Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, Kristina - Nilsson, Martin P:son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nilsson-Cantell
448
Nilsson-Ehle
bar nyanseringsförmåga. Rytmen ägde
en fasthet, som stimulerade alla:
publiken, de medspelande, orkestern.
N*:s dramatiska begåvning var
utomordentlig, och hennes framställning
präglades av stark realism. Hennes
egentliga glansperiod inföll åren 1807
—77. Bland hennes roller torde
Margareta intaga främsta platsen, därnäst
Ofelia ocli Violetta. -—- K. blev medl.
av Mus. akad. 18G9 och donerade till
denna mer än 750 000 kr. för
utdelande av stipendier åt sångerskor. -—
Gift 1) 1872 med bankiren Auguste
Rouzcaud, † 1882; 2) 1887 med
spanjoren don Angel-Ramön-Maria Vallejo
y Miranda, greve de Casa Miranda.
— Litt.: B. Carlsson, "K. N." (1921);
T. Norlind, "K. N." (1923). D. F.
Nilsson, Nils Martin P:son,
klassisk filolog och arkeolog,
religionshistoriker, f. 12 juli 1S74 i Stoby
skn, Kristianst. län. Föräldrar:
lantbrukaren Per N. och Ingår
Jönsdotter. — N. avlade mogenhetsex. i
Kristianstad 1892. Han blev fil. kand.
1895, fil. lic. 1900 samt fil. dr och
docent i grekiska språket och
litteraturen s. å., allt vid Lunds univ. Efter
olika prof.-förordnanden i Lund och
Göteborg kallades N. 1909 till
professuren i klassisk fornkunskap och
antikens historia vid Lunds univ., vilken
han beklädde till 1939; lian blev
univ:s prorektor 1934 och var dess
rektor 1936—39. Han liar upprepade
gånger varit kallad som
gästföreläsare till utländska univ., framför allt
i Storbritannien ocli Förenta staterna,
samt är medl. av ett stort antal lärda
sällskap och nämnder i Sverige och
utlandet. Han är led. av Vitt. akad.
sedan 1920 och av Vet. akad. sedan
1929 samt blev fil. liedersdr vid
Tü-bingens univ. 1927, vid Köpenhamns
1929, teol. hedersdr vid Lunds univ.
1931, hedersdr vid Queens univ.,
Belfast, 1936, vid Atens univ. 1937 ocli vid
Kenyon college, Gambier, Ohio, 1939.
N. har företagit ett flertal utländska
studieresor, bl. a. till Grekland och
Främre orienten. — I N:s väldiga
produktion, som uppgår till omkr. 800 nr,
märkas framför allt följ. arbeten:
"Studia de Dionvsiis atticis" (1900),
"Quomodo pronomina, quæ cum
substantivis coniunguntur . .." (1901),
"Griechische Feste" (1906), "Zur
Geschichte des Bühnenspiels" (s. å.),
"Die Kausalsätze im Griechischen bis
Aristoteles" (1, 1907), ."Studien zur
Geschichte des alten Epeiros" (1909),
"Timbres amplioriques de Lindos"
(s. å.), "Ariernas första uppträdande
i främre Asien" (Ymer, 1911), "Den
stora folkvandringen i andra
årtusendet f. Kr." (Ymer, 1912), "Primitiv
religion" (1911; 3:e uppl. 1934),
"Årets folkliga fester" (1915; 2:a ut-
vidgade uppl. 1936), "Daimon" (på
danska, 1918), "Die Entstehung und
religiöse Bedeutung des griechischen
Kalenders" (s. å.), "Die übernahme
und Entwickelung des Alphabets dureli
die Griechen" (s. å.), "Olympen" (1—
2, 1918—19), "Dyrtid och
dyrtids-organisation i forntiden"
(Statsvetenskaplig tidskr. 1919—20), "Den
kristne Kirke og det antike Samfund"
(1920), "Primitive Time-reckoning"
(s. å.), "Den grekiska religionens
historia" (1921; engelsk övers., "A
History of Greek Religion", 1925),
"Deri romerska kejsartiden" (1—2,
(1921), "Rasblandningarnas omfång
och betydelse i det romerska
kejsarriket" (1923), "Den grekiska och
romerska religionen" (i "Illustrerad
religionshistoria", utg. av E. Lehmann
1924), "Primitiv kultur" (s. å.),
"Göt-ter und Psychologie bei Homer"
(Ar-chiv für Religionswissenschaft 1924),
"Die Griechen" (i "Lehrbuch der
Re-ligionsgeschiclite begründet von
Chan-tepie de la Saussaye", 4:e uppl., 2,
1925), "Festdagar och vardagar" (s.
å.), "Orientens forntid" (1926), "Die
Religion der Griechen"
(Religions-geschiclitliches Lesebuch, 1927), "The
Minoan-Mycenaean Religion and its
Survival in Greek Religion" (s. å.),
"Hellas och de hellenistiska rikena"
(i Norstedts världshistoria, 2, 1928),
"Rom och det romerska riket" (1929),
"Solkalender og Solreligion" (på
danska, 1930), "The Mycenaean
Ori-gin of Greek Mythology" (1932), "De
arkeologiska upptäckterna i den
klassiska södern och den forna
orienten" (1933), "Homer and Mycenae"
(s. å.), "Early Orphism and Ivindred
Religious Movements" (Harvard
Theo-logical Review, 1935), "Homeros"
(s. å.), "Forntidens historia" (1936),
"The Age of the Early Greek Tyrants"
(s. å.), "Straff och sällhet i den andra
världen i förkristen religion" (1937),
"Greek Populär Religion" (1940),
"Geschichte der griechischen Religion"
(1, 1941), "De grekiska tyrannerna"
(s. å.) och "Grekisk religiositet"
(1946). —■ Av det anförda urvalet
framgår, att N: s produktion omspänner vitt
skilda discipliner inom de klassiska
vetenskaperna. Han började sin bana
som en solid filolog på det grekiska
språkområdet, övergick sedan till den
klassiska arkeologin och historien samt
kom med tiden alltmer att lägga
tyngdpunkten i sitt författarskap på
religionshistorien och därvid främst
den grekisk-romerska. Därtill kommer
hans grundliga förtrogenhet med sv.
folktro, demonstrerad i olika skrifter.
Även om N. genom sina
specialundersökningar och översikter i arkeologi
och historia — särskilt måste hans
kalenderarbeten framhållas — inlagt
stor förtjänst om dessa discipliner,
ligger dock hans största insats inom
religionshistoriens och folkloristikens
område. Som religionshistoriker har
han en mycket markerad forskarprofil.
Både vetenskapsmetodiskt och
lär-domshistoriskt hör han avgjort hemma
i den segrande evolutionismens epok.
Även om han under sin senare
utveckling i vissa hänseenden modifierat sin
grundåskådning och t. ex. ofta antager
icke en historisk utan en psykologisk
utveckling av religionen från tron på
en allmän opersonlig makt till
personlig gudstro, söker han dock i stort
sett rekonstruera det historiska
förloppet efter evolutionistiska principer.
Han antager sålunda förekomsten av
en s. k. primitiv religion, av vilken
han i den grekiska religionen i
historisk tid återfinner olika rester, varvid
man märker, att det huvudsakligen av
evolutionister brukade begreppet
"survival" spelar en stor roll. Men denna
s. k. primitiva religion kan icke alls
identifieras med naturfolkens
religiösa åskådningar och seder utan är
en alltigenom rekonstruerad storhet.
Vid tillämpandet av denna
konstruktiva metod spelar för N. den s. k.
folkreligionen en avgörande roll. I centrum
för den grekiska religionen ställer N.
de föreställningar och bruk i
folkreligionen, som till sin struktur
överensstämma med vissa hos naturfolken och
de moderna kulturfolken
förekommande riter och bakomliggande idéer.
Denna "folkreligion" tolkas som den
kvarlevande "primitiva" religionen.
Bärarna av denna religion, den stora
odifferentierade massan, blir för N.
den faktor, vilken fört utvecklingen
framåt på grekiskt område. De
enskilda stora gestalterna i grekisk religion,
diktare och filosofer, tillmätas i detta
sammanhang endast en underordnad
betydelse. I den folkliga religionen åter
skiljer N. mellan "religion" och
"vidskepelse" och hävdar, att det mellan
dem föreligger sinarare en gradskillnad
än en artskillnad. Någon definition på
vad N. menar med "religion" resp.
"vidskepelse" ger lian dock icke. Ur den
folkliga religionen utmönstrar N.
vidare sådana gestalter i
Dionysosreli-gionen som silener etc. och hänför dem
till konstens och mytens område. N.
fattar nämligen i överensstämmelse
med en äldre generations myttolkniag
myten som en litterär fantasiskapelse
utan förbindelse med kulten.
Utmärkande för N. är också, att han taxerar
de olympiska gudarnas roll i de
folkliga kulturerna mycket lågt. De
uppfattas rätt isolerat: ingen jämförelse
anställes med höggudstron hos
naturfolken och i övriga kulturfolks
religioner. Influenser på grekisk kultur
från Främre orienten i äldre och yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
