganisationen icke
vunno dess bifall. Med dessa
"modifikationer" för ögonen fann Första K.
det lämpligt att helt avslå regeringens
förslag, ett för många av kammarens
led. kärkommet tillfälle att tillfoga
P. ett svidande nederlag. P. gjorde
en oväntat svag insats vid den
parlamentariska behandlingen av
förslagen, ocli detta bidrog helt säkert
till att öka den i vida kretsar
spridda misstron till lians fasthet
gentemot böndernas krav. Påståendet att
konungen av liknande skäl skulle lia
undandragit P. sitt stöd är
missvisande; förhållandet dem emellan synes
tvärtom lia varit gott. Av sina
kolleger förmåddes P. att inge
regeringens avskedsansökan, men resultatet
av den svårlösta regeringskrisen blev
till sist endast P:s egen avgång,
säkerligen mot lians innersta önskan.
P. kom därefter aldrig att spela någon
större roll i det politiska livet; den
fruktan för hans ev. återkomst, som
rådde inom vissa riksdagsgrupper,
var dock en faktor att räkna med
under de närmaste årens strider i
försvarsfrågan. I tullfrågorna, som voro
aktuella under P:s såväl första som
sista riksdagstid, intog ban alltid
en klart frihandelsvänlig ståndpunkt,
trots att lians privatekonomiska
intressen som storgodsägare snarast
kunde synas ha motiverat en
anslutning till agrarprotektionismen. —
Det är få politiker i vårt land, som
av sina motståndare bemötts med
sådan intensiv ovilja som P. En av
orsakerna därtill var lians hänsynslösa
opposition, som stundom fick
karaktär av ren obstruktionspolitik. Vidare
såg man i lians överraskande
anslutning till Lantmannapartiet ett utslag
av lågsinnad hämndlystnad gentemot
de i representationsfrågan segerrika
motståndarna, främst Louis De Geer.
Att dylik revanschkänsla verkligen
varit en av drivfjädrarna i P:s
politiska handlande, kan väl heller
knappast förnekas. Under 1870-talets
skarpa motsättning mellan "herrar"
och "bönder" uppfattades dessutom
den högättade grevens förening med
bonderiksdagsmännen som en svekfull
övergång till fienden. P:s
parlamentariska talang erkändes, men hans
politiska moral betygsattes mycket lågt;
vissa karaktärsdrag, ss. övermod och
maktlystnad, bidrogo till att skärpa
aversionen mot hans person. Det
torde dock vara fel att betrakta P.
som uteslutande en skicklig, ärelysten
och revanschhungrig
konjunkturpolitiker. I flera viktiga avseenden synes
hans politiska grundåskådning lia
stämt överens med böndernas, t. ex.
i fråga om oviljan mot byråkratin och
militärerna ocli misstänksamheten
mot städerna och deras intressen. —
Brev oeh handlingar, som tillhört P.
men som endast delvis äro bevarade,
förvaras i Lunds univ.-bibl.; en
redogörelse för samlingens innehåll
publicerades av G. Carlquist i Hist. tidskr.
1919. — Gift 1) 1846 med grevinnan
Amalia Carolina De la Gardie, † 1883;
2) 18S6 med Ebba Augusta
Häger-flycht. — Litt.: L. Kihlberg, "Den
svenska ministären under
ståndsriksdag och tvåkammarsystem" (1922);
E. Thermænius, "Lantmannapartiet"
(1928); densamme, "Konung Oscar
II:s brev till greve A. P." (Hist.
tidskr. 1931). T.P.
17. Posse, Gustaf (Gösta)
Maurits, greve, jordbrukare, politiker, f.
12 dec. 1823 på Hjälmshult i Allerums
skn, Malmöh. län, † 31 mars 1888 på
Vreten, Edåsa skn, Skarab. län. Bror
till B. 16. — B. blev student i Lund
1839, fil. kand. 1843 och fil. dr 1844.
Han blev e. o. kanslist i Civildep.
1844 men övergick 1848 till den
militära banan och utnämndes 1849 till
underlöjtnant vid Andra
livgrenad-järreg. Bedan 1854 lämnade ban
emellertid militärtjänsten för att helt
ägna sig åt skötseln av sina
omfattande jordegendomar i Skarab. län,
vilka sammanförts till det nybildade
godset Vreten, som ban ägde från
1855. I hemprovinsens allm.
angelägenheter kom ban att ta mycket livlig
del. Landstinget tillhörde han från
dess begynnelse, 1863—67 och 1870—
Gösta Posse.
86, därav som v. ordf. 1873—74 och
ordf. 1875—84. Han var vidare ordf. i
centralstyr. för Skarab. läns enskilda
bank från dess stiftande 1865 till sin
död samt i styr. för Hjo—Stenstorps
järnväg från 1873. — P. kom tidigt
in i rikspolitiken. Bedan 1S53 började
ban uppträda på Biddarhuset och
deltog sedan i dess förhandlingar vid de
återstående ståndsriksdagarna med
undantag av den näst sista, 1862—63.
Trots att han i allmänhet hade en
relativt liberal inställning, motsatte
han sig representationsreformen.
Efter dennas genomförande sökte han
först förgäves bli invald i Andra K.
men insattes senare i stället i Första
K., som han tillhörde 1868—84. B.
var lidelsefullt politiskt intresserad.
Bå grund av sin fallenhet för intriger,
sin opålitlighet och bristande
ihärdighet vann han emellertid aldrig någon
verkligt stark ställning. Dock spelade
han en ganska betydelsefull roll som
ledare för Lantmannapartiets s. k.
"filial" i Första K. och som
föreningslänk mellan denna fraktion och
partiets ledare i Andra K., främst hans
broder Arvid B. (B. 16) och hans vän
sedan ungdomen Emil Key. — Gift
1852 med friherrinnan Änne
Charlotte von Essen. O. N.
18. Posse, Nils Fredrik, greve,
jordbrukare, politiker, f. 11 juli 1853
på Kavlas i Hömbs skn, Skarab.
län, † 31 dec. 1919 i Stockholm. Son
till B. 17. — Efter studier vid Ultuna
lantbruksinst. 1872—74 arrenderade
P. egendomen Brakullen nära
fädernegodset Vreten i Edåsa skn, Skarab.
län. Han grundade på Vreten 1S76 ett
mejeriföretag, vilket snart blev
centrum för en större organisation,
omfattande mejerier i Hjo, Skövde,
Axvall, Skara, Lidköping och Ekedalen.
Därjämte bedrev lian smörexport i
stor skala. Bedan tidigare ägare till
Berstorp i Fröjereds skn övertog B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
