Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Munck, Adolf Fredrik - 2. Munck af Fulkila, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Munck af Fulkila
343
Munck af Fulkila
Adolf Fredrik Munck (af Fulkila). Målning
av J. Forsslund (Gripsholm).
Anders Erik M. och Hedvig Juliana
Wright. — Vid sexton års ålder blev M.
page vid Adolf Fredriks hov och kom
snart i beröring med kronprins
Gustav, som 1772 gjorde honom till förste
kammarpage. M. visade stor trohet
och tillgivenhet mot sin herre under
revolutionen den 19 aug. 1772 och
belönades med befattningen som
hovstallmästare och riddartecknet av
Svärdsorden s. å. På den militära
banan avancerade M. till ryttmästare
vid Adelsfanan 1775, major 1776 oeh
överstelöjtnant 1782. Av avgörande
betydelse för hans liv var den roll,
som han spelade vid närmandet
mellan Gustav III ocli Sofia Magdalena
1775. Han tjänstgjorde därvid som
förmedlare, för vilket han erhöll
riklig pekuniär belöning. Detta
förhållande i förening med M:s intima
förbindelser med det kungliga paret gav
redan då upphov till rykten om att
lian varit drottningens älskare, vilket
småningom ledde till att de
motsättningar, som redan funnos i
kungafamiljen, fingo en så tragisk utlösning
i konflikten mellan Gustav III och
lians mor. I samband med
kronprinsens födelse blev M. friherre och
ceremonimästare vid alla Kungl. Maj:ts
ordnar (1778), vilket torde få
uppfattas som en officiell dementi på
ryktet om M:s faderskap till den unge
kronprinsen. År 1781 blev lian
ståthållare på Drottningholms slott och
var 1786—90 ståthållare i det från
Stockholms län avsöndrade
Drottningholms och Svartsjö län. Efter att
ännu en gång, 1785, lia medlat i en
tvist mellan de kungliga makarna,
varvid ban av drottningen skall ha
erhållit ej mindre än 50 000 rdr,
drabbades ban av drottningens onåd
och miste både denna gåva ocli sin
egen och sin mors pensioner. Även i
Gustav III:s gunst utträngdes lian,
framför allt av G. M. Armfelt. M.,
som var lierad med dennes fiende J.
Chr. Toll, skildes från sin befattning
som förste hovstallmästare 1788 men
förlänades i stället grevlig värdighet.
Han erbjöds landshövdingeposten i
Uppsala, vilken han dock avböjde, ocli
utnämndes s. å. till president i
Kammarrevisionen. Där utförde han ett
förtjänstfullt arbete och var särskilt
sysselsatt med kammarrevisionens
omorganisation. Under krisen våren
1789 fick den handlingskraftige M.
förordnande som överståthållare i
Stockholm och fungerade som sådan
viel Förenings- och säkerhetsaktens
antagande och under aktionen mot
adelsoppositionens ledare. Han synes
emellertid lia ställt sig ganska kritisk
till revolutionen, vilket han ej dolde
för konungen, som befriade honom från
överståthållarskapet s. å. Likväl blev
han led. av den tf. regering, som
tillsattes under Gustav III :s bortovaro
i Finland under senare halvåret 1789.
Han blev vidare främste led. av den
kommitté för stora flottans
utrustning, som tillsattes i slutet av 1789
och som på kort tid i hög grad
lyckades stärka flottan. Som belöning för
tjänster under kriget blev M. riddare
av Serafimerorden 1790 med rätt att
bära den i briljanter —- en ynnest,
som tidigare ej vederfarits någon
enskild man. Sommaren 1791 kom M. i
förbindelse med kapten mekanikus C.
Appelqvist, som på Gustav III:8
befallning bedrivit tillverkning av falskt
ryskt mynt. Enligt den gängse
uppfattningen skulle M. förmått
Appelqvist att även tillverka falska s. k.
"falmehielmare", d. v. s. av
krigskommissariatet i Finland utgivna
anvisningar på fältkassan. I början av
1792 häktades i Åbo juden Aron Isak,
anklagad för utprångling av falska
dylika sedlar. Som fångesman angav
ban M., som antagligen skulle ha
blivit ställd inför domstol, om inte
konungens död kommit emellan. I
stället blev M. förhörd av hertig Karl,
som tvingade honom att bekänna.
Han fick förbinda sig att av egna
medel gälda beloppet, lämna riket, byta
namn, aldrig bära sv. ordenstecken
samt ombesörja, att underrättelse
kom till Sverige, att han var död.
Starka skäl tala emellertid för att
sedlarna tillverkats på konungens
befallning och att M., som kommit
denna hemlighet på spåren, spelat en
självtagen roll som utprånglare i
hopp att ställa sig in hos konungen.
M. begav sig till Italien, där lian snart
återtog sitt namn och grevetiteln,
samt började arbeta för sin
rehabilitering. Som påtryckningsmedel
hotade lian med att trycka för sv.
regeringen komprometterande dokument,
Carl Munck af Fulkila.
vilket hot han också delvis utförde
(t. ex. "Correspondanee du comte M.
avec M. Lagersvärd", 1796). Sv.
regeringen gjorde t. o. m. försök att
uppsnappa M. i Pisa och med våld föra
honom ombord på en sv. fregatt,
vilket dock misslyckades. Gustav IV
Adolf beviljade honom år 1800 ett
anslag av 1 000 holländska dukater,
vilket indrogs 1809. År 1S25 erhöll lian
ett understöd av Karl XIV Johan. M.,
som 1S16 fått en italiensk grevetitel,
övergick mot slutet av sitt liv till
katolicismen. Han ligger begraven på
fattigkyrkogården i Massa nära
Car-rara. — Ogift. — Litt.: H. Donner,
"Greve A. F. M. och de
Fahnehjelms-ka sedlarna" (1918) och "Konung
Gustav IIT :s brevväxling med A. F.
M." (Skrifter utgivna av Sv.
litteratursällskapet i Finland, 237, 1933).
T. H.
2. Munck af Fulkila, Carl Bror,
arméofficer, f. 14 aug. 1836 i
Stockholm, † 23 aug. 1905 på östra Staket,
Boo skn, Stockholms län. Föräldrar:
översten Bror Gustaf Reinhold M. af
Fulkila ocli Henriette Petersson. —
M. avlade 1855 studentex. i Uppsala
och blev 1856 underlöjtnant vid
Jönköpings reg., förflyttades 1857 till
Göta artillerireg., genomgick Högre
artilleriläroverket på Marieberg,
förordnades 1863 till generalstabsofficer,
tjänstgjorde 1869—73 som stabschef
hos kavalleriinspektören och
utnämndes 1874 till major vid Generalstaben.
Han blev 1875 souschef i
Lantför-svarsdep: s kommandoexpedition,
befordrades till överstelöjtnant vid
Hälsinge reg. 1879, utnämndes till
överste och chef för reg. 1882, blev
generalmajor i armén 1892 ocli följ. år chef
för Andra arméfördelningen,
befordrades till generallöjtnant i armén
1902 och avgick s. å. ur aktiv tjänst.
År 1S66 blev han ordonnansofficer lios
dåv. hertigen av Östergötland ocli till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
