Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, Sofi - Nilsson, Svante - Nilsson, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nilsson
452
Nilsson
Sofi Nilsson. Träsnitt.
Nilsson, Sofi, lärarinna, f. 4 juni
1S40 i Tjällmo skn, östergötl. län, †
11 jan. 1923 i Stockholm. Föräldrar:
lantbrukaren och riksdagsmannen
Anders Peter Andersson och Anna Lisa
Persdotier. — N. var 1859—61
lärarinneelev vid bruksskolan i Finspång,
som då leddes av den bekante Anders
Berg. Efter någon tids tjänstgöring i
hemtrakten flyttade hon 1S64 till
Stockholm som extra lärarinna vid
Klara folkskola och var lärarinna där
1S60—96. — N. var en ovanligt
skicklig och intresserad pedagog. Hon var
en pionjär för skolkökens inrättande;
det första tillkom genom hennes
initiativ 1SS9 i samband med bespisning
av-fattiga barn. Det praktiska
hushållsarbetet i skolorna borde dock enligt
hennes mening kompletteras med en
mer teoretisk undervisning, och för
detta ändamål utgav hon ett par
läroböcker, "Hushållslärans första
grunder för skola och hem" (1S93) och "Om
matlagning i enklare hem" (1S99),
vilka båda utgått i flera uppl. N. var
energiskt verksam för inrättandet av
skollovskolonier och arbetsstugor. —
Gift 1875 med överläraren fil. dr Sven
Nilsson. T. M.
Nilsson, Svante Edvin,
medalj-gravör, f. 10 juni 1S69 i Stockholm,
† 21 maj 1942 därstädes. Föräldrar:
bokbindaren Jakob N. och Edla
Fred-riea Stenbom. — K. blev vid tretton
års ålder elev hos Adolf Lindberg.
Efter tio år i dennes ateljé reste han
1S93 som stipendiat till Paris, där han
stannade till krigsutbrottet 1914. I
Paris arbetade han till en början hos
svensken Sven Kulle och bedrev
samtidigt studier vid École des Arts
Dé-eoratifs och Académie Colarossi. Ss.
medhjälpare åt betydande franska
medaljkonstnärer som Paulin Tasset,
Henri Dubois och Léon Descliamps
mottog K. betydelsefulla impulser.
Under förberedelserna till världsut-
ställningen i Paris 1900, vid vilken tid
K. etablerat sig som självständigt
arbetande medaljgravör. ökades hans
arbetsuppgifter. På Salongen i Paris,
där K. under en följd av år var repr.,
utställde han första gången 1898.
Bland N:s arbeten från denna period,
av vilka de flesta äro spridda
utomlands, kunna nämnas plaketter
utgivna i samband med skyttefesterna i
Neuf chateau (1902) ochMåcon (1903),
medalj över trädgårdskonsten (1910),
porträtt av Gustav V (1908),
Philo-mène Burère (1909) och Albert av
Belgien (1911), typiska prov på den
franska medaljstilen, då den är som bäst.
N:s hem var under dessa år en
samlingsplats för den sv.
konstnärskolonin. — Från 1914 till sin död var N.
verksam i Stockholm med undantag
för ett nytt uppehåll i Paris 1920—
21 och en vistelse i Bom 192S. Efter
hemkomsten till Sverige utveckla-
Svante Nilsson.
des lians konst från den franska
detaljrika, måleriska stilen till den
moderna svenska med dess kärvare
bildspråk och kraftigare betonande av
plasticiteten. I hög grad yrkestekniskt
kunnig konstnär och fin psykolog
hävdade lian sig alltjämt som en av
de ledande och mest verksamma
krafterna inom sitt område och liann
utföra ett mycket stort antal medaljer
över framstående
kulturpersonligheter. Bland dessa kunna nämnas
porträtten av prins Eugen, Nathan
Söderblom, Hjalmar Branting och
Ragnar Östberg. N. var en spirituell
sällskapsmänniska och utmärkt
lutsångare med Bellman och gamla franska
sånger som specialitet. — Gift 1S99
med Anna Emerentia Elisabet
elander. ■— Litt.: E. Grönlund, "S. N. och
hans Paristid" (Ord och Bild 1941).
E. C—d.
Nilsson, Sven, zoolog, geolog,
arkeolog, f. 8 mars 17S7 i Alf åstorp i
Asmundtorps skn, Malmöh. län, † 30
nov. 18S3 i Lund. Föräldrar: bonden
Nils N. och Thora Svensdotter. —
Efter undervisning i hemmet och
genomgång av latinskolan i Landskrona
blev N. 1806 student vid Lunds univ.,
där lian tänkte studera till präst.
Redan i unga är hade han
emellertid fängslats av naturens studium,
och på tillrådan av sin lärare A. J.
Retzius övergick han snart helt till
naturvetenskaperna samt blev i Lund
fil. magister 1S11 och med. kand.
1818. Han blev docent i
naturalhistoria och amanuens vid univ:s
naturalhistoriska mus. 1812 och
eko-nomie adjunkt IS 16, utnämndes till
intendent för mus. 1819 och erhöll
prof:s namn 1821. År 1828 kallades
lian till Stockholm som intendent vid
Vet. akad:s zoologiska samlingar. Han
återvände 1831 till Lund som tf. prof.
i naturalhistoria och blev följ. år prof.,
i vilken befattning han kvarstod till
sin avgång 1S56. N. prästvigdes 1S3S
och blev s. å. kyrkoherde med Västra
Nöbbelövs och Skivarps pastorat som
personligt prebende. År 1S39 erhöll
han prosts titel. — N. var en
mångsidig vetenskapsman, som gjorde
betydande insatser inom zoologi, geologi
med paleontologi och arkeologi. Tidigt
intresserade han sig alldeles särskilt
för fåglarna, och lian företog talrika
resor inom Europa för studier av bl. a.
fåglar och däggdjur. Främst ägnade
han sig dock åt Skandinaviens
djurvärld. Efter att lia gjort omfattande
samlingar naturalier utgav han
"Or-nithologia sueciea" (1—2, 1817—
21). Hans viktigaste zoologiska arbete
är det kända verket "Skandinavisk
fauna. En handbok för jägare och
zoologer", som utgavs i fyra bd: "1.
Däggdjuren" (1S20; 2:a uppl. 1S47),
"2. Foglarne" (1—2, 1824—28; 3:e
uppl. 185S), "3. Amfibierna" (1842;
2:a uppl. 1S60) och "4. Fiskarne"
(1S52—55). Ingen bok liar sedan
Sven Nilsson i Everöd. Torsten Nilsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
