Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Norman, Ludvig - 2. Norman-Neruda, Wilma - Norrbo, Elf, pseud. för Törnblom, Johan August - Norrbom, Sven - Norrby, Carl, präst, teolog, se s. 549 - Norrby, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norman-Neruda
54S
Norrby
utövande musiker, bl. a. pianist, och
var verksam som privatlärare. År
1858 sökte han
kapellmästarebefattningen vid I.linds univ. men erhöll
ej denna tjänst, då Oscar II önskade
behålla N. i huvudstaden. Han
kompenserades emellertid med en
befattning ss. "orkesteranförare och lärare
1 komposition, instrumentation och
partiturläsning" vid konservatoriet i
Stockholm. I denna verksamhet
förblev N. till 1S61, då han utnämndes
till hovkapellmästare. På grund av
sjukdom avsade han sig detta
uppdrag 1S79 men kvarstod formellt (med
August Söderman som vik.) till sin
död. År 1860 startade han tills, med
Ivar Hallström och Julius Günther
Nya harmoniska sällskapet, vars
konserter han ledde till 1878, då det
upphörde. År 1SS0 stiftade han tills, med
sekr. vid Mus. akad. fil. dr Vilhelm
Svedboin Musikfören. Han blev led.
av Mus. akad. 1857 (preses 1874—75).
För sina insatser erhöll N. från 1SS3
ett statligt årligt tonsättargage på
2 000 kr. och följ. år Sv. akad:s stora
prismedalj. — Som tonsättare
ansluter sig N. till Schumanns och Gades
samt även i viss mån till Mendelssohns
nyromantiska stil. Han är en typisk
nordisk repr. för 1850-talets
leipziger-skola, som med förkärlek odlade de
klassiska instrumentala formerna med
bl. a. sonaten i symfonisk eller
kammarmusikalisk klädnad. Dessa
klassicistiska traditioner hade i Sverige
tidigare upptagits av Franz Berwald,
vars gärning sålunda fortsattes av N.
Men i motsats till Benvald fick N.
större möjligheter att hävda denna
stilriktning. Medan Berwald under sin
livstid egentligen aldrig slog igenom
i Sverige, förmådde N. bryta
isoleringen kring både sin egen och Berwalds
musikaliska produktion. Då den
för-härskandie musikstilen var vismässig
(folkvisan) och operan företrädesvis
hängav sig åt italiensk operamusik,
ledde införandet av denna
klassicis-tisk-romantiska riktning med både
polyfoni och tematiskt arbete på sitt
program till en stilbrytning, som
innebar något av en revolution i
dåtida sv. musikodling. — N:s
produktion, som kan sägas börja med häftet
"Sånger komponerade vid 11 års
ålder", tryckt redan 1S43, omfattar bl.
a.: 1) kompositioner för orkester: 4
symfonier (därav F-dur, 1857;
Essdur, 1874; d-moll, 1S81); 4 ouvertyrer
(däravkonsertouvertyr, Ess-dur, 1856;
Festouvertyr, C-dur, 1882);
pianokonsert (utan opustal), komponerad
1846; 2) kammarmusik: 1
stråkoktett; 6 stråkkvartetter (E-dur, op.
20, 1855; a-moll, op. 65, 1884, med
bekant andante i F-dur; C-dur, op.
42, 1883); 1 suite för två violiner; 1
Wilma Norman-Neruda.
pianosextett (a-moll, op. 29, 1869);
1 pianokvartett (E-dur, op. 10, 1857);
2 pianotrior (D-dur, op. 4, 1849 samt
h-moll, op. 38, 1872); 4 sonater för
piano och violin; 1 sonat för piano
och viola; 1 sonat för piano och
violoncell (D-dur, op. 28, 1867, tillägnad
hustruns broder, Franz Neruda); 2
sonater för piano à quatre mains; 24
häften med pianosoli; 3) vokala
kompositioner: 9 kantater med orkester
(varibland’ Rosa rörans bonitatem,
1S76, samt Humleplockningen, 1S84);
7 stycken flerstämmiga körsånger (t.
ex. Jordens oro viker, 1878, Det
gud-dommelige lys, 1S80); 1 häfte
duetter; 11 häften för en röst med piano
(med de bekanta Månestrålar, 1877,
och Skogssånger, 1867); div. sånger
för manskör. — Även som
musikkritiker utövade N. en. betydande
verksamhet. Han medarbetade i Tidn. för
teater och musiik (utg. 1859 av N.
tills, med Albert Rubenson), Ny tidn.
för musik, Post och inrikes tidn., Sv.
musiktidn. samt Aftonbladet. Han
sökte med sina artiklar skapa ett
vidare intresse för de stora
instrumentala formerna ävensom för de större
vokala verken och vände sig med
skärpa mot sin tids yttringar av
musikalisk förflackning. Han bidrog genom
denna verksamhet också till
förståelsen av Gades, Schumanns och särskilt
Franz Berwalds tonsättargärningar.
En del av N:s artiklar
sammanställdes och utgåvos 1888 under titeln
"Musikaliska uppsatser och kritiker
(1880—85)". År 1910 präglade Mus.
akad. en minnesmedalj över N. — Gift
1864—69 med violinvirtuosen Wilma
Norman-Neruda (N. 2). M. W.
2. Norman-Neruda, Wilhelmina
[W il m a) Maria Franzisca,
violinvirtuos, f. 21 mars 1838 i Brünn
(Mähren), † 15 april 1911 i Berlin.
Föräldrar: domkyrkoorganisten
Josef Neruda och Franzisca Merta. —
Efter studier för Leopold Jansa i
Wien, där hon uppträdde redan vid
sex års ålder, samt konsertturnéer i
Tyskland, England och Ryssland kom
N. 1861 till Stockholm, där hon
bosatte sig och framträdde som
violinist. Åren 1867—70 var hon
lärarinna i violinspel vid konservatoriet i
Stockholm; 1869—98 framträdde hon
varje säsong i London som firad
violinvirtuos. Från 1900 var hon bosatt
i Berlin, där hon var verksam som
lärarinna vid Sternska konservatoriet.
N. var en av sin tids mest originella
och fängslande
konstnärspersonligheter. Hon blev led. av Mus. akad. 1S64
och hedersled, av hovkapellet 1901.
—-Gift 1) 1864—69 med tonsättaren
Ludvig Norman (N. 1); 2) 1888 med
dirigenten sir Charles Hallé. R. E.
Norrbo, E lf, pseud. för Törnblom,
Johan August.
Norrbom, Sven Erik, skolman,
f. 30 aug. 1889 i Norrköping.
Föräldrar: smeden Nils Petter N. och
Johanna Matilda Blom. — N. avlade
mogenhetsex. i Norrköping 1908 och
blev i Uppsala fil. mag. 1911, fil. lic.
1915 och fil. dr 1921. Efter
lärar-tjänstgöring i Landskrona ocli
Södertälje 1915—21 var han adjunkt i
Linköping 1921—27 och lektor i tyska
och engelska i Västerås 1927—36.
Sedan sistn. år är han lektor vid Högre
allm. läroverket för gossar å
Norrmalm i Stockholm. Han var rektor vid
Högre allm. läroverket i Gävle 1929—■
34, vid Nya elementarskolan i
Stockholm 1934—39 och är rektor vid
Högre allm. läroverket för gossar å
Norrmalm sedan sistn. år. — Som
skolman liar N. gjort sig känd för sitt
stora intresse för idrott och
ungdomens fysiska fostran, sin praktiska
blick på skolfrågorna och sin stora
arbetsförmåga. Under kortare perioder
1933—35 och 1937 har han även
tjänstgjort som undervisningsråd. — N. var
1930—34 ordf. i Pedagogiska
sällskapet i Gävle och 1939—41 i
Läroverkslärarnas riksförb. Han var led. av
1936 års läroverkslönesakkunniga och
tillhör sedan s. å. direktionen för
Sunnerdahls hemskolor. Han har
publicerat arbeten i pedagogiska och
språkliga frågor, bl. a. "Das Gothaer
mittelniederdeutsche Arzneibuch und
seine Sippe" (drsavh., 1921). — Gift
1915 med Edith Hedvig Dahl. T. M.
Norrby, Carl, präst, teolog, se s.
549.
Norrby, Georg, skådespelare, f.
7 dec. 1816 i Kalmar, † 31 mars 1898
i Stockholm. Föräldrar:
svarvarmästaren Georg N. och Eleonora
Rå-berg. ■—- N. debuterade 1834 hos A.
P. Berggrens landsortssällskap. Efter
tre år där och fem år vid Pierre
Delands sällskap tillhörde han från 1842
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
